Rådhuset blir rådhus igen efter ansiktslyftning

Upprustningen av det snart hundra år gamla Rådhuset är inne i sitt slutskede. Notan beräknas sluta på drygt 600 miljoner kronor för renovering av befintliga förhandlingssalar och kontor plus helt nya ytor under tak. De båda grusade innergårdarna har inte bara grävts ner en våning och byggts över med två plan – de har också glasats in och på så sätt har flera tusen nya kvadratmeter skapats.

När DN tittade in i Rådhuset tidigare i veckan lyste solen ner genom det vackra glastaket och det är onekligen en fascinerande syn med patinerade takpannor inomhus. För att inte tala om hängrännor och stuprör som fått vara kvar trots inglasningen.

– Det är lite för att man ska kunna se vad som är nytt och vad som är gammalt, säger Åsa Lange, affärsområdeschef på Vasakronan, som arbetat med Rådhusprojektet sedan 2002.

Det är arkitekten Per Ahrbom, som ansvarat för ”nya Rådhuset”. Det nya är förutom de sju nya sessionssalarna, det kombinerade kaféet/receptionen/väntrummet och inredningen av tornrummet där lagmannen ska sitta.

Plötsligt hörs ett ding-dong i högtalarna. Ungefär som på Arlanda ”sista startutrop med SK 573 till Paris”. I stället handlar det om test av så kallat pårop till de många förhandlingssalarna. Några salar är sprillans nya i äggformade byggnader med ytterväggar av välvt glas, som reflekterar den gamla byggnaden. Hit kommer man från den överbyggda gården där gruset ersatts av stengolv och en grå ljuddämpande matta.

– Akustiken har varit en av de många svåra frågor vi har haft att lösa, säger Åsa Lange när hon visar runt . Vi får även titta in i den gamla säkerhetssalen som totalförstördes efter en brand 2008. Här är allt återskapat, inklusive det vackra kassettaket och elementskydden i smide. De antika taklamporna har dock ersatts av lysrör och träpanelerna har perforerats med hundratals hål som ska underlätta ljudabsorbering och ventilation.

Ytterligare en nyhet är att säkerheten i huset höjts.

– Alla måste kunna känna sig trygga i brottmålssalarna och därför ska man nu komma dit från fyra håll, säger Åsa Lange.

En ingång är från häktet, en annan för åklagaren, en för rätten och en för allmänheten. Det häftigaste tjänsterummet, i Rådhusets torn, disponeras av lagmannen Lena Berke. Hon är naturligtvis mycket glad över att allt nu samlas under ett tak, inte bara brottmålen utan även tvistemålen som varit utlokaliserade till Klamparen. Under ombyggnadstiden har brottmålen avgjorts i källaren på Trygg-Hansahuset.

– Tack vare omorganisation och ombyggnaden får vi plats på ett ställe och det känns fantastiskt, säger Lena Berke. Omorganisationen innebär att personalen bantats från drygt 400 till 250 personer och enbart har hand om mål i Stockholms innerstad numera.

Från tornet, som tidigare varit både arkiv och tomrum, är utsikten över staden mäktig. I Polishusparken syns ett jättelikt dike där det arbetas febrilt. Diket är det som kallas ”suckarnas gång” som går under jorden mellan häktet och rådhuset. Här har många suckar fällts under årens lopp, men det är knappast därför det blivit sättningar, som nu ska justeras.

Historien om ombyggnaden är lång. Tingsrätten fick inte plats i Rådhuset och tvistemålen utlokaliserades på 80-talet till kvarteret Klamparen i hörnet Scheelegatan/Fleminggatan. Det var ingen ideal lösning, men hur skulle hela tingsrätten få plats utan tillbyggnad?
Många myndigheter var inblandade och Domstolsverket hade sagt klart nej till att bygga i Polishusparken när Rådhuset blivit för trångt i början av 2000-talet.

För fem år sedan såg det ut som om hela verksamheten skulle flyttas till Klamparen förutsatt att det byggdes ut, men dåvarande länsantikvarien, numera stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund fick landshövding Mats Hellström att skriva till regeringen om att inte bevilja pengar för anpassning av Klamparen. Förslaget gick ut på att man i stället skulle utreda möjligheten att använda lokalerna i Rådhuset. Ytterligare utredningar tog vid och två alternativ utkristalliserades: bygg till i parken eller bygg inåt gårdarna. Och eftersom Rådhuset är ett byggnadsminne gör man inte om det hur som helst.

– Min uppfattning var att det egentligen inte var antingen eller om tingsrätten skulle flytta ut för att Rådhuset skulle stå kvar ograverat. Då skulle någon annan verksamhet komma dit, säger Ann-Charlotte Backlund och betonar att det är en sak att göra anpassningar för tingsrätten, en annan för en helt annan verksamhet.

– Då förloras både den kulturhistoriska användningen och huset och det motiverade att gjorde stora avsteg från de skyddsbestämmelser som finns för Rådhuset, säger Ann-Charlotte Backlund.

Resultatet syns varken från Bergsgatan eller Scheelegatan om man undantar ett tiotal takkupor. Fast å andra sidan fanns de med på Carl Westmans originalritningar från tidigt 1900-tal.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut