Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
STHLM

Så tvingar de tiggarna att betala

Foto: Stian Lysberg Solum/NTB/TT

Utsatta, outbildade och utan ett öre på fickan. DN kan nu avslöja att många av tiggarna på Stockholm gator måste betala mellan 400 och 2.000 kronor för en tiggarplats till ledare för olika grupper som delat upp staden mellan sig. Ofta är de skuldsatta upp över öronen innan de ens satt sig ned på gatan. ”Jag betalar 1.000 för platsen, 2.000 för resan hit och 1.000 för en plats att sova”, säger en kvinna till DN.

En tiggare i ena hörnet. En tiggare i det andra. En tiggare utanför Coop. En vid Ica.

DN kan nu avslöja hur en del av tiggeriet i Stockholm organiseras. Det finns personer som tar betalt för att forsla hit ivriga, fattiga människor med stora drömmar från Rumänien och Bulgarien – och som kräver upp till 2.000 kronor för att ge dem en plats att tigga på stadens trottoarer.

Tiggare som gått till polisen berättar för DN att det finns män som erbjuder resor till Sverige med löften om att stora pengar finns att tjäna. Männen lägger ut pengar för resan och även för en kostnad för själva trottoarplatsen – pengar som personen blir tvungen att tigga ihop under de två första veckorna, annars växer skulden. Kostnaden för en bit trottoar i storstaden kan enligt tiggarna som DN talat med kosta mellan 400 till 1.000 kronor i månaden.Uppgifter om 2.000 kronor förekommer också, men det är oklart hur många veckor den ”hyran” täcker. Många av dem som kommer hit har inte den blekaste aning om hur mycket den summan motsvarar i bulgariska lev eller rumänska lei – de kan varken läsa, skriva eller räkna.

Andra personer som kommit till Stockholm för att tigga eller spela musik på egen hand berättar för DN att de under det senaste året blivit tvingade att betala en avgift till en ”okänd man som hälsat på”.

– Jag har spelat musik här i flera år, men den här sommaren kom en man och krävde mig på 1.000 kronor för att jag skulle få stå och spela på platsen i city, säger en rumänsk man.

– När jag skulle tigga i Huddinge kom en man och krävde mig på 1.000 kronor för att få sitta där jag gjorde, berättar en kvinna.

Flera tiggare har också slagit larm till Bienvenido Flores, som arbetar med gruppen EU-migranter som kommer hit och tigger.

– Tiggare i Kista och Nyköping har slagit larm om att okända män kommer fram till dem och kräver dem på mellan 1.000 till 2.000 kronor för att få sitta på sin plats och tigga.

Han fortsätter:

– Alla är givetvis inte drabbade av detta. Det finns många som uppger att de inte betalar för sin tiggarplats men jag upplever ändå att en majoritet av tiggarna är systematiskt hitlockade och skuldsatta på något sätt, säger han.

En kvinna DN talar med är här med sina två yngre systrar. Tillsammans är de skyldiga 9.000 kronor för resa, plats och logi, innan de ens hunnit sätta sig ned på gatan med sin papperskopp. Halva skulden måste betalas tillbaka redan efter två veckor.

9.000 kronor är mycket pengar...?

– Ja, säger kvinnan. Och hittills har jag bara fått ihop 100 kronor om dagen. Och mina yngre systrar ännu mindre.

Hur ska ni kunna betala tillbaka?

– Jag vet inte, säger kvinnan och rycker på axlarna.

Vad händer om ni inte betalar tillbaka?

– Jag vet inte. Jag har inte frågat. Jag få hoppas att det kommer folk som vill lägga pengar i min kopp.

Har du varit här och tiggt tidigare?

– Ja, i vintras.

Har du alltid betalat för platsen och lånat pengar för resan?

– Ja, men det lönade sig ändå. Efter två månader åkte jag hem med 3.000 kronor som räckte till mat för mig och barnen i tre månader.

Vem som tar betalt för platserna är svårare att ta reda på. När DN frågar de som berättat är svaret ”en man” eller ”cineva”, det rumänska ordet för ”någon”. Uppgifterna pekar mot att det inte är en man som organiserar tiggeriet utan flera från olika grupper, både rumänska och bulgariska. I takt med att antalet personer som kommer till Sverige för att livnära sig på tiggeri har blivit fler har konkurrensen om de mest lukrativa tiggarplatserna hårdnat och därmed möjligheten att ta betalt för en plats och utöva utpressning.

Enligt uppgifter som en annan grupp tiggare lämnat till polisen bussas de hit från hemlandet av män från deras område där. Tiggarna får betala drygt 1.300 kronor för resan som de alltid köper på krita, 1.000 kronor för boende i en avställd bil eller husvagn och runt 600 kronor för en tiggarplats. Efter två månader byts tiggarna ut och det kommer nya fattiga personer från området till Stockholm för att tigga på platserna – med nya skulder och nya drömmar.

– Det kanske inte är mycket pengar i våra mått mätt, men det är mycket för en tiggare som inte har något och det blir stora förtjänster för de män som organiserar tiggeriet eftersom det är så många fattiga människor som kommer hit för att försöka tjäna pengar. De som drabbas är ständigt i skuld. Men om de betalar av lite hela tiden går det bra att fortsätta komma hit och tigga. På det sättet uppstår ett maktförhållande mellan organisatören och personen, säger Bienvenido Flores.

Bilden av de organisatörer som målas upp i de berättelser som DN tagit del av är inte den av en rik man som kör runt i fin bil och bor i lägenhet. Tvärtom bor organisatören ofta på samma plats i Stockholm som de personer de tagit hit; i en avställd bil, koja eller husvagn. Han kommer ofta från samma by och är släkt, granne eller vän med dem som han forslar hit och tjänar pengar på. Därför är det svårt att få information om exploateringen. Det krävs ofta att något extraordinärt händer för att personerna ska våga berätta. I de fall med drabbade som DN har talat med har dödshot och hot om misshandel och faktiska misshandelsfall gjort personerna villiga att berätta och försöka anmäla. Men de flesta känner sig ändå nöjda med sin situation och berättar inte.

– Du biter inte den hand som föder dig. Speciellt inte om det är din kusin eller granne. De är utnyttjade men samtidigt har de fått en chans att tjäna pengar, mycket mer än de skulle tjäna ihop i sitt hemland på samma tid. Lånehajarna, alltså organisatörerna, gör det möjligt för dem att ta sig till Sverige – en kostnad de aldrig hade klarat av på egen hand, säger Bienvenido Flores.

Han har informerat myndigheterna om exploateringen av tiggarna men är besviken på det gensvar han fått.

– De har inte varit särskilt engagerade.

Tillbaka till kvinnan på trottoaren i en av Stockholms förorter. Snart ska hon återvända till bilen hon hyrt. 35 kronor per dygn betalar hon för en sovplats på ett av bilens fyra säten. I dag är hon lycklig, säger hon. Hon skojar och tjimmar. En dam hade kommit förbi och lämnat ett kuvert med tre hundra kronor i. Hon är trehundra kronor rikare.

Tre hundra kronor som direkt försvinner till skulden.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.