Länsakuten liksom beroendeakuten på S:t Görans sjukhus har det mest frikostiga jouravtalet inom hela Stockholms läns sjukvårdsområde, som omfattar all vård förutom de stora sjukhusen. Enligt bedömare som DN talat med finns inte heller något motsvarande välbetalt avtal på sjukhusen.
– Det här var något vi berättade om för kollegerna på Läkarförbundet; så här bra kan man faktiskt få till det, säger Daga Byfors, allmänläkare och tidigare fackligt aktiv som 2002 skrev under avtalet för Stockholms läkarförenings räkning.
Bakgrunden till avtalet var att det då var svårt att få specialistläkare att ta jourerna på länsakuten. Jourerna ansågs för dåligt betalda, och det hände ofta att läkare som var inbokade sjukskrev sig i sista stund, vilket betydde att ledningen fick betala dubbelt för att kalla in någon annan. Problemen ledde till förhandlingar om ett nytt avtal, där Läkarföreningen som sagt var mycket framgångsrik.
I och med det nya avtalet var problemet med jourerna löst. I dag är det i stället populärt att arbeta jour både på länsakuten och beroendeakuten. Därmed har kompetensen också höjts, det är fler specialister i tjänst jämfört med tidigare. Men det har blivit dyrt för landstinget. Förra året betalades det ut 30,4 miljoner kronor i enbart jourersättningar på de två akutmottagningarna.
Det som är speciellt med avtalet är dels att det ger en hög timlön, men också att det ger betalt oavsett om den som går jour är i tjänst eller inte. All tid som en läkare är primärjour en natt, och alltså är på plats på sjukhuset, räknas som arbetstid. Även om det är lugnt och läkaren kan ligga och sova. I vanliga fall får jourerna en grundsumma och sedan extra betalt de timmar de faktiskt är i tjänst.
Och det som särskilt är ovanligt med länsakutens och beroendeakutens avtal är att fem till sju timmar alltid räknas som arbetad tid för den som är bakjour, det vill säga har beredskap i hemmet. Oavsett om bakjouren behöver åka in till sjukhuset eller inte. Detta anses som den mest kontroversiella delen av avtalet.
Hur ofta bakjouren faktiskt rings in till akuten varierar.
– Många nätter behöver man inte ringa, sen händer det att bakjouren får jobba ganska mycket. Det beror lite på vem som är bakjour, vissa är inne och jobbar flitigt, andra är ovilliga och kan bli sura när man ringer, säger en sjuksköterska med lång erfarenhet av nattarbete.
På jourerna går dels AT-läkare, som ännu inte fått sin legitimation, ST-läkare som blivit legitimerade men som utbildar sig till specialister, liksom överläkare, som är färdiga specialister.
Överläkarna, som har högst lön, arbetar framför allt lördagar och söndagar samt har bakjouren i hemmet på vardagsnätter och helger.
De sex bäst betalda överläkarna har en lön kring 70.000 kronor. När han eller hon tar ett tiotimmars jourpass en lördag är ersättningen 12.000 kronor.
För en jour i hemmet en lördag klockan 9 till söndag klockan 9 får en överläkare cirka 11.000 kronor. På midsommarafton och nyårsafton är ersättningen den dubbla.
– Det är ett bättre jouravtal än det gängse. Men det här är en unik arbetsplats, jourerna arbetar hårt och med svåra bedömningar. Du kan inte jämföra det med den somatiska vården där man kan ha ärenden som tar en kvart. Här sitter man och lyssnar länge på människor, säger verksamhetschefen Deanne Mannelid.
Den psykiatriska länsakuten är öppen för patienter i hela länet, liksom för turister och asylsökande. Beroendeakuten tar hand om de patienter som också har ett missbruksproblem.
– Det är allt från vanliga människor som krisar till kroniska schizofrena patienter som blivit akut dåliga. De plockas upp av polis eller kommer själva. De flesta är lugna och fina, men ibland blir det en ohygglig kalabalik och folk slåss och spottar på doktorn, säger Margareta Sidén, överläkare på länsakuten.
Hon är bakjour i hemmet en vardagsnatt och en helgnatt i månaden. Det händer alltid att någon ringer för att fråga om råd, och oftast får hon också åka in till sjukhuset, berättar hon.
– Visst är det ett bra avtal. Men jag tycker också att när jag går upp 02.30 och åker till akuten att jag är värd det, för det är ett riktigt skitjobb. Då menar jag inte människorna, jag tycker om mitt jobb, men på de här konstiga tiderna händer det sällan roliga saker. Folk är jättedeprimerande och ofta aggressiva, säger Margareta Sidén.
Ylva Wächter är ST-läkare och arbetar på akuten cirka två nätter i månaden. Det varierar hur ofta hon ringer in bakjouren. De gånger en patient ska tvångsmedicineras eller läggas i bälte måste en specialist kallas in, liksom när man ska fatta ett intagningsbeslut om tvångsvård.
– Jag förstår att det här kan sticka i ögonen, men jag ser också att man i dag inte har några problem med att fylla jourlinjerna. Vid ett läge ville man ändra avtalet och arbetstiderna, då tänkte jag direkt att det inte är värt att stå där och ta emot alla polistransporter med folk som är fulla och beter sig. Det här generösa avtalet har gjort att grundlönen inte varit lika intressant, så ska man dra ned på jourersättningen måste man höja grundlönen, säger Ylva Wächter.
Stockholms läns sjukvårdsområde har just nu konsulter inne för att se över både organisationen och kostnaderna för psykiatrin. Totalt kostar länets psykiatrijourer 54 miljoner kronor. Inklusive arbetsgivaravgifter blir summan 80,3 miljoner kronor.
Vad tycker du? Kommentera!