– Jag blir upprörd åt alla håll när jag läser artiklarna. Jag lider oerhört med Fredriks familj. Vi gick igenom precis samma sak, med samma rektor, säger Gabrielle Stormwall till DN.se.
Hennes son Roberts skolgång på Dalskolan och Solbergaskolan i Hägersten genomsyrades av problem. Situationen gick så långt att skolledningen stängde av pojken från undervisningen vid två tillfällen. Han erbjöds istället undervisning av en elevassistent i en parklek. Efter en dyslexiutredning som visade att Robert har läs- och skrivsvårigheter fattades beslut att han inför årskurs sex, höstterminen 2004, skulle få en plats på Kunskapsskolans resursskola i Hägersten, en fristående skola med inriktning på elever med särskilda behov.
– Robert var helt nertryckt i skoskaften efter behandlingen på de tidigare skolorna, bland annat misshandlades han av några andra elever på Solbergaskolan. Men allt vände när han fick börja på resursskolan, säger Gabrielle Stormwall.
Under tiden som Robert gick på resursskolan tillträdde Ann-Katrin Averstedt som rektor på Solbergaskolan. Inför höstterminen 2006 meddelade Solbergaskolan Roberts föräldrar att sonens plats på resursskolan skulle sägas upp. Beskedet mottogs med bestörtning. Inte bara av familjen utan även av resursskolans rektor Katarina Åström.
– Hos oss trivdes och fungerade Robert för första gången. Han och föräldrarna hade ett väldigt stort förtroende för oss, som hade tagit oerhört lång tid att bygga upp, säger Katarina Åström till DN.se.
– Vi hade ett intensivt samarbete med familjen och såg genom vårt miljöterapeutiska arbete en väldigt positiv utveckling av pojkens svårigheter. Han mådde väldigt dåligt av förändringar och vi bedömde att en flytt tillbaka till en miljö där han inte mådde bra vore förödande.
Men enligt Katarina Åström fanns det inte något utrymme för diskussion. Hon uppfattade det som att Solbergaskolans rektor Ann-Katrin Averstedt hade fattat sitt beslut i förhand.
– Hon hade bestämt sig för att han skulle flytta. Jag har jobbat inom skolans värld i över 30 år, och haft kontakt med oerhört många skolchefer. Men jag har aldrig varit med om något liknande, fortsätter Åström.
Robert ville inte gå tillbaka till Solbergaskolan. Föräldrarna tog strid och anmälde Solbergaskolan till Skolverket, som efter sin utredning konstaterade att beslutet om att ge Robert undervisning i Solbergaskolan hade fattats på felaktiga grunder. Eftersom att ”konsekvenserna av detta beslut ännu inte har inträffat stannar Skolverket vid ovanstående påpekande men förutsätter att Solbergaskolan rättar sitt beslut efter författningarnas krav”, står det att läsa i Skolverkets beslut från den 14 juni 2006.
När Solbergaskolans beslut ändå stod fast insåg familjen att de var tvungna att lösa situationen på egen hand. Föräldrarna lever separerade och man beslöt att pojken skulle folkbokföras på pappans adress, i en annan stadsdel. Hellre att Robert fick börja i en kommunal skola i en annan stadsdel än att han skulle gå tillbaka till en miljö där han tidigare farit så illa.
– Det kändes helt absurt att vi tvingades lösa situationen privat. Men det var enda sättet. Jag som målsman får till exempel inte längre post som gäller Robert. Ändå har vi tur eftersom jag och Roberts pappa har en så pass bra relation att vi kan kommunicera kring allt som gäller Robert, säger Gabrielle Stormwall.
Efter ett möte tillsammans med Katarina Åström och den biträdande rektorn på den nya hemskolan i Skarpnäck gick allt fort.
– Vi satt ner tillsammans i 45 minuter. Därefter beslutade den nya rektorn att Robert skulle få fortsätta i resursskolan. Det var aldrig något snack om saken. Roberts pappa grät när vi gick ut från mötet, säger Gabrielle Stormwall.
Inger Forsmark, som då var biträdande rektor på Roberts nya hemskola i Skarpnäck, jobbar i dag på en annan skola men hon kommer ihåg mötet med Roberts föräldrar och Katarina Åström från resursskolan.
– Vi pratade om var den här eleven befann sig, vilken metod man jobbade med och som fungerade för honom. När jag fått en sammanfattad bild av pojkens behov kunde jag fatta mitt beslut, säger Inger Forsmark till DN.se.
Hur resonerade du kring de ekonomiska aspekterna?
– Vi får ju betala extra för alla placeringar som inte ingår i vår egen skolenhet. Samtidigt måste man i första hand tänka på barnets bästa. Och jag bedömde att det bästa för den här eleven var att gå kvar i resursskolan, den kostnaden fick vi ta.
Robert fick gå resterande terminer av högstadiet i resursskolan. I dag är han 17 år gammal och går på gymnasiet i en vanlig skola.
– Jag är övertygad om att Robert inte hade gått ut grundskolan med godkända betyg om han inte hade haft resursskolans stöd. I dag är han en vanlig kille som mår bra, och tycker att livet är kul i största allmänhet, säger Gabrielle Stormwall.
Rektor Ann-Katrin Averstedt anser inte att Solbergaskolan gjort något fel.
- Jag kan inte gå in på det enskilda fallet, men alla barn som behöver stöd får det. Antingen här på vår skola eller på något annat ställe, säger Ann-Katrin Averstedt.
Fotnot: Fredrik heter egentligen något annat.