Läkaren dolde sitt ansikte för åhörarna, från vilka hon satt bortvänd, med en stor svart sjal. Även barnets föräldrar satt med i rättssalen. Åhörarplatserna var fullsatta och den uppmärksammade rättegången följdes också från en närliggande sal.

Att fallet är komplicerat visades tydligt i parternas långa genomgångar av utsagor från medicinska experter. Åklagarsidan lade fram ytterligare ett, inte tidigare offentliggjort, utlåtande.

Enligt åklagaren hade flickan vid obduktionen tre veckor efter att hon avled extremt höga koncentrationer av narkosmedlet tiopental i kroppen. Frågan är hur och när narkosmedlet hamnade där och om det dödade flickan. Inga anteckningar om tiopental finns i journalen.

Åklagaren menar att läkaren avsiktligt förgiftat det lilla barnet. Om det inte kan bevisas att dosen dödade flickan, tillade åklagaren, har läkaren ändå gjort sig skyldig till försök till dråp.

Den tre månader gamla, för tidigt födda, flickan var döende och respiratorn stängdes av en septemberkväll 2008.

Tio anhöriga till barnet fanns i rummet på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Drygt fem timmar efter att respiratorn kopplats bort avled flickan. För att mildra smärtorna fick hon dels morfin, dels ett kramplösande medel av den ansvariga läkaren, enligt vittnen. Det senare var i själva verket, hävdar åklagarsidan, den dödliga dosen tiopental.

Att prover tagits så lång tid efter att flickan dött gör att de kan vara missvisande, hävdar läkarens advokat Björn Hurtig. Dessutom spretar vittnesutsagorna från kvällen då barnet avled.

– Hon har gett något, snart sagt varje halvtimme. Det är koksalt. Hon har haft en spruta i handen, dock inte med tiopental, sade han.

Hur mår din klient?

– Hon mår dåligt, även om hon tycker att det är skönt att rättegången äntligen är i gång.

Åtalet har fått skarp kritik, både från läkarkåren och från rättsexperter. Peter Althin tillbakavisar kritiken:

– En läkares uppgift är att bota och att mildra, inte att döda. Du får inte hjälpa någon att dö, sade han i en paus.