– Man har ofta talat om ”det klasslösa Sverige” och snacket går lite som det amerikanska, att vem som helst kan göra vad som helst. Vi tycker inte att det ser ut så. För någon enskild möjligtvis, men människor har alldeles för olika förutsättningar att lyckas, säger Anna Svensson från Allt åt alla.
Överklassafarin var en bussresa på lördagen, där ett antal passagerare guidades ut till bland annat Saltsjöbaden och Solsidan. Där möttes bussen av glåpord och äggkastning från lokalinvånare. ”Vi hade inte väntat oss den aggressiva tonen eller hotfulla reaktioner”, säger Anna Svensson.
– Det som händer i olika sämre bemedlade förorter beror på en rad problem som kan belysas, men det är också en följd av det här systemet. Det är lätt att folk glömmer den andra sidan, den vi var ute och tittade på i lördags, att det handlar om en växelverkan. Några har pengar, makt och förutsättningar på andras bekostnad.
Ni själva formulerar er ganska konfrontativt.
– Vi har försökt visa vad det är vi menar med exempelvis ”odla ditt klasshat”. Det är tillspetsat, men det finns en poäng i att uppmärksamma klyftorna, att odla ilskan mot orättvisorna. Det finns också ett hat eller förakt uppifrån, från överklassen, som ofta försvinner. Det uttrycks i saker som ”skaffa jobb era lata jävlar” eller sexistiska och rasistiska kommentarer.
Hur ska ilskan kanaliseras?
– I aktion på ett eller annat vis. Vi är inte partipolitiska, men det är klart att vi hoppas på en annan politik än utförsäljning och nedmontering av välfärden, att folk ska organisera sig för att motverka det systemet, säger Anna Svensson.
Vad sägs om arbetarklassafari?
– Vi har väntat oss den typen av reaktioner. Först och främst har de som bor i mer utsatta områden har sällan valt helt fritt att bo där. Det handlar i alla fall, till skillnad från exempelvis Solsidan, om områden där alla kan bo. Att resa dit är lite som att sparka på dem som redan ligger. Vårt fokus är att lyfta upp områden där folk har makt och skor sig på oss andra.
Anna Svensson beskriver Allt åt allas organisation som ett förbund med lokalgrupper i Göteborg, Malmö, Lund, Umeå och Stockholm. Deras arbete fokuserar på begrepp som klass, segregation och staden, närmare bestämt hur den är uppbyggd och vilka problem som finns var.
Flera gånger de senaste åren har spektakulära nyheter i själva verket visat sig vara fejk eller pr-kupper. Minns porrskådisdvärgen tillika Gordon Ramsay-kopian som blev uppäten av en grävling, kvinnan som ofrivilligt fick en bajskorvstatuering eller nu senast den österrikiska sexskolan med Ylva Marie Thompson som rektor. Hur säker kan man vara på att detta inte är ett jippo?
– Vi är fullt självgående och har varken pengar bakom oss eller skolning av den typen, utöver den politiska aktivismen som vi alla har så klart. Vi är ett gäng kamrater som träffas och planerar våra aktioner. Ganska informellt, säger Anna Svensson.
”Är det fel att lyckas? Gör som vi i stället” reagerar många.
– Vi har hört flera kommentarer av den typen och att deras föräldrar kämpat för att hamna i Solsidan och att vi också kunde bo där om våra föräldrar kämpat lika hårt. Det gör att jag känner en otrolig aggression. Vad vet de om hur mycket mina föräldrar har kämpat, om deras liv och slit.