Barnläkaren som i höstas friades i domstol från anklagelsen att med en överdos av narkosläkemedel ha dräpt en förtidigt född flicka riktar mycket hård kritik mot polisens utredare, förhörsledare och arrestvakter: De var okunniga, oprofessionella och de agerade som om skuldfrågan redan var klarlagd.
I ett tio sidor långt reportage i Läkartidningen berättar barnläkaren, som egentligen är narkosläkare, sin historia om anklagelserna och de nära tre år som gick från det att hon greps tills den friande domen vann laga kraft: 984 dagar som polis, åklagare, Rättsmedicinalverket RMV, medierna och andra stulit från henne.
Hennes kritik mot polisen är hård. Hon säger att hon verkade betraktas som skyldig från första dagen, att hennes försök att få en advokat förhalades, att hon förhördes av poliser som inte kände till ens elementära medicinska termer, som inte visste vad en respirator var, att natriumklorid är vanligt koksalt, och som inte kunde räkna procent.
Hon berättar om förhörsledare som inte kunde klargöra den juridiska skillnaden mellan anklagelserna dråp och mord, om att hon inte fick något att äta hela det första dygnet, om poliser som uppträdde arrogant och om hur hon trakasserades.
Ett sådant tillfälle var när hon efter några dagar i arresten på Västerorts polisstation fick veta att hon dagen därpå skulle på häktningsförhandling:
– Sista natten så var det en polis som tittade till mig. Han sparkade med sina stålhättor på dörren varje gång och skrek att jag skulle ställa mig upp, så att han skulle se att jag levde. Till slut när han hade gjort det varje halvtimme så orkade jag inte. Då kom han in i cellen och sa att jag var tvungen att ställa mig upp.
– Jag sa att jag ska på förhandling i morgon, jag måste få sova, jag förstår inte varför du ska ha mig att stå upp varje halvtimme här på natten. Då slängde han ner mig på britsen, in i väggen, och sa att om jag inte förstod det så kanske jag förstod det efter det här, berättar hon i Läkartidningen.
Mats Eriksson, informationsansvarig vid Västerortspolisen, säger till DN att intagna normalt ska ha tillsyn en gång i timmen, och att de övervakningsfilmer som tas i arresterna raderas efter 30 dagar.
– Men gick till det så här är det mycket allvarligt och måste utredas.
När det gäller kritiken mot förhörsledarnas kunskaper säger Eriksson att man har bra förhörsledare, och att brist på sakkunskap inte ska påverka utredningarna.
Nu har narkosläkaren gått vidare och bytt arbetsgivare. Om några reagerar till henne finns det inget annat att säga än att det är över:
– Och att det aldrig har varit något mer än en uppdiktad historia från polis, åklagare och RMV, säger hon till Läkartidningen.