SL:s resenärer har blivit 14 procent fler sedan 2001. Men det har kostat många miljarder för SL att få resenärsökningen att hålla samma takt som folkökningen. SL:s kostnader har nära nog fördubblats och skulderna har tredubblats. SL befinner sig i djup ekonomisk kris.
Storstockholms lokaltrafik, SL, är i särklass störst i Sveriges kollektivtrafik. Ingen annanstans är andelen som reser kollektivt så hög som i Stockholm – 70 procent av alla som passerar det så kallade tullsnittet reser kollektivt.
SL är en mångmiljardkoncern. Förra året betalade resenärerna nästan 5,9 miljarder för att få åka med tunnelbanor, pendeltåg, lokalbanor, spårvagnar och bussar. Samtidigt fick skattebetalarna punga ut med 6,3 miljarder via landstingsskatten för att SL skulle klara sig så pass att förlusten stannade vid 156 miljoner.
DN har med hjälp av erfarna trafikekonomer gått igenom SL:s årsredovisningar från åren 2001 till och med 2011. Utvecklingen är så skrämmande att trafikekonomerna är bergsäkra på att vd hade fått sparken redan 2004 eller 2005 om SL varit ett privatägt bolag. Nu har SL bytt vd påtagligt ofta men ingen av dem som slutat har fått gå för att ekonomin varit körd i botten.
SL:s revisorer brukar i sina årliga granskningar av landstingets verksamheter oftast vara mest kritiska till SL. Kritiken brukar handla om bristande styrning och uppföljning av både nya storvulna byggprojekt och entreprenader. Mest kritiska brukar revisorerna vara när SL – trots ständigt ökande penningströmmar från resenärer och skattebetalare – lyckats göra stora förluster. Förlustrekordet slogs 2006 med rödgrönt styre och enhetstaxan med samma pris oavsett resans längd. Då blev förlusten 955 miljoner. 2010 och 2011 har SL under borgerligt styre och trots höjningar av priserna gjort förluster på 420 respektive 156 miljoner.
I trafikdebatten hävdar Socialdemokraterna med emfas att de borgerliga missköter SL grovt och att satsningarna på Spårväg city är en viktig orsak till att SL:s ekonomi är i kris. Moderaterna kontrar med att den ekonomiska krisen startade på allvar när Socialdemokraterna hade hand om trafiken 2002–2006 och införde enhetstaxa och påpekar ständigt att resenärerna sakta men säkert blivit alltmer nöjda med SL.
Inget av partierna slår direkt huvudet på spiken. En genomgång av årsredovisningar ger en bild av ett SL som redan 2001 hade en ekonomi som inte var mycket att skryta med och att den ganska skrala ekonomin blivit sämre i stort sett år från år. Det stämmer inte att det hade krisat värre än vanligt när de rödgröna styrde och det stämmer inte att det är Spårväg city som saboterat SL:s ekonomi.
Kostnaderna för att köra lokalbanorna – Tvärbanan, Roslagsbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Saltsjöbanan och Spårväg city – har ökat med 111 procent sedan 2001. Men samtidigt har trafiken byggts ut med den förlängda Tvärbanan till Hammarby sjöstad och Spårväg city. Resenärerna har blivit 62 procent fler.
Ekonomin för busstrafiken är betydligt mer oroväckande. Företrädare för bussbranschen och andra som inte tycker om spårvagnar brukar hävda att buss är ett genuint billigt och enkelt trafikslag som SL borde satsa mer på. I själva verket är busstrafiken det svartaste hålet i SL:s trafikekonomi. Kostnaderna för busstrafiken har sedan 2001 ökat från knappt 2,4 miljarder till över 4,7 miljarder.
Denna ökning med 98 procent motsvaras av en passagerarökning på 15 procent. Pendeltågen har också stora kostnadsökningar i förhållande till resenärsökningen, medan tunnelbanans kostnader inte ökar snabbare än resenärernas antal.
Totalt sett är bilden av SL mörk. Det är helt klart så att det blivit dyrare och dyrare att försöka få fler resenärer att resa kollektivt. De närmaste åren står SL inför gigantiska investeringar - Tvärbanan till Kista, Citybanan, tunnelbanan till Nacka, Spårväg syd och mycket annat. De investeringarna blir inte av utan skattehöjningar, taxehöjningar – eller både och.
Och som om det inte vore nattsvart nog så har SL:s låneskuld ökat ännu kraftigare än kostnadsökningen, från nio miljarder till 28 miljarder sedan 2001.
Tredubblad låneskuld, fördubblade kostnader och bara 14 procent fler resenärer. Det är ett uselt ekonomiskt facit för kollektivtrafiken i Stockholms län. Särskilt som kollektivtrafik har stark medvind i miljödebatten.