STOCKHOLM.
För första gången på flera år har tumlare synts till i Stockholms skärgård.
– En rapportör såg en grupp på fem till tio individer. Det här är extremt ovanligt, säger Anna Roos, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet, till DN.se.
Tumlare har varit akut utrotningshotade i Östersjön men nu har ett ensamt djur och en grupp om upp till tio tumlare siktats vid skilda tidpunkter kring månadsskiftet i Stockholms skärgård.
Det är årets enda rapporter om den lilla tandvalen från Östersjön och en glädjande nyhet, konstaterar Anna Roos.
– Vi har tidigare inte haft några indikationer på att de blir fler, snarare tvärtom. Vi vet väldigt lite eftersom de är så få. Tumlare befinner sig högst på näringskedjan och är därför väldigt känsliga för miljögifter.
Det är även gråsälar, som på senare tid synts till i större skaror även i innerskärgården. Just under sommaren har sälkolonier på klippor blivit en vanligare syn.
Sälarnas återkomst kopplas i hop med att 1960-talets hårdare miljölagar fått effekt.
Bara en spillra av Östersjötumlarna har överlevt medan Västkustens bestånd varit mer livskraftigt. Djuren migrerar till varmare breddgrader när haven fryser. Men i de isfria vattnen utanför Sveriges öst- och sydkust tror forskare att en del tumlare stannar året runt.
– Det verkar också som om de skiljer sig genetiskt från samma art på Västkusten.Och de är därför extra viktiga att bevara, säger Anna Roos.
Den ena observationen gjordes den 1 augusti sydost om Stora Fjärdholmen i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård. Den andra, då ett flertal tumlare siktades, några dagar tidigare mellan fyrarna Söderarm och Tjärven nordost om Norrtälje.
Bakom observationerna står två privatpersoner. Bägges uppgifter bedöms som trovärdiga och beskrivningarna tyder på att de verkligen sett tumlare.
Det största hotet mot däggdjuret är i dag fiskeredskap. Tumlare som fastnar i nät och inte kommer loss drunknar. Populationen i Östersjön klassas som akut hotad, på Västkusten som sårbar.
Tumlaren är släkt med delfiner och späckhuggare men är mer skygg. De lever ensamma eller i mindre grupper och kan vara svår att få syn på, dels på grund av sin mörka färg och dels eftersom den inte brukar hoppa upp ur vattnet som många delfiner gör.
Oftast syns bara andningsutblåset, den låga, trekantiga ryggfenan och en bit av ryggen.