Segregationen klyver Stockholm

- Om målet är att vi ska leva tillsammans i blandade bostadsområden så visar forskningen att vi har misslyckats, säger Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet, till DN.se.

Några av Stockholms mest uppdelade områden finns i innerstaden, delar av Bromma, Nacka, Danderyd och Lidingö. Här bor få flyktingar, få arbetslösa och få lågutbildade. I miljonprogramsområden som Tensta, Rinkeby, Husby och Skärholmen är det precis tvärt om.

- Skillnaden är att de senare oftast inte har valt sin bostadsort. De har flyttat till de här områdena för att de inte har någon annanstans att ta vägen, för att dörren in till det övriga samhället är stängd, säger Roger Andersson.

Ett tydligt exempel är Tensta. Här bor i dag ungefär 17.000 människor. Mindre än varannan har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden och medelinkomsten är mindre än hälften så stor som på Östermalm.

- Många som kan väljer att flytta därifrån. Vår forskning visar att ungefär halva befolkningen byts ut under en femårsperiod.

De flesta som kommer till Tensta är nyanlända flyktingar. Tidigare forskning har visat att ungefär sex av tio som flyttat från området lyckats ta sig in på arbetsmarknaden, medan endast tre av tio som flyttar dit har ett jobb.

- Det har skapat en spiral nedåt, med lägre inkomster och lägre sysselsättning, säger Roger Andersson.

I innerstaden finns en liknande spiral, fast uppåt. Andelen hyresrätter har minskat kraftigt de senaste 20 åren. Samtidigt har bostadsrättspriserna skjutit i höjden. Det här har gjort att antalet hög- och medelinkomsttagare ökat på låginkomsttagarnas bekostnad.

- I takt med att de resursstarka personerna blivit fler har den lokala köpkraften ökat. Det ger underlag för bättre service och förutsättningar att upprätthålla områdets attraktivitet. Det ger också tillgång till bättre karriärsvägar genom lokala nätverk, säger Roger Andersson.

En viktig fråga för forskningen är att undersöka vad som händer om man växer upp i ett så kallat utanförskapsområde. Löper man en större risk för att själv bli fattig om man växer upp bland andra fattiga? Är det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden?

- Det här är svåra frågor, men min bedömning är att ja, att växa upp i den här typen av områden kan påverka både hälsan och den framtida inkomstutvecklingen negativt.

Inom skolområdet är det belagt att barn till högutbildade föräldrar oftare studerar vidare efter gymnasiet. Det är också klarlagt att elever som flyttat hit från andra länder, med ett annat modersmål har svårt att nå samma resultat som sina svenskspråkiga skolkamrater.

- Effekterna blir naturligtvis ännu större om man samlar alla människor med liknande svårigheter i samma område, säger Roger Andersson.

Men det är inte bara ur ett svenskt perspektiv som Stockholm sticker ut. Även internationellt sett är Stockholm en mycket segregerad stad. Flera studier som Roger Andersson deltagit i visar att uppdelningen mellan olika grupper är större här än i många andra städer.

- I flera städer i Europa, till exempel Amsterdam och Wien, har man en större allmännytta, med olika typer av kommunala hyresrätter spridda över hela staden. Det motverkar segregationen, säger han.

Vissa arkitekter och stadsplanerare menar att åtminstone delar av segregationen går att bygga bort. Politiker – på bägge sidor om blockgränsen – har varit inne på samma linje. Just nu pågår en omfattande satsning inom det så kallade Järvalyftet, som syftar till att öka tryggheten och trivseln i några av Stockholms mest slitna miljonprogramsområden.

- Självklart är det viktigt att göra de här områdena mer attraktiva och anpassa miljöerna efter folks önskemål. Samtidigt brottas vi med strukturer som har byggts upp under nästan femtio år och tar väldigt lång tid att förändra. Man ska inte tro att det här ensamt löser integrationsproblemet.

Enligt Roger Andersson är det viktigt att inte stirra sig blind på enskilda förorter. Även om de hårdast drabbade bor i områden som Tensta, Husby och Skärholmen så ligger en stor del av lösningen i övriga stadsdelar och inte minst i Stockholms kranskommuner, menar han.

- Det är viktigt att fokusera på de mekanismer som stänger folk ute och undersöka vad man kan göra för att öppna upp stängda stadsdelar, till exempel genom att förändra bostadspolitiken, säger han.

Men det här är en het potatis som få vågar ta i, menar han. Att gå fram med kravet på att bygga allmännyttiga hyresrätter i Djursholm innebär ett stort politiskt risktagande. Detsamma gäller kravet på att alla kommuner ska ta emot nyanlända flyktingar.

- Här finns ett stort folkligt motstånd. De är många röststarka grupper som inte stillatigande accepterar sådana förändringar på sin egen bakgård. Jag tror att det måste till en överenskommelse över blockgränsen där politikerna enas om en vision för hur Stockholm ska se ut om 25-30 år. Annars klarar vi inte det här.

Därför har vi stängt av läsarkommentarerna till den här artikeln.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut