- Förr tänkte jag att jag skulle följa lagen och anmäla varje misstanke. Men när jag ser konsekvenserna så är jag tveksam, säger hon när DN ber henne kommentera att hon har gjort så många anmälningar om sexuella övergrepp.
På Mor-Barn-mottagningen har Nina Yderberg terapi med barnet tillsammans med den ena föräldern, oftast modern. Idén är att återknyta en nära relation med den person som står barnet närmast och på så sätt få barnet att må bättre.
Några få av hennes patienter har från början talat om sexuella övergrepp. Hon tar emot barn med alla typer av problem, till exempel för tidigt födda barn. Ändå anser hon sig upptäcka just sexuella övergrepp som orsak till att många av hennes patienter mår dåligt.
Själv menar hon att sexuella övergrepp är mycket vanligare än de flesta tror. Hon hänvisar till undersökningar som säger att var sjätte gynekologpatient säger sig ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. När hon sedan lägger till socialt svaga grupper som inte går till gynekologen blir siffrorna högre ändå. Hon ser övergreppen som en viktig förklaring till våld och kriminalitet i samhället.
Nina Yderberg har haft cirka 110 patienter och anser sig ha fått konkreta berättelser om sexuella övergrepp från cirka 30 av dem. Flera av dem är syskon och kommer från totalt ett 15-tal familjer. Hon betonar att en del av övergreppen ska ha utförts av dagis- och skolpersonal.
Vissa barn är adopterade och berättar om övergrepp på de barnhem där de tidigare bodde.
I samtliga anmälningar hon har gjort till socialtjänsten finns misstankar om bland annat sexuella övergrepp, utom i ett fall. Då handlade det om misshandel av ett barn.
- Jag kan själv undra hur det kommer sig att jag har hittat så många fall, säger hon. Jag hoppas att antalet barn som är utsatta för sexuella övergrepp på något sätt är överrepresenterade hos mig.
När Nina Yderberg började arbeta som barnpsykiater var hon inte inriktad på sexuella övergrepp.
- Jag märkte att en del barn som jag behandlade blev bättre, men de blev inte helt bra. Jag började lära mig mer om trauma och förstod då att barnen försökte berätta om övergrepp.
Flera av de fall DN har granskat handlar om barn där fadern och modern strider om vårdnaden. Kan inte barnet bli påverkat av att den ene föräldern är närvarande under terapin?
- Föräldrarna har aldrig begärt att jag ska upptäcka sexuella övergrepp, säger hon. Det är jag som har väckt tanken efter att barnen på olika sätt har signalerat att de är traumatiserade.
Behandlingen av barnen är ofta långvarig och dyr. Nina Yderberg tar tusen kronor i timmen. En del av barnen har gått mer än 50 gånger hos henne. Pengarna betalas ur föräldrarnas egen ficka utan stöd från landsting eller kommun.
- Om man är så grovt traumatiserad behövs en lång behandlingstid. För vuxna kan det handla om 15-20 års terapi. Barn kan kanske klara sig på 5 år.
Hon betonar att hon har fått många patienter som inte är nöjda med den offentliga vården. Hon tycker också att barnen når stora framgångar med hennes behandlingar, att de börjar må mycket bättre.
- Jag skulle gärna slippa kontakten med polis och socialtjänst och helt inrikta mig på behandling, förklarar hon.