Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Sexuella ofredanden – en del av ungas vardag

Rapporterna om sexuella övergrepp i Kungsträdgården i somras var den stora snackisen på Stockholms skolor den första skoldagen.

När DN träffar sex unga Stockholmare för att prata om erfarenheter av sexuella ofredanden är bilden samstämmig: Det är inget nytt.

Nyårsnattens händelser i bland annat Köln, Kalmar och Helsingfors, och på ungdomsfestivalen We Are Sthlm i Kungsträdgården i somras, har lett till en upprörd debatt om sexuellt våld och en ström av berättelser om sexuella övergrepp mot unga kvinnor.

Men för gymnasieeleverna Ayleen Burt, 18 år, Hamdi Abdiweli, 18 år, och Klara Benyamine, 19 år, på naturvetarprogrammet på Kungsholmens gymnasium, är sexuella ofredanden inte något nytt – utan en del av vardagen.

Hamdi: Det är verkligen ingen nyhet. Det är så vanligt. Det är bara att fråga vilken tjej som helst.

Klara: Det händer utanför skolan, på barer, nattklubbar och när man går på gatan. Det är incidenter som händer hela tiden och något man som tjej alltid snackar om med sina tjejkompisar.

Det handlar om okända killar som tar tjejer på brösten, på rumpan, eller som dansar närgånget fast man inte bett om det. Klara Benyamine berättar om när hon på högstadiet blev tagen på brösten av en äldre man. Andra närmanden sker indirekt och kommer från killar som ”bara vill prata”.

Hamdi: För ett tag sedan när jag åkte tunnelbana hem själv ganska sent kom det på en man och sade ”tjena”. När jag visade att jag inte ville prata med honom blev han väldigt aggressiv. Det var flera andra personer i vagnen men ingen gjorde någonting. Vi gick av vid samma station och det kändes väldigt obehagligt. Jag gick väldigt snabbt hem och ringde min syster.

Att vara ung och tjej ger inte så mycket auktoritet. Säger man att man blivit tafsad på så blir det liksom ingen reaktion.

Ingen av tjejerna besökte själva We Are Sthlm i somras då ett stort antal unga killar sexuellt ofredat unga flickor i publiken, vilket DN berättat om i helgen. Få av offren har anmält övergreppen till polisen.

Klara: Många tjejer tänker nog att min anmälan inte spelar så stor roll.

Hur tas sådana berättelser emot av omgivningen?

Klara: Det är inte så viktigt vad man själv tycker. Att vara ung och tjej ger inte så mycket auktoritet. Säger man att man blivit tafsad på så blir det liksom ingen reaktion.

Ayleen: Det är ju sjukt egentligen, men man borstar bort sådant. Jag tror att många är rädda för att inte bli tagna på allvar. Man vill inte göra en för stor sak av det och utsätta någon för problem.

Hamdi: Nu på gymnasiet upplever jag inte så stora problem. Men på högstadiet ... om jag blivit tafsad på och gick till en lärare, ja, då tog läraren upp det som om det hade varit en ”konflikt”.

Ayleen: Ja, att båda parter har gjort fel. Fast det var killen som tafsat.

Klara: I skolan pratar vi ofta om att killarna tar mer plats i klassen, men inte om sexuella trakasserier.

Vad tror ni det beror på att killar gör så här?

Ayleen: De lever kvar i en föreställning om att män har makten och bestämmer. Det gör att de själva känner att de har rätten att göra så mot tjejer.

Klara: Jag tror också att det har att göra med att killarna är nyfikna. På högstadiet går man igenom en konstig fas. Jag tror att alla är nyfikna på kroppar och sånt.

Hamdi: Ja, men jag tror inte att killar är mer nyfikna än tjejer.

Klara: Om en tjej gick runt och tog en kille mellan benen så skulle en lärare säga till direkt. En tjej skulle inte kunna göra så.

Förekommer det omvända trakasserier, att tjejer ofredar killar?

Alla: Nej!

Klara: Enda gången en tjej slår en kille mellan benen är när hon vill försvara sig.

Hur ska samhället komma till rätta med problemen?

Hamdi: Man måste börja reagera när sådant här händer. I stället för att säga att ”boys will be boys” så måste man se det som en stor grej.

Ayleen: Det är bra att medier tar upp det här så att folk börjar prata om det.

Vad tänker ni kring att de utpekade misstänkta gärningsmännen ska ha en utländsk bakgrund?

Klara: Jag är alltid rädd när jag går hem själv på kvällen, rädd för att en man ska komma fram och göra något. Men när jag själv känner mig rädd tänker jag aldrig på varifrån den personen kommer. Jag rädd för alla killar, särskilt killar i grupp, det spelar ingen roll hur de ser ut.

Ayleen: Det är dåligt att man sätter gärningsmännens bakgrund i fokus i stället för att prata om det faktiska problemet –  killar som tafsar. 

”Vissa killar har en skev kvinnosyn”

Foto: Anders G WarneGustav Lovén, 18 år, Jakob Brandt, 18 år, och Teodor Tapper, 18 år, har läst om händelserna i Kungsträdgården, men känner ingen som ofredar tjejer. Foto: Anders G Warne

18-åringarna Gustav Lovén, Jakob Brandt och Teodor Tapper sitter på en bänk i en av Kungsholmens gymnasiums många korridorer och väntar på att nästa lektion ska börja. Det är första dagen i skolan efter jullovet och killarna har läst om händelserna i Kungsträdgården under lunchrasten.

Ingen av dem har någon killkompis som de vet ofredar tjejer sexuellt, men de känner igen beteendet från hur andra killar agerade när de var yngre.

– I min förra klass på högstadiet var vi 23 grabbar och några tjejer. Där var det ett hockeygäng som brukade antasta tjejerna i klassen på rasterna. Det skedde i korridoren utan att någon brydde sig, inte ens tjejerna. Det var tjejer de kände och då blev det liksom okej, säger Teodor.

Vad tänker du om det i dag?

– Jag har inte tänkt på det förrän nu faktiskt när det pratas så mycket i medierna. Tjejerna brydde sig säkert, och sa nog till efteråt när de var ensamma.

Vad gjorde ni andra killar?

– Vi sa nog inte till så mycket. Det låter ju helt fel, men vi var så unga, och eftersom de gjorde det hela tiden blev det ett normalt beteende.

När Gustav för två somrar sedan besökte ungdomsfestivalen We Are Sthlms avslutningskonsert blev hans flickvän och hennes tjejkompis tafsad på av okända killar i folkvimlet.

– Vi kunde inte se vem som gjorde så i den stora folkmassan där folk stod axel mot axel. Jag blev ju väldigt irriterad, men insåg att det inte fanns så mycket jag kunde göra. Det var jättefrustrerande.

Hur pratade du sedan med din flickvän om vad som hänt?

– Vi pratade inte jättemycket om det. Nu i efterhand kan jag känna att jag aldrig skulle vilja att min lillasyster går dit.

Vad tror ni det beror på att killar gör så här?

– Jag tror att det i vissa kompisgäng växer fram en skev kvinnosyn och ett beteendemönster som gör det socialt accepterat att hålla på så, medan det i andra grupper är otänkbart. I vår klass till exempel, går det inte att föreställa sig att någon skulle göra så, säger Gustav.

Men det är också lätt att lägga skulden åt ett håll. Mina erfarenheter säger att det är killar med en blandad bakgrund som gör så här, både killar från Svenssonfamiljer och de med invandrarbakgrund.

Hur ska samhället ändra på ett sådant beteende?

– Jag tror att det handlar om förändringar av attityder. Men frågan är hur man ska gå till väga, det är svårt. Ett vanligt svar är att ju att prata mer om det i skolan, säger Jakob.

– Det kan vara svårt att bryta befintliga mönster i ett kompisgäng om tio killar. Jag tror att det krävs hårdare konsekvenser än de i Kungsan där killarna blev avvisade från publiken men sedan kunde gå in igen och fortsätta tafsa på tjejer. Det är skamligt och skickar signaler om att det är okej att göra om det om och om igen, säger Gustav.

Känner ni att ni som killar måste ta avstånd från det som hänt?

– Inte direkt, säger Jakob Brandt.

– Nä, jag känner mig inte träffad, säger Gustav.

Vad tänker ni kring att de utpekade misstänkta gärningsmännen ska ha utländsk bakgrund?

– Det är svårt, men om man vill sätta in förebyggande åtgärder så är det bra att veta vilken specifik grupp man ska rikta dem mot, i stället för mot alla hundratusentals tonårspojkar i Sverige. Då blir det lättare att tackla problemet, säger Gustav.

– Men det är också lätt att lägga skulden åt ett håll. Mina erfarenheter säger att det är killar med en blandad bakgrund som gör så här, både killar från Svenssonfamiljer och de med invandrarbakgrund, säger Teodor.

– Ja, det får inte leda till en polarisering, säger Gustav.

– Eller att man ställer grupp mot grupp, inflikar Jakob Brandt.

Tidigare artiklar i serien ”Ung i Stockholm”

• ”För att bli populär måste man vara en bad boy”
De förväntas leva upp till både machoideal och vara den mjuke myskillen. Killarna i DN Sthlms ungpanel tycker att det pratas alldeles för lite om den faktiska press som unga killar känner i dag. – Många killar mår mycket sämre än vad som kommer fram, tror Isak Stockås, 17.

• ”Jag tycker appdejting känns ganska oseriöst”
Appdejter eller hemmafester? Niki Hennings, Maja-Wera Honkanen och Elliot Ahdrian går i gymnasiet. För DN Sthlm berättar de om bästa sättet att ”haffa” en partner och varför uppmärksamhet blivit viktigare än ett förhållande.

• ”Min mamma hittade mig helt utslagen på golvet”
Var femte tjej och var sjätte kille mellan 18 och 24 år i Stockholms län har fått en psykiatrisk diagnos. Det är en fördubbling på bara några år. DN har träffat tre unga med erfarenhet av att må dåligt. De är överens om en sak – det är för få som lyssnar.

• ”Det har hänt alla tjejer någon gång”
Rapporten om sexuella övergrepp i Kungsträdgården i somras var den stora snackisen på Stockholms skolor den första skoldagen. När DN träffar sex unga stockholmare för att prata om erfarenheter av sexuella ofredanden är bilden samstämmig: Det är inget nytt.

Läs mer om övergreppen

I två år har killgäng ofredat flickor vid Europas största ungdomsfestival We are Sthlm. I polisens officiella version utåt förlöpte festivalen lugnt – men DN:s granskning visar att interna larmrapporter har tystats ned.

Anna, 15, var en av de tusentals ungdomar som besökte festivalen i somras. ”Direkt när man kom ut i folkhavet började de att tafsa”, säger hon.

”Vi måste gå till botten med det här”, säger rikspolischef Dan Eliasson vid en presskonferens med anledning av händelsen.