Utredningar som haltar, åklagare och domstolar som inte hänger med. Nu har fem personer i Stockholm begärts häktade för människorov och utpressning – för andra gången.
Det var i januari i år som en rejält uppskrämd person kom till polisen och berättade hur han blivit kidnappad av tre män som utgav sig för att tillhöra X-team i Södertälje, en supporterklubb till Bandidos. Han tvingades in i en bil, kördes runt och fick stryk i ett skogsparti i Råcksta. Därefter kördes han hem till sin lägenhet i Östberga. De tre männen genomsökte hans hem i jakt på värdesaker och gav honom sedan beskedet att han hade 48 timmar på sig att skaffa fram 200.000 kronor, annars skulle det gå illa både för honom och hans familj.
De tre männen berättade att de skulle driva in en skuld som offret hade. Skulden var på 65.000 kronor, men i samma stund som X-team fick i uppdrag att driva in den steg den till 200.000.
Polisen satsade inledningsvis stora resurser på fallet. Det var otroligt mycket avlyssning som ledde till gripandet.
– Det var tio tolv poliser som jobbade med ärendet. Det fanns klara kopplingar till Bandidos och polisen lyckades också hitta två personer intagna på anstalt som hade varit med och organiserat utpressningen, berättar kammaråklagare Carl Asterius.
Men när de fem personer som kom att misstänkas för brotten människorov och försök till grov utpressning väl hade häktats efter nästan två månaders hårt polisarbete så behövdes poliserna på annat håll. Tingsrätten tyckte att utredningen tog för lång tid och de fem männen släpptes ur häktet.
– Visst låg det någonting i det, men det kändes fruktansvärt frustrerande, minns Carl Asterius.
Han tog upp problemet både med sin chef och med polisen. ”Välkommen till verkligheten” var det svar han fick. Att på riktigt avsätta resurser när det händer en sak med uppenbar koppling till den organiserade brottsligheten är en helt annan sak än att prata om det. Carl Asterius:
– Här hade vi tolv man som jobbade stenhårt i två månader. Eftersom det inte fanns några häktade i målet kunde ju inte jag prioritera det, konstaterar han.
Nu är dock utredningen färdig. I fredags begärde Carl Asterius de fem männen häktade igen. Tingsrätten fann dock inga skäl att häkta dem. En av dem sitter för närvarande häktad i ett annat mål, misstänkt för grov utpressning, en annan avtjänar ett ettårigt fängelsestraff för grov misshandel.
För kammaråklagaren sätter fallet ljuset på en känslig punkt i rättskedjan. Den blir aldrig starkare än dess svagaste länk.
– Vi åklagare ska prioritera i princip alla brott. Då blir särskilda satsningar lätt slag i luften. Hela rättskedjan, från polis till åklagare och domstolar, måste vara med, det måste finnas en samsyn. Nu får dock det som är stort och svårt ligga eftersom vi i princip står vid ett löpande band där flödet och de snabba, mätbara resultaten väger tungt.
Carl Asterius ser allvarligt på det ärende som nu är utrett:
– Bara det faktum att tre av de åtalade hotat med att de tillhör en kriminell organisation ser jag som en försvårande omständighet, säger han.
Även inom polisen märks frustrationen. I Stockholm jobbar flera kriminalpoliser internt för att väcka opinion i frågan. Efter att i flera år har arbetat mot just grov, organiserad brottslighet upplever de att systemet i sig inte hänger med. Utredningarna är komplicerade, men i de fall de faktiskt går i mål så ser inte domstolarna försvårande på omständigheter som kombinationer av olika brott eller delaktighet i gäng eller andra nätverk av kriminella.
En av de poliser som jobbat länge i en av de pågående satsnignarna mot organiserad brottslighet är lika frustrerad som Carl Asterius: Han säger:
– Det känns som vi stångar oss blodiga. Varje dag.