Ingen vill betala för döva Samuels skolskjuts. Orsaken är att hans föräldrar är skilda och bor i två olika kommuner. Och statliga Manillaskolan anser att så länge han går på fritids så kan inte den heller stå för skjutsen.
- Det verkar som om alla bara vill spara pengar, säger tioåringen som tillåtits ramla mellan alla stolar.
Samuel Andersson Herbozo går på Manillaskolan, en statlig specialskola för döva och hörselskadade på Djurgården i Stockholm. Dit har han rätt att få skolskjuts varje dag. Det har han också fått från hemmet i Kallhäll, Jakobsberg.
Men när pappa Javier flyttade till Sätra i Stockholm och Samuel folkbokfördes där hände något som familjen inte alls hade räknat med: Järfälla kommun hade inte längre för avsikt att betala för skolskjutsen hem till mamman i Järfälla. Eftersom Samuel inte längre var folkbokförd där var han heller inte längre deras ansvar.
- Vi blev tagna på sängen. Nu kan vi inte annat än vädja att några av de inblandade myndigheterna ger med sig . Samuel är inte mogen att åka kollektivt helt själv än, säger mamma Matilda Andersson.
Statliga Manillaskolan är skyldig att ordna skolskjuts till skolan. Och det gör den. Stockholms stad är skyldig att ordna skolskjuts hem från fritids från skolan. Det gör den. Men resorna hem till mamma i Järfälla vill ingen kännas vid.
- Vi följer bara de rekommendationer som Kommunförbundet gett ut. Vi förstår att det ställer till det för familjen, men vi är inte betalningsskyldiga, säger Bo Winander (fp), ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Järfälla.
Stockholm och Värmdö har samma policy - medan andra kommuner i samma situation betalar ändå. Av välvilja eller för att de "inte vet vilka regler som gäller", som Bo Winander uttrycker det.
- Självklart måste det redas ut vem som ska ta ansvaret när det blir så här, det är olyckligt. Jag tycker att Manillaskolan eller Stockholm, där pojken är skriven, ska betala.
Manillaskolan får statligt bidrag till skolskjutsar. Men det är kommuner som ansvarar för skolskjutsen från fritids, så de anser sig inte heller vara betalningsskyldiga.
- Vi går in och betalar resten av terminen för att vi vill värna Samuels möjligheter, men sedan måste det lösa sig på något annat sätt. Det är uppenbart att barnen kommer i kläm när kommunernas ekonomiska marginaler krymper, säger Robert Ekstrand, rektor på Manillaskolan, som är medveten om att det här är en stor och allt vanligare fråga för separerade föräldrar. Han tycker att han ser att kommunerna håller allt hårdare i pengarna.
- Men det är orättvist när olika kommuner gör på olika sätt, likställighetsprincipen sätts ur spel.
För familjen känns situationen absurd. Båda föräldrarna bor inom skolans upptagningsområde och Samuel har alltid bott växelvis hos dem. Han har nya syskon i både Sätra och Järfälla och föräldrarna tycker att han har rätt att bo hos båda. Samuel själv, som är döv med cochleaimplantat, tänker högt:
- Faktiskt, jag förstår inte varför dom som bestämmer inte kan dela på kostnaderna. Vore inte det ganska enkelt?