Gamla riksarkivet hade stått tomt sedan 1968 då Riksarkivet flyttade sin verksamhet. 1995 försvann även de sista kvarvarande dokumenten och huset – som är statligt byggnadsminne – blev tomt.
I slutet av september 2011 berättade DN Stockholm att Palatset skulle slå upp dörrarna. Den förfallna och brandfarliga byggnaden hade då renoverats för över 200 miljoner kronor och grundarna hade tagit in många miljoner från olika håll.
Några exempel:
• Stockholms stad (stöd): 9,5 miljoner kronor.
• Stockholms läns landsting (stöd): 4 miljoner kronor.
• Arvsfondsdelegationen (stöd): 4.585.000 kronor (sedan 2008) plus 4 miljoner (23 februari 2011). Palatset fick i december 2011 avslag på en begäran om ytterligare 13 miljoner kronor.
• Postkodlotteriet (stöd): 14.522.400 kronor.
• Almi Företagspartner (lån): 4 miljoner kronor.
I dag beklagar flera av givarna konkursen.
– Om Palatset får en aktör som kan driva det här framgångsrikt och har en hållbar ekonomisk plan kan vi även framöver tänka oss att ge stöd, säger Rasmus Jonlund, pressekretare hos kulturlandstingsrådet Anna Starbrink (FP).
Varför sa Arvsfondsdelegationen nej till ytterligare stöd?
– Kansliet och delegationen upplevde att det var väldigt osäkert att verksamheten skulle få en fortsättning. Det är väldigt tråkigt att de inte fick ihop det, kommenterar kanslichefen Hans Andersson.
Redan i december 2011 hade Palatset finansiella problem. På grund av, skrev bolaget i ett pressmeddelande, ”viss utebliven extern finansiering och för höga initiala kostnader”. Förutsättningarna för en rekonstruktion utreddes.
På måndagskvällen beslutade Palatset Riddarholmen AB att lämna in sin konkursansökan.
Lotta Nilsson, en av grundarna, talade med DN Stockholm strax efter att ha informerat personalen i går eftermiddag.
– Vi har inga intäkter den närmaste tiden och kan inte dra på oss fler skulder. Det kom väldigt positiva signaler om stöd, många engagerade sig, men det blev inget. Det kanske finns en framtid för Palatset men vi har avgått, säger hon.
Är du besviken?
– Jag är besviken på att det inte fanns plats för den här visionen i vårt samhälle, att det inte fanns sex miljoner för barnen. Jag kan tycka att man har svikit barnen på något vis och att det är en otrolig kapitalförstöring att inte ta till vara på det här.
Palatset ville ha Lars Wiking vid Grönberg advokatbyrå som konkursförvaltare, något som långivaren Almi Företagspartner invände emot. Stockholms tingsrätt förordade därför Almis förslag: Lars Wenne vid Flood advokatbyrå.
– Jag kan inte kommentera ärendet, hälsar Wenne.
Lisbeth Söderhäll har sedan 1998 varit projektledare för Gamla riksarkivet. Om den höga renoveringskostnaden säger hon och fastighetschefen vid Statens fastighetsverk, Charlotta Andersson, samma sak: det hade blivit lika dyrt ändå.
– Allt var i originalstandard. Ytterst få saker har gjorts sedan 1891. När vi påbörjade ombyggnaden fanns det rum som inte hade el, förklarar Söderhäll.
Att Palatset skulle klara hyran om en miljon kronor i månaden kunde ingen vara säker på men alternativet hade varit att renovera utan motpart, menar Charlotta Andersson:
– Det skulle ta tre år att färdigställa. Ingen av de potentiella hyrestagarna kunde arbeta på så lång sikt, säger hon.
Enligt Lisbeth Söderhäll är det inte mycket som behöver ändras om en helt annan hyresgäst tar över – och hon nämner ytterligare en fördel med att man renoverade mot Palatsets önskningar:
– De ville ha kvar lite av den mystiska känslan som fanns i huset. Exempelvis är mycket av ytskiktet kvar i original. En kontorshyresgäst hade aldrig accepterat det.