Pride har varit en arena för Birgitta Ohlsson ända sedan slutet av 1990-talet. Och engagemanget i regnbågsfrågor gör henne till en udda EU-minister.

– Det är ett svagt intresse för frågor som rör homo-, bi och transpersoners rättigheter bland mina EU-kollegor, tyvärr, säger hon till DN.se.

Insikten har nått henne när hon försökt väcka frågan inom EU om att samkönade familjer ska behandlas som vilka familjer som helst, även i länder där homoäktenskap inte existerar.

Under Pride rör sig Birgitta Ohlsson även utanför Europa, som exempel till Uganda där det finns förslag på att införa dödsstraff för homosexualitet. Hon tänker även sätta fokus på kvinnors rättigheter.

– I många länder globalt är manlig homosexualitet förbjuden, men inte kvinnlig. Man ser inte på kvinnan som att hon har någon sexualitet. Samtidigt vet vi att lesbiska förtrycks och riskerar att bli våldtagna i försök att omvända dem, säger hon.

När vi pratas vid på telefon har Birgitta Ohlsson fött barn för två veckor sedan (en flicka) och precis gjort sitt första offentliga uppdrag efter förlossningen – invigt en fotoutställning med queer-tema på Galleri kontrast i Stockholm.

Är det svårare att vara queer när man blir mamma?
– Jag har aldrig varit millimeterfeminist. Men det är klart, jag tycker inte att man blir mindre feminist när man fött en dotter. Man får ett ännu tydligare perspektiv på hur flickor har det världen över och hur könsroller bildas. Man känner en ännu större feministisk vrede över hur ojämlikt samhället är.

För Birgitta Ohlsson innebär begreppet queer att man utmanar normer, inte anpassar sig till en mall och är individ på egna villkor.

– För mig går feminismen och hbt-rörelsen hand i hand och binds samman av queer-begreppet som en slags bro.

Hur motverkar man bäst heteronormen?
– Jag tror det är viktigt att börja tidigt, med barnen i förskolan, att ha genuspedagoger, att ge barnen en så bred valfrihet att de själva hinner hitta vad de trivs med.

Är det lätt att vara queer i Sverige?
– Med tanke på kristdemokraternas kampanj om ”verklighetens folk” så finns det väl ett konservativt motstånd fortfarande. Och nu, när vi har tittat efter förskola, så har vi velat ha en med genusinriktning. I vår del av stan, Vasastan, är många föräldrar medvetna, men det verkar ändå inte finnas ett enda med det perspektivet.

De enda gaypersoner som Birgitta Ohlsson kände till under uppväxten utanför Linköping i Östergötland var amerikanska dokusåpastjärnor. Men på gymnasiet fick hon vänner som var homosexuella och berördes av deras historier, familjekonflikter, föräldrar som inte accepterade och barn som inte vågade komma ut.

– Jag tror det var där mitt eget engagemang väcktes.

Vilken hbt-fråga är viktigast i Sverige i dag?
– En fråga som jag kan tycka är 2010 års skam är tvångssteriliseringar av transpersoner som fortfarande förekommer i vårt land – att man för att få byta kön måste sterilisera sig.