Ända till i höstas ställde Socialdemokraterna i Stadshuset sig bakom stadens klotterpolicy. Då besökte oppositionsborgarrådet Tomas Rudin gatukonstkonventet ”Art of the streets”, och partiet bytte fot.

Ynkligt, tycker Inger Båvner.

– Jag tror att man försöker vara lite kulturradikal, man vill inte uppfattas som reaktionär i kulturkretsar. Och många tycker att så länge man syns i medierna så är det bra, säger hon.

Inger Båvner är tidigare socialborgarråd (S) och ledde arbetet i stadens klotterkommission 2002.

– En klassisk socialdemokrati har all anledning att värna det offentliga rummet. Överklassen har alltid kunnat dra sig undan till lugna, fina ställen. Direktören kan avstå från t-banan och ta bilen men den ensamstående mamman från Jordbro måste åka i ett nedklottrat pendeltåg, säger hon.

Det har, understryker Inger Båvner, aldrig någonsin varit socialdemokratisk politik att hålla aktiviteter som förstör det offentliga rummet under armarna.

– När S i Stadshuset stryker graffitin medhårs är det att stimulera skadegörelse, säger hon.

I januari reste Tomas Rudin till Malmö och gjorde en muralmålning på en p-husvägg. Bilderna finns på hans blogg.

– Om han inte har nog att göra kan jag som gammal S-politiker föreslå en del. Det finns rejäla arbetsuppgifter han kan ägna sig åt: över 20 procent av ungdomarna är arbetslösa, det är en skam för stan. Dessutom har vi äldreomsorgen och bostadsmarknaden, säger Inger Båvner.

Rudin försvarar inte klotter, menar hon, men det sätt han driver graffitifrågan på leder till att klottret ökar.

– Vi VET att legala väggar stimulerar ungdomar till att börja klottra, säger Inger Båvner.

I klotterkommissionens rapport konstateras ett samband mellan klottrande, kriminalitet och droghandel. I de djupintervjuer som gjordes säger ungdomarna att ”legala väggar använder vi för att träna på” och att ett av de tre viktigaste motiven för att klottra är spänningen.

– Mig veterligen har inget annat vetenskapligt och seriöst arbete om klotter gjorts i Stockholm sedan dess och jag tror inte att situationen har förändrats särskilt mycket, säger Inger Båvner.

Tomas Rudins graffitikampanj är både okunnig och naiv, anser hon.

– Uppenbarligen har han inte läst de undersökningar som finns eller skaffat sig den kunskap som finns att få.

Själv, säger Inger Båvner, struntar hon fullständigt i den konstnärliga diskussionen. Men anser att graffitikonstnärer, som alla andra, måste inordna sig i samhällets regler.

– Vem som helst kan inte bestämma att det är piffigt med graffiti på olika ställen. Det är en stor och viktig uppgift att bestämma hur stan ska utsmyckas, det kan inte ske på måfå, med en gräddfil för klottrarna, säger Inger Båvner.