2005 ersatte brottet ”köp av sexuell handling av barn” tidigare brottsrubriceringen ”förförelse av ungdom”. Samtidigt ändrades den maximala straffpåföljden från sex månaders fängelse till två år. Syftet var att markera att straffvärdet är högre när gärningen riktar sig mot ett barn än en vuxen person.

Men en genomgång som DN Stockholm har gjort visar att gärningsmännen endast i undantagsfall döms till fängelse över huvud taget. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet anmäldes 175 fall av köp av sexuell handling av barn i Stockholms län åren 2006–2010. Av dessa ledde endast sju, där köp av sexuell handling av barn var det grövsta brottet, till fällande dom. Och i ett fall till fängelse. Trenden är tydlig i resten av Sverige. Av 542 anmälningar totalt i landet finns 26 domar från samma tidperiod. Fyra av dem med fängelse som påföljd – medan fem gärningsmän klarat sig med endast strafföreläggande. Däremellan förekommer påföljderna villkorlig dom, skyddstillsyn och böter.

Skamligt, anser Ingrid Åkerman, socionom och utredare, som på länsstyrelsens uppdrag ska göra en kartläggning av barn som är offer för människohandel och prostitution.

– Jag blir jätteupprörd när jag tittar på domarna. Vad är det för attityd man har? Utifrån påföljderna säger man i stort sett att det inte är ett allvarligt brott. Och om gärningsmannen inte ens döms för brottet är det lätt att barnen tar på sig ansvaret och de gör många av dessa barn ändå.

– Dels måste man se över lagen när det gäller 15–18-åringarna: Har vi ett okej skydd för de här barnen som utsätts för grova övergrepp av vuxna? Nej. Jag och många med mig anser inte att det är tillräckligt för att vi ska uppfylla barnkonventionen.

Även Simon Häggström, som arbetar vid Citypolisens prostitutionsgrupp anser att lagstiftningen och praxis måste förändras:

– Jag tycker att det är under all kritik att man kan köpa sex av ett barn och slippa fängelse.

Domstolarna tar alldeles för stor hänsyn till männens bortförklaringar när de bestämmer påföljd, anser Häggström.

– Om en vuxen människa väljer att begå ett övergrepp mot ett barn, ska man då komma undan med ursäkten att man inte mår bra? Jag tycker inte det. Varje individ är ansvarig för sina handlingar, och även om man självklart ska få hjälp, fråntar inte det straffansvar.

Enligt honom är det ännu viktigare med kraftfull straffpåföljd när det kommer till män som betalar för att förgripa sig sexuellt på barn.

– Det vi också har märkt är att många av de här männen inte har lika mycket socialt liv som de ”vanliga” sexköparna, som många gånger har barn, fru och ansedda jobb. De som köper barn har en social situation som många gånger kan se annorlunda ut. De är oftare ensamvargar och vi har sett en överrepresentation av socialt missanpassade män. Därför blir skammen av att bli påkommen inte lika stark hos dem och inte lika avskräckande.

– Barnsexköpare uppvisar ett rovdjursbeteende och är oftast lagda åt det sjukare hållet. Deras agerande har många gånger föregåtts av stor konsumtion av pornografi, och de går längre och längre för att få sina kickar, säger Simon Häggström.

Enligt Ingrid Åkerman blir de utsatta barnen svikna även efter att de passerat rättsväsendet – då eftersom det inte finns ett enhetligt skydd, ingen beredskap hos vare sig psykiatrin eller socialtjänsten.

– Det finns enstaka små bra frivilliga verksamheter. Men ingen har satt ner foten och sagt: vi måste bygga upp ett antal verksamheter som kan ge de här barnen rätt skydd och rätt behandling. Regeringen, de som bestämmer hur pengarna ska fördelas, måste lyssna. Och vi måste fråga oss: Om vi inte satsar resurser på att ta hand om dessa barn nu, vad kommer att hända med dem sen? Vad kommer det att kosta i framtiden? säger Ingrid Åkerman.