Efter 47 år rivs nu bostadshotellet ”Plaza Maria” på Wollmar Yxkullsgatan för att ge plats åt nybyggda hyresrätter. De tidigare hyresgästerna har erbjudits boende utanför innerstan, och kritiker talar om en gentrifierad stad.
– Tanken har alltid har varit att man ska flytta vidare härifrån, säger Curt Hägerklo, utvecklingschef på Stiftelsen Stockholms hotellhem (SHIS).
Plaza Maria byggdes 1965 och utgjorde då bostäder för sjuksköterskor, innan det på 1990-talet omvandlades till ungdomsbostäder. Drygt tusen personer har sedan dess bott i de 172 lägenheterna, varav de flesta varit ungdomar och en mindre del personer med social problematik. De nuvarande hyresgästerna har erbjudits boende i Rinkeby och Vårberg.
– Det är klart att jag förstår att det känns att flytta från Södermalm ut till förorten – men det är bra att vi minskar trycket på just det här området, säger Hägerklo och pekar bland annat på att Maria beroendecentrum ligger i närheten.
Delar av det aktuella kvarteret köptes 2006 av Stockholmshem som hela tiden haft för avsikt att riva och bygga nya hyresrätter. I det förslag till detaljplan som lagts fram inför Stockholms stadsbyggnadsnämnd står att: ”Området domineras i dag av verksamheter riktade till hemlösa och/eller missbrukare” och att det ”upplevs som otryggt av kringboende och näringsidkare”.
– Byggnaderna är slitna och nedgångna, och det är svårt att få effektivitet i dem. De nya husen kommer dessutom att smälta in i stadsmiljön på ett helt annat sätt, säger Stellan Blomberg, byggchef på Stockholmshem.
Han säger att rivningen bör kunna sättas i gång i slutet av 2011 och att projektet kommer att ta drygt två år, med inflyttning efter hand. Några särskilda ungdomslägenheter är det inte fråga om, och hyrorna kommer inte att likna dem på Plaza Maria, där en etta kostar från 3 045 kronor.
– Så låga hyror lär det inte bli, men jag vill inte spekulera i specifika nivåer, säger Stellan Blomberg.
Elisabeth Lilja är docent i kulturgeografi på Stockholms universitet och aktuell med boken ”Den segregerade staden. Tre kvarter i Stockholms innerstad” (Stockholmia förlag). Hon menar att rivningen är en del av en pågående gentrifiering av Stockholms innerstad, som varit särskilt tydlig på Södermalm.
– Det är en traditionell arbetarstadsdel som har genomgått en häftig omvandling. De jag har intervjuat talar om att det har blivit ett annat sätt att leva här, med nya butiker och nya människor.
Grunden till denna metamorfos lades med stadskärnornas modernisering på 1970-talet och har, enligt Lilja, påskyndats av den utförsäljning av hyresrätter som tog fart på 1990-talet. Rent konkret handlar det om höjda inkomster och höjd utbildningsnivå bland de boende. I stadsdelen ”SoFo” (”South of Folkungagatan”) på Södermalm femdubblades andelen höginkomsttagare mellan 1995 och 2007.
– Det blir allt skarpare sociala skillnader mellan innerstad och ytterstad, och de som bor i respektive stadsdel blir alltmer lika varandra, säger Lilja.
På Stockholmshem är man medveten om kritiken men menar att borttagna subventioner på bostadsbyggande gör det omöjligt att hålla samma låga hyror som i äldre hus.
– Generellt är det så att det i Stockholm krävs två inkomster för att ha råd med en boendekostnad. Men jag vill inte uttala mig om politik – vårt uppdrag är att bygga lägenheter.