– Det är ett väldigt skört system som ofta försätter rektor i kläm mellan budgetansvar och elevens bästa. Många av våra medlemmar är kritiska till de konsekvenser som det får, säger Lars Lindgren, ordförande Skolledarförbundet distrikt Stockholm, till DN.se.
I ett flertal artiklar har DN.se granskat hur många barn med neuropsykiatriska funktionshinder som exempelvis adhd, Aspergers syndrom och autism far illa i Stockholms skolor. Stockholms stad har avsatt en pott på 60 miljoner kronor som rektorerna för de kommunala grundskolorna kan söka bidrag ifrån för elever i behov av särskilt stöd. Medlen gäller dock endast vissa behov, exempelvis blindhet eller dövhet och elever som placerats av socialtjänsten.
Barn med neuropsykiatriska funktionshinder ska hanteras inom ramen för den enskilda skolans budget, vilket är väldigt kostsamt. En enda plats på kommunala resursskolan Sankt Örjan kostar en grundskolerektor omkring 500.000 kronor per läsår.
– Vi får inget ekonomiskt stöd från staden för barn med neuropsykiatriska funktionshinder, de exkluderas i det här ersättningssystemet. Det är käpprätt tok, säger Kjell Sjöberg, rektor på kommunala Smedshagsskolan i Hässelby, till DN.se.
Lars Lindgren vid Skolledarförbundet menar att ansvaret för elever med särskilda stödbehov borde flyttas över till en central instans som med samlad expertis i form av bland andra specialpedagoger, skolpsykologer och barnläkare gör professionella utredningar av enskilda elever och med detta som underlag fattar beslut om hemskolan har möjlighet att ge eleven rätt stöd. Om bedömningsgruppen finner att eleven ska placeras i extern resursskola ska den centrala instansen stå för kostnaden, inte den enskilda skolan.
– Det ger rektorerna en budget med betydligt bättre förutsägbarhet och bättre planeringsförutsättningar. Man slipper göra ekonomiska panikåtgärder under pågående läsår när det dyker upp oförutsedda kostnader för barn i behov av särskilt stöd, och man får en jämnare och mer rättvis bedömning av olika elevers behov, säger han.
Malla Taipale, rektor för kommunala Enbacksskolan i Tensta, är inne på samma spår. Just nu har hon 4-5 elever placerade i S:t Örjans skolor vilket ger en kostnad på omkring 2-2,5 miljoner kronor per år.
– När det gäller de mest kostsamma eleverna skulle man kunna ha centralt fördelade pengar. Då talar jag till exempel om elever med svåra diagnoser som inte klarar av att gå i vanlig klass. I övrigt tror jag man måste förlita sig på rektorernas bedömning eftersom Stockholm är så stort.
Karin Broström, rektor på kommunala Mariaskolan på Södermalm med cirka 800 elever från förskoleklass till nian, har själv tvingats till svåra beslut när det gäller barn med behov av särskilt stöd.
– Man får hela tiden försöka vara kreativ. På min egen enhet har jag anställt personal som tar hand om flera barn istället för att lägga jättemycket pengar på ett barn och en placering. Sedan måste man givetvis utvärdera hur det fungerar, säger Karin Broström.
Hon menar att systemet är orättvist eftersom en skola kan ha många elever som behöver en extern placering, medan en annan kanske inte har någon sådan elev alls. Samtidigt är pengapotten densamma.
– Det kan bli så att man som rektor helt enkelt inte har råd. Eller så får man placera de här barnen och så drabbar det resten av skolan istället som blir utarmad, säger hon.
Kjell Sjöberg i Hässelby känner igen situationen och illustrerar hur man tvingas pussla för att få verksamheten att gå ihop.
– Vi har en Aspergergrupp med nio barn som inte klarar sig själva. Resursmässigt kostar det mig omkring 400.000 kronor per elev och år. Det innebär att jag måste ta omkring en tusenlapp från var och en av de andra elevernas skolpeng, säger han och fortsätter:
– Nu är det inte ett brott att överskrida budget, men alla känner pressen. Och gör man det ett år måste det kompenseras nästa budgetår. Det blir en negativ spiral.