– Jag ställde mig framför klassen, skrev mitt nya namn på tavlan och ritade killtecknet under. Jag berättade vad jag ville bli kallad och vad jag inte ville bli kallad. Sen blev det tyst ett litet tag. Sen applåderade alla och jag fick kramar.
Robin berättar hur det gick till när han kom ut som kille i skolan. Vi tar en glass i Rålambshovsparken och Robin sparkar i gruset med sina sneakers.
– Det var inga problem i lärarrummet heller, fast jag var så nervös. Jag trodde jag skulle dö. Jag skulle berätta för lärare som jag inte ens har i något ämne. Men det var lugnt. Jag var tydligen den fjärde personen från estetutbildningen som kommit ut som trans.
Det var förra året som Robin kom ut som kille, att han gillade tjejer hade han redan sagt för flera år sedan, men det här var en helt annan grej.
– De flesta hade väl redan sett mig som en killkompis så de var väl lite uppvärmda. Jag hade vetat att jag var trans ända sen i nian, då träffade jag min första transperson. Jag förklarade så gott jag kunde hur det gick till, jag hade egentligen skrivit ner vad jag ville säga framför klassen men det blev ont om tid sa läraren.
Hur kändes det när alla visste om det?
– Det var en lättnad, jag har fått ett bättre självförtroende sen jag kom ut som kille. I skolan blir jag fortfarande stoppad och folk frågar om jag är en kille eller en tjej. När jag och min förra tjej höll varandra i handen så fick vi snöbollar efter oss och så men det är ingenting. Det kan vara mycket värre för andra.
Känner du många andra hbt-ungdomar i Stockholm?
– Jag känner några nu men det gjorde jag inte förut. Jag har känt mig utanför större delen av min ungdom. Det finns ställen att gå till fast inte så många. Jag har varit på Egalia några gånger, en ungdomsgård och en del av RFSL för hbtq-personer under 20 år. Jag har också varit med i en samtalsgrupp för transpersoner hos RFSL Stockholm.
Känner du dig fortfarande ensam?
– Går man i skolan och inte har vänner eller klasskamrater som är hbt, kan man känna så. Om jag umgås med heteropersoner så kommer jag ju till heteronormativa fester och klubbar, då passar jag inte riktigt in. Hur jag ser ut eller vad jag tycker om eller vem jag föredrar att dejta. Det kan bli komplicerat.
Vad ser du fram emot under Pride?
– Jag har varit med i två år, det var ju innan jag fyllde 18. Det var ändå kul, fast första året var det inträde och jag gick bara i paraden. Sen upptäckte jag att det finns mycket att göra runtomkring på Pride. Pridehouse till exempel, på Kulturhuset finns Pride-Ung på Lava. I år kan jag ta en öl och gå på efterfest. Det ser jag fram emot men man behöver inte vara 18 för att ha kul på Pride.
Vad hade varit din ideala mötesplats för att träffa hbt-ungdomar?
– Det skulle vara ett kafé, det skulle vara jättehäftigt. Ett transkafé eller nåt, jag skulle vilja att det fanns fler gårdar, fler platser som är gjorda för mig.