På två år har kommunala resursskolan Sankt Örjan tappat en femtedel av sina elever. Dessutom mår eleverna allt sämre när de väl får komma till resursskolan. Det säger Birgitta Elmdahl, rektor för Sankt Örjansskolorna, till DN.se.
Sedan Stockholms skolor för två år sedan gick in under utbildningsförvaltningen, har kommunala Sankt Örjansskolorna tappat 20 procent av sitt elevunderlag. År 2007 hade Sankt Örjan 325 platser, två år senare 259. I höst minskade skolan med 30 elevplatser.
- Det blir aldrig lyckligt när det är pengarna som får avgöra fullt ut vilken insats ett barn kan få, säger Birgitta Elmdahl, rektor för Sankt Örjansskolorna om det nuvarande systemet.
När skolorna låg under stadsdelsförvaltningarna valde flera stadsdelar att fördela pengarna till skolorna efter behov. Under utbildningsförvaltningen är det skolpengen och det socioekonomiska tillägget - som baseras på om föräldrarna är lågutbildade, lågavlönade eller nyanlända - som ska finansiera exempelvis placeringar på Sankt Örjan. En enda placering kostar omkring en halv miljon kronor om året.
Förutom att elevunderlaget minskat de två senaste åren, ser Elmdahl en annan oroande utveckling. Eleverna kommer allt senare till den kommunala resursskolan och har därför allt större svårigheter.
– På de elever som kommer till oss idag har skolan antingen prövat stora, omfattande åtgärder eller också har de suttit hemma en längre tid. Förut fanns det möjlighet att börja jobba med eleverna under ett tidigare stadium, nu får vi utifrån förändrade förutsättningar anpassa våra metoder.
Något hon ser som en nackdel för den kommunala resursskolan är att när föräldrar väljer att vända sig till en friskola med inriktningen behov av särskilt stöd så tas inte pengarna längre från hemskolan, utan centralt från avdelningen för enskilt driven verksamhet. Något som kan tänkas bidra till att den kommunala resursskolan tappar elever. Något förslag till förändring av ersättningssystemet har hon inte.
– Men ersättningssystemet måste både göra det möjligt för den enskilda rektorn att ge rätt insatser på den egna skolan, samtidigt som eleverna med mycket stora behov ska kunna få dessa tillgodosedda. Ytterst handlar det om hur mycket samhället är berett att satsa på skolan, säger Birgitta Elmdahl.