Stockholms stad äger sedan 60-talet en rad stora egendomar utanför stadsgränsen. De köptes in både för framtida bostadsbyggande och som rekreationsskogar. I minst tjugo år har striden om den här marken skapat en ideologisk vallgrav mellan de politiska blocken.

En stiftelse som skulle äga och förvalta jorden och skogen var på väg att bildas under den förra rödgröna majoritetsperioden. Men stiftelser är juridiskt krångliga och de rödgröna hann inte i mål före valet 2006, då de borgerliga tog över igen.

Redan i december 2006 antogs en policy som sade att staden skulle sälja alla fastigheter som inte har strategisk betydelse. Sedan dess har fastighetskontoret skrivit kontrakt på 83 försäljningar och fler är på väg de närmaste månaderna.

En genomgång av fastighetskontorets försäljningar sedan nyårsdagen 2007 visar att staden sålt fastigheter för 2,4 miljarder. Innan vintern blivit vår räknar kontoret med att ha sålt för ytterligare 700 miljoner. Bara 2 av de totalt 19 jordbruk staden ägde för tre år sedan finns då kvar i stadens ägo. Det är Ågesta och Åva som inte kommer att säljas. De är mer friluftsområden än jordbruk och blir kvar i stadens ägo.

– Totalt sett är jag nöjd med försäljningarna. Vi har fått priser väl i nivå med värderingarna. Ekonomiskt har vi fått stora summor som vi kan investera på viktiga saker. Jordbruksförsäljningarna gör att vi minskar stadens driftsutgifter med omkring två miljoner om året, betonar fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (M).

Flera kommuner har passat på att köpa mark som ska skyddas som naturreservat eller för att få en markreserv för framtida exploatering. Vallentuna är den kommun som köpt mest – för 119 miljoner. Den mark Vallentuna köpt är dock bara en del av de väldiga arealer Stockholms stad ägt i kommunen för att bygga den så kallade Angarnsstaden, en stor stad med centrum i fågelsjön Angarnsjöängen som på 60-talet skulle byggas och förbindas med Stockholm med väldiga motorvägar. Men även Södertälje, Botkyrka, Huddinge och Tyresö har köpt mark.

Oppositionen är inte alls nöjd med försäljningarna. Nu äger Stockholm bara 12.000 hektar av de 26.000 hektar staden för tre år sedan ägde utanför kommungränsen. Bengt Sandberg, socialdemokratisk gruppledare i fastighetsnämnden, ser försäljningarna som dogmatiska och helt ideologiskt betingade.

– Vi har en helt annan syn på saken. Det är en tillgång för en kommun att äga mark. Med egna jordar kan vi styra över mot närproducerad mat, säger Bengt Sandberg.

Han betonar att Socialdemokraterna inte har något emot enstaka försäljningar som är välgrundade. Det har inte miljöpartisten Martin Michel, vice ordförande i fastighetsnämnden, heller. Han trycker på att kritiken mot den borgerliga försäljningspolitiken går ut på att det gått väldigt snabbt och att flera gårdar sålts till riskkapitalister.

– Det är inget självändamål att Stockholm ska äga skogsområden. Men stadens skogsbruk har varit inriktat på att öka upplevelsevärdena i skogarna. Ett rationellt skogsbruk som ska ge skogsägaren god vinst betyder säkert mer kalhyggen och sämre naturupplevelser, säger Martin Michel.

Han befarar också att nya ägare kommer att vilja sätta upp bommar för skogsvägar och stängsel över strövstigar.

Om den förutsägelsen blir verklighet får framtiden utvisa. Kristina Alvendal tror för sin del inte att de nya ägarna kommer att försämra skogarna.

– Staden har fått skarp kritik av revisorerna för att vi avverkat för lite, påpekar hon.
När den borgerliga försäljningsoffensiven gått i mål äger Stockholm dels några värdefulla friluftsområden – som Nackareservatet – utanför stadsgränsen. Dessutom behåller staden en del mark i grannkommunerna som i framtiden kan bli bostadsområden. För en tid sedan stoppade politikerna i nämnden enhälligt en försäljning av en fastig­het i Haninge för 6 miljoner eftersom den i Haninges översiktsplan är markerad som bostadsmark. Säljer Stockholm den när den planlagts för bostäder är den säkert värd det tiodubbla.