Upprepade gånger har Solbergaskolan i Hägersten fått skarp kritik från Skolinspektionen, bland annat för att skolan i åratal underlåtit att tillgodose 13-årige Fredriks behov av stöd.
Trots att Fredrik inte gått i skolan sedan januari lade Skolinspektionen förra veckan ned hans ärende eftersom man saknar tvingande åtgärder och därför inte kan gå vidare. Solbergaskolan struntar fortsatt i kritiken och nu hotar kommunen föräldrarna med vite om inte Fredrik kommer till skolan.
Skolborgarråd Lotta Edholm (FP) avböjer genom sin pressekreterare att kommentera fallet Fredrik eftersom ”det inte blivit något ärende i skolnämnden”. Något som får oppositionsborgarråd Roger Mogert (S) att undra över hennes motivation att lösa situationen.
– Om Lotta Edholm gömmer sig bakom att det inte finns något ärende i nämnden får man känslan av att hon inte vill lösa problemet. Det är ju bara för henne att ta upp ärendet- hon är ordförande i nämnden och det är hon som bestämmer vad som ska stå på dagordningen. I slutänden måste detta bli nämndens ansvar, det finns inget annat, säger Roger Mogert, till DN.se.
Vad kan man som ytterst ansvarig politiker göra när en sådan här situation uppstår?
– Jag har hela tiden utgått från att Lotta Edholm pratat med förvaltningen och sagt åt dem att lösa problemet- det är det som är politikerns uppgift. Egentligen är det här inte svårt, det handlar om en kille som har farit väldigt, väldigt illa och vi ska se till att allt blir så bra som möjligt för honom. Svårare än så är det inte, säger Roger Mogert.
Är det rätt att skolor i Stockholm kan strunta i Skolinspektionens kritik?
– Nej. Och speciellt inte i ett sådant här fall. Det ska inte behövas några tvingande medel för att få oss att följa reglerna utan det måste vi som kommun göra. Det här blir absurt, säger Roger Mogert.
Är det rätt väg att som Stockholms stad hota föräldrarna med vite om inte Fredrik kommer till skolan?
– Nej. Det är inte med hot som man löser ett sådant här problem. Oavsett vem som har gjort vad eller vems fel det ena eller det andra är så det är med dialog och genom att sträva efter att lösa problemet för pojken som man kommer vidare, säger Roger Mogert.
Har uppkomsten av den här typen av situationer något att göra med att stödet till barn med särskilda behov i Stockholm finansieras med varje rektors enskilda budget?
– Det är en del av problematiken. Det var fördelen när skolan låg på stadsdelsnämnderna, då kunde stadsdelen omfördela resurser när man såg individuella problem. I dag blir det mer via nyckeltal och matematiska tabeller som pengarna fördelas och då blir det svårt att parera för enskilda fall som ju kan slå väldigt hårt mot enskilda skolors budgetar, säger Roger Mogert.
Lotta Edholm har i en tidigare artikel på DN.se uttryckt sitt stöd för den nya skollagen som ska stärka rättssäkerheten för föräldrar till barn i behov av särskilt stöd. Hur ser du på det uttalandet i ljuset av fallet Fredrik?
– Det blir nästan lite komiskt. Hon vill ha en lag som ska göra så att Skolinspektionen kan tvinga henne att göra det hon borde göra, säger Roger Mogert.
Fotnot: Med tanke på Fredriks låga ålder har vi valt att låta honom vara anonym i texten, i verkligheten heter pojken något annat.