Patientens val styr vilka vårdcentraler som överlever

Publicerat 2007-08-26 23:56

Nu blir det stockholmarna själva och inte politikerna som bestämmer vilken husläkare var och en ska ha. Och vilka husläkarmottagningar som får överleva eller läggas ned.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

0 kommentarer
0 Bloggar

Vårdcentralerna måste godkännas

Auktorisering:
Auktorisering av mottagningar inom primärvården är första steget mot Vårdval Stockholm, som ska införas den 1 januari 2008. De mottagningar som godkänns får avtal att bedriva primärvård på uppdrag av landstinget.

Först har husläkarverksamhet, barnavårdscentraler och fotsjukvård inbjudits till auktorisering med slutdatum den 31 augusti.

För mödravårdscentraler och logopeder som vill starta verksamhet den 1 januari är sista ansökningsdag den 12 oktober.

Ny modell:
Den nya modellen innebär enhetliga löptider, villkor, ersättningar och uppdrag för alla mottagningar. En gång om året ska man, genom politiskt beslut, kunna ändra villkoren i Regelboken, då man vill få möjlighet att anpassa dem efter de erfarenheter man skaffar sig.

Vårdval:
Invånarna i länet ska lista sig hos den läkare man själv vill ha på någon av de auktoriserade husläkarmottagningarna. Den som är nöjd med sin nuvarande husläkare behöver inte göra något nytt val om mottagningen blivit auktoriserad.

Bra eller dålig:
Information om de auktoriserade mottagningarnas tillgänglighet, kvalitet med mera ska vara synlig.

Psykosociala insatser:
Nytt är att husläkarmottagningarna nu också måstet erbjuda psykosocial hjälp av personal med särskild kompetens, som psykolog eller kurator.

- Makten ligger hos patienterna, säger Ulf Hallum, verksamhetschef för landstingsägda Husläkarmottagningen Serafen.

Ulf Hallum och hans läkarkolleger har sökt om auktorisation, ett slags körkort för att bedriva privat primärvård. Om landstinget godkänner dem, det vill säga intygar att deras verksamhet uppfyller de krav och mål som krävs, kommer de att vara helt beroende av sina patienter.

För den 1 januari 2008 är det länets invånare som avgör vilka mottagningar som ska överleva.
För den enskilde innebär det att man listar sig hos en läkare på en mottagning. Är man sedan inte nöjd med mottagandet eller behandlingen, så stryker man sig och listar sig på en annan husläkarmottagning.

För mottagningarnas del betyder det att de måste se till att få så många listade patienter som möjligt, eftersom antalet avgör hur mycket pengar de ska få från landstinget per år. Få listade, lite pengar.

- Det avskräcker några, men inte oss, säger Ulf Hallum. Vi har arbetat länge och fått fler patienter varje år. För vår del handlar privatiseringen om att vi inte behöver vara bundna av landstingets stelbenta regelverk, lönesystem och upphandlingsregler. Vi vill inte heller tvingas anställa övertalig personal som inte passar in i vår personalgrupp.

Men framför allt, säger han, slipper vi leva efter en ettårsbudget.

- Från och med januari kan vi föra över pengar från ett år till ett annat och lägga upp en buffert, vilket var omöjligt tidigare.

I dagsläget är det svårt att säga hur det nya ersättningssystemet kommer att fungera, om det blir bättre eller sämre, menar Ulf Hallum.

Vad händer om ingen listar sig någonstans?

- Då går hela primärvården i konkurs. Olistade spontana patienbesök ger oss bara patientavgiften och en schablonsumma för besöket. Det konstiga är att det inte finns några incitament för patienten att lista sig. De drabbas inte om de inte listar sig, men vi är skyldiga att ta emot alla ändå. Dessutom skulle folk kunna lista om sig en gång om dagen, om de vill.

Finns det inga risker för patienten?

- Tidigare har det varit "gratis" för oss att skicka prover till labb, gastroskopi och röntgen. Nu måste vi betala. Låt oss säga att en röntgen kostar 2.000 kronor, då måste vi betala 400, resten står landstinget för. Det finns alltså en risk att oseriösa verksamheter inte gör fullständiga undersökningar för att man vill spara pengar. Själv undrar jag om landstinget tror att vi hittills har röntgat för mycket.

Lilian Boström är distriktssköterska på Serafen och har drygt 30 års yrkeserfarenhet. Varken hon eller de andra sjuksköterskorna fick förfrågan om att bli delägare.

- Hade jag varit yngre hade jag reagerat. Det första året får ägarna inte säga upp någon av oss.

Sedan är det marknaden som gäller, menar hon. Det vill säga, är man i övre medelåldern har man inte så stor chans att få ett nytt jobb.

Erika Tapper, med sonen Theo, är nöjd med Serafen.

- Vi blev bara listade här. Om vi blir kvar vet jag faktiskt inte. Man får väl se hur utbudet ser ut när valet blir fritt.

Awiwa Keller