Sedan några år tillbaka har 100 procent av de 350 barnen, från förskoleklass till sexan, en annan bakgrund en den svenska. Många är barn till invandrare från Turkiet, Irak, Syrien, Vietnam, Chile, Somalia och många andra länder. Andra har själva kommit nya till Sverige för några år sedan.
Riksdag och regering, kommuner och näringsliv, forskare och helt vanligt folk. Alla pratar om att öka integrationen. Och alla skräms av segregationen. Den ska "motverkas", och med de måtten mätt är Tallidsskolan ett klart bevis på ett politiskt och socialt fiasko.
- Integrationen i det svenska samhället börjar med språket, konstaterar studierektorn Alex Fuentes.
Men hur ska ett barn lära sig svenska ordentligt om det bara finns ett enda svenskt barn i hela skolan? Är det över huvud taget möjligt?
- På 90-talet talade alla om hur dåligt språket var här i Fittja. Vi blev uppgivna och satte krokben för oss själva. Men nu frågar vi oss i stället: Vad ska vi ha språk till? säger rektor Carlos Conde.
Tallidsskolan har letat sig fram till ett arbetssätt som har lett till att eleverna har blivit radikalt bättre i svenska på bara några år. Det handlar om ökat föräldrainflytande, om arbete mot mobbning, om välutbildade lärare och om anställda författare och journalister som visar eleverna språkets möjligheter.
Tolvåriga Sara Jabous mamma Rania Mourad, ursprungligen från Syrien, kommer ut i familjens kök och berättar på knagglig svenska att hon snart ska väcka sina två yngsta barn, Gabriel, fem år och Georgi, tre år. Hon blir avbruten av Sara:
- Mamma, du säger alltid fel. Georgi är två år, inte tre år. Det är på kaldeiska som man säger tre år, förklarar Sara.
Rania vill att barnen pratar kaldeiska eller arabiska hemma. Inte bara därför att hon själv har svårt med svenskan efter flera avbrutna sfi-studier, utan också för att de ska behärska sina modersmål. Därför läser Sara arabiska en gång i veckan. Det är ett av de 30 språk som undervisas på Tallidsskolan.
Det är in till köksbordet, in i familjens kärna, som skolan måste nå för att barnen ska lära sig svenska, menar många forskare.
En av dem är docenten i pedagogik Pirjo Lahdenperä, som leder forskningen vid Centrum för interkulturell skolforskning vid Södertörns högskola.
Hon är kritisk till den traditionella skolan som kräver att eleverna lämnar sin identitet hemma.
- Det skapar känslan hos föräldrar och barn med annan bakgrund att "skolan är inte till för oss" och skolan blir isolerad.
Att lära sig svenska hör ihop med skolan och skolan har inget med den egna identiteten att göra. Det har däremot familjen, kusinerna, kompisarna och livet i den segregerade förorten.
Det har Tallidsskolan lyssnat på. Sedan några år har skolan ett stort föräldraråd tre gånger per termin där alla föräldrar deltar. Från det väljs ett skolråd tillsammans med rektor och annan skolpersonal. Aktuellt just nu är att föräldrarna vill att den skrifliga informationen som skickas hem från skolan ska översättas till arabiska, turkiska, kurdiska och engelska.
Tallidsskolans nuvarande ledning tog över för tre år sedan. Förutom den öppna inställningen till föräldrarna hade de en annan viktig utgångpunkt i sitt arbete, det som av skolfolk kallas värdegrundsarbetet.
- Det finns ingen mobbning på vår skola. Alla är snälla mot varandra. Om någon är ledsen så tröstar vi dem, intygar Sara.
Sara tycker så mycket om skolan att hon förra jullovet skickade ett sms till studierektorn att hon längtade tillbaka.
- Jag ska gå i universitet, konstaterar hon självsäkert utan att reflektera över sitt val av preposition.
Hur viktiga är rätta prepositioner och meningsbyggnader? Pratar man svenska om man har en brytning? Är fittjasvenska en dialekt precis som skånska eller stockholmska? Det är frågor som Tallidsskolans skolledning har funderat mycket över.
Deras önskan är att alla barnen i Tallidsskolan ska kunna klara av en gymnasieutbildning. Med flera nyanlända barn och barn med modersmål utan skriftspråk tvingas de acceptera att inte alla barn når alla mål i läroplanen.
- Skulle vi ta ut de elever som behöver undervisning i svenska som andra språk ur klassrummet skulle vi behöva ta ut hela klassen, säger Alex Fuentes.
Alla lärare på skolan har utbildning för att undervisa i svenska som andra språk för att kunna stödja och hantera barnens inlärningsproblem i alla ämnen. Men för att stödja barnens förståelse av språk finns dessutom författaren Britt Nordin på plats tre dagar i veckan för att hjälpa till med barnens berättelser.
- Jag bryr mig inte om barnens stavning eller grammatik, det får deras svensklärare göra, förklarar hon.
Skolan ordnar författartävlingar och sist tävlade 200 berättelser. Och eftersom det är berättelserna som tävlar har många av de bästa bidragen även kommit från elever som har dyslexi eller andra språksvårigheter.
Ett annat språkprojekt är skoltidningen Hallå! Vakna!. På torsdagskvällen, när Sara Jabou har hämtat sina småbröder på förskolan, ätit sin mammas dolmar och varit på biblioteket i Fittja centrum, träffar hon de andra i redaktionen. De håller till i bottenvåningen på ett av Fittjas alla höghus. Hon skriver gärna om sina musikidoler, särskilt om Jennifer Lopez. Men också om Irakkriget, om viktiga frågor som rör skolan och om Fittja.
- Att jobba med skoltidningen är det roligaste jag har gjort, berättar hon.
Tallidsskolan är mätbart framgångsrik, en succé snarare än ett exempel på fiasko. Eleverna har på några år successivt förbättrat resultatet på det nationella provet i årskurs fem. Bara 36 procent klarade målen i svenska läsåret 2000/01. Läsåret 2002/03 hade det ökat till 73 procent. I det kommunövergripande matteprovet för årskurs tre placerade sig eleverna bland de bästa i Botkyrka och sju grannkommuner.
- Vi kan inte ägna oss åt flum. Här är det resultat som räknas, understryker Alex Fuentes. Han fortsätter:
- Det är en lång kamp som måste föras här på skolan, av oss och av barnen. Vi säger till barnen "Ni måste kämpa mer än andra". Och det vet de.