Familjer med barn som har speciella stödbehov är rättslösa i skolan. Det menar Ann-Kristin Sandberg, ordförande i riksförbundet Attention, som kräver att skolan inför ett självanmälningssystem liknande sjukvårdens lex Maria.
DN.se har i flera artiklar beskrivit situationen för familjer med barn som har behov av särskilt stöd i skolan. I Stockholm råder det fortfarande ett mörkertal kring antalet barn med diagnoser som autism, adhd och aspergers syndrom som mår så dåligt att de inte orkar gå till skolan. Fallet med 13-årige Fredrik som DN.se skrivit om är bara ett bland många andra som visar på hur skolan tillsätter resurser alltför sent, när barnets och familjens situation redan gått över styr. Det menar Ann-Kristin Sandberg, ordförande i riksförbundet Attention som jobbar för människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och aspergers syndrom.
– Det här beror på att vår lagstiftning bärs av att kommunen ska vara skyldig att sätta in åtgärder. Skolledare och beslutsfattare kan lätt gömma sig bakom regelverket genom att tillsätta vilken typ av resurs som helst, även om den inte är anpassad efter individens behov, säger Ann-Kristin Sandberg till DN.se, och fortsätter:
– Skolans ledning kan säga att de tillsatta resurserna är bra och tillräckliga, även om du själv inte tycker det. Familjen står helt utan rätt att påverka beslutet. Det är rektorn, överheten, som bestämmer och kan ställa sig över läkares och specialpedagogers utlåtanden.
Hon menar att Skolinspektionens funktion som granskande myndighet ofta blir tandlös med rådande lagstiftning. Ledningen på en skola bestämmer själv vilka åtgärder som ska vidtas i de fall de granskas och får kritik.
– Man kan ifrågasätta vitsen med att lägga skattepengar på Skolinspektionen om deras utredningar inte får faktiska konsekvenser, fortsätter Ann-Kristin Sandberg.
Hur kan det komma sig att en situation tillåts gå så långt som den gjort i Fredriks familj?
– Det är naturligtvis helt orimligt och bygger på rektorers ointresse, okunskap samt kraven på att hålla budget. För familjen är det en tragedi i många olika plan. Och ur ett socioekonomiskt perspektiv kan man bara konstatera att det är dumt, dyrt och dåligt. Att inte investera i en ung människas skolgång resulterar snarare i att samhället får försörja individen under resten av livet.
Riksförbundet Attention kräver nu att regeringen lyfter frågan och genomför en ändring i skollagen.
– Lagstiftningen måste bli mycket tuffare och tryggare på det här området. Liksom sjukvården har lex maria borde skolan vara skyldig att anmäla sig själva till högre instans om skolan har en situation som man inte klarar av, säger Ann-Kristin Sandberg.
Fotnot: Under 2009 gör Skolverket en nationell kartläggning över antalet barn som av olika skäl inte går i skolan. Resultatet presenteras senare i år. Enligt rapporten "Rätten till utbildning", som presenterades i januari 2008, var ungefär 1.600 elever i Sverige helt frånvarande från grundskolan i mer än en månad. Stockholms skolor ingick inte i den kartläggningen.
Diskutera! Tar skolan och samhället ansvar för barn med behov av särskilt stöd?