Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Slaget om Nobelcentret

Nobelfesten är över men striden om ett Nobelhus går vidare. David Chipperfields planerade skapelse har kritiserats för att vara för stort, för fult och för att byggas på fel plats. Stockholmsmagasinet har träffat den omdiskuterade arkitekten.

– Om Nobelcenter inte byggs nu tror jag inte att det blir av – inte i  Stockholm i alla fall, säger David Chipperfield.

Den brittiska arkitekten sitter i ett vackert men mörkt konferensrum på Sturegatan i Stockholm. Tillsammans med Nobelstiftelsen kämpar han för att ro projektet Nobelcenter i hamn.

Diskussionen har pågått i över hundra år: Nobelpalats eller inte? För några år sedan återaktualiserades frågan och Nobelstiftelsen utlyste en arkitekttävling. 140 arkitektkontor visade intresse av att vara med, varav ett tiotal bjöds in att vara med och tävla.

David Chipperfield vann prestigekampen och under de senaste åren har han lagt mycket tid på att förfina sin grundidé. Han hävdar att mycket av originaltanken finns kvar, något som är ovanligt när man inte jobbar direkt mot en uppdragsgivare och löpande kan diskutera ett projekt.

Men kritiken har inte varit nådig och arkitekten och hans anställda har försökt möta motståndarna genom att minska det ursprungliga förslaget med 3 meter på höjden och 4,5 meter på bredden.

Varför ville du rita Nobelcenter?

– Varför skulle jag inte vilja? svarar David Chipperfield. Vi får många förfrågningar om projekt som inte är särskilt intressanta men jag skulle säga att man alltid är intresserad av projekt som har en publik dimension, som är viktiga för allmänheten. Det är lättare att jobba med, åtminstone roligare. Och du kan göra mer av det.

– En investerare eller ett företag som vill bygga kontor gör det för att tjäna pengar och visst finns det bra sådana som är väldigt engagerade och vill göra rätt för sig och uppföra rätt byggnader för staden. Men, ändå – formen är rätt begränsad. I  ett Nobelcenter, ett museum eller ett bibliotek finns det fantastiska möjligheter. Du designar inte bara utsidan av byggnaden utan även insidan.

Foto: David Chipperfield Architects

Så, vad önskar du för Nobelcenter?

– Det är intressant att se attityden till Nobelpriset. Utanför Sverige vet vi inte riktigt vad Nobel är, en organisation som en gång per år delar ut priser och att det är en stor middag med kungen och drottningen. Hela världen är intresserad och full av beundran för denna institution som vi vet så lite om. Organisationen har en fantastisk auktoritet, men känslan är att den är sluten. Därför finns det en extraordinär möjlighet att bygga en publik byggnad där debatt och dialog står i centrum. Du kan säga att det är ett museum eller ett center och det kommer finnas fysiska saker att titta på, men viktigare tror jag är att det blir en mötesplats för dialog.

– Jag tror att Nobels starka varumärke, arv och trovärdighet kan användas som ett paraply, under vilket folk kan samlas och samtala om de viktigaste frågorna i vår tid. Det som Nobel intresserar sig för är kritiska frågor för vår tid, oavsett om det handlar om vetenskap och miljö eller medborgerliga rättigheter och fred. Föreställ dig om centret hade existerat redan, var skulle vara bättre att hålla en konferens om migrationens svårigheter? Var skulle det annars ske?

Kritiken har han förstås hört, om och om igen, men David Chipperfield menar att det är en del av processen. Han drar sig till minnes när han presenterades vid ett tyskt seminarium och hur personen då kallade Nobelcenter ett ”kontroversiellt projekt”.

–  Jag hade lust att påminna honom att kontroverser är för tidningar. När du säger ”kontrovers” så menar du i princip att ett projekt är ute för allmän bedömning. Det finns en procedur i Stockholm där alla bjuds in att säga något om olika förslag och i en sådan process blir det mer klagomål än komplimanger, precis som i sociala medier. Det spelar ingen roll vilket ämne det är. Jag måste säga att det är väldigt deprimerande, men det ligger i människans natur.

– Saken är att det här inte är en kommersiell byggnad. I en publik byggnad – och om det finns en idé att det här är för allmänhetens bästa – måste vissa saker accepteras. Om folk inte tror att Nobelcenter kommer att göra staden kulturellt starkare blir det svårt. Men när de ser det, och jag tror att de har börjat göra det, så blir det lättare. Vissa säger att den är för hög eller för stor – hur är det en kontrovers?

Har det varit annorlunda än i andra städer i världen som du har jobbat i?

– Det finns mer ängslan kring konsensus och svenskar gillar inte konfrontation. Det finns en oro – speciellt från Nobelstiftelsen som vill att det ska finnas konsensus – för Nobel vill inte göra något som är impopulärt. Jag tycker om detta synsätt och folk har rätt att klaga, så jag ser inte nödvändigtvis att dialog är samma sak som kontrovers. Vi är konservativa djur, jag är likadan: ”Jag gillade den byggnaden, vad synd att den är borta.”

Foto: DN

Tullhuset, som ni vill ta bort, har stått på Blasieholmen sedan 1876?

– Jag förstår helt och hållet att människor inte vill att något ska hända på Blasieholmen, att det ska vara en bortglömd, nostalgisk plats. Jag har varit där ett antal gånger under ett och ett halvt år och du träffar aldrig på någon. Samtidigt, det är inte upp till mig om Nobelcenter ska byggas där eller inte. Men – om du bygger en så viktig offentlig byggnad, är det inte här, bakom Nationalmuseum, den ska byggas? Låt oss vara ärliga, Tullhuset är inte ett viktigt, historiskt monument, även om det ändå kan finnas en viss sentimentalitet i det. Men feedbacken generellt handlar inte så mycket om att behålla Tullhuset.

Utan storleken?

– Ja. Men hur stort ska ett Nobelcenter vara? undrar David Chipperfield retoriskt.

Caroline Silfverstolpe, som står bakom protestgruppen Bevara Blasieholmen, finner Nobelcenter vara just ett kontroversiellt bygge. Bevara Blasieholmen samlar 9.200 medlemmar på Facebook och 4.300 personer har undertecknat deras upprop. ”För stort, för fult och på fel plats”, sammanfattar hon kritiken.

– Visst, fult är subjektivt – men man har inte gjort något som helst försök att anpassa det till kringliggande arkitektur och omgivningar. Det kommer att dominera stadsbilden i den väldigt vackra och känsliga miljön, bland det finaste vi har i  Stockholm. Blasieholmen, Skeppsholmen, Nationalmuseum och Slottet är ett riksintresse.

I stället föreslår hon andra ställen i Stockholm.

– Hagastaden, där man bygger en ny stadsdel som ska länka ihop Solna och Norrtull, skulle kunna vara en trevlig plats. Varför lägger man inte Nobelcenter där? Där finns närhet till forskning, Karolinska Institutet, Stockholms universitet ligger inte långt bort. Det är mycket mer logiskt och man behöver inte klampa in i den här känsliga stadsmiljön. Ett Nobelcenter kan också tillföra det här området en identitet och vi tycker att man kan passa på att döpa om Arlanda till Nobel airport, så att man får den känslan så fort man landar.

Läs även: Manifestation mot Nobelcentret

Författaren Cecilia Gyllenhammar skrev på DN Debatt (25 oktober 2015) om hur Nobelstiftelsen inte ville placera Nobelpalatset i  exempelvis Norsborg, där man för integrationens skull kunde bygga en Vetenskapsakademi och ta ut prominenta gäster till delar av Stockholm som de annars aldrig får se. Även det är en bättre idé, menar Caroline Silfverstolpe.

Foto: David Chipperfield Architects

David Chipperfield hävdar att ingen någonsin rör sig på Blasieholmen?

– Gå dit en solig dag, det är många som spatserar där. Men visst är det ett negligerat område – medvetet. Stockholms stad tar inte bort klotter för att man vill att det ska se skitigt ut, så att man kan riva det och komma med en lösning. Men det skulle kunna bli hur fint som helst med väldigt små medel, det skulle kunna finnas en fiskrestaurang, man skulle kunna bygga ut skärgårdstrafiken, slå upp en saluhall, skapa en vacker kulturpark, säger Caroline Silfverstolpe.

– Man rustar upp Nationalmuseum för 900 miljoner kronor. Det övergår mitt förstånd att man vill bygga för detta med denna koloss till Nobelcenter. Och det kommer att generera väldigt mycket trafik, det handlar om fyra fem busslaster med människor i timmen. Vill vi ha det i stan? Varför bygger man inte en filial till Stadsbiblioteket tillsammans med Nobelcentret någon annanstans, skapar ett nytt besöksmål? Det får inte gå prestige i den här frågan. Det är helt okej att tänka om och se över det här.

Caroline Silfverstolpe menar också att David Chipperfield är fel arkitekt för projektet, vilket hon anser bevisas av att han inte är intresserad av att behålla Tullhuset.

– Han blev fråntagen Geffrye museum i London för att han ville riva en viktoriansk pub intill. Han bryr sig inte om kulturmiljön runtomkring.

David Chipperfields senaste ritningar fick i oktober klartecken i  stadsbyggnadsnämnden. Alla som har följt en byggprocess i Sverige vet att sista ordet inte på långa vägar är sagt, men det närmar sig åtminstone någon form av beslut. Bland de politiska partierna håller Liberalerna emot och KD är inte riktigt nöjda med husets utformning.

Chipperfield hoppas ändå att Nobelcenter ska stå klart 2019.

– Gradvis börjar folk förstå hur viktig byggnaden är i sig och inte endast som ett stycke arkitektur. De flesta vill ha fler offentliga byggnader, eftersom många städer håller på att bli förstörda av privata investerare som enbart bygger kontorsbyggnader och bostäder – något som i sin tur minskar stadens kulturella värde. I London vill vi desperat ha fler offentliga fastigheter, ingen bygger dem längre. Jag tror att det här är en fantastisk möjlighet för Stockholm.

 

Bråket om Nobelcenter:

Ola Andersson vs David Chipperfield

I november 2013 skriver DN Stockholm att finalisterna i Nobelstiftelsens tävling ”vill bygga stort”.

”Behöver Nobelpriset verkligen ett hus större än Nationalmuseum, i  klass med Riksdagshuset och Operan, en värdig utmanare till slottet?” frågar sig arkitekten Ola Andersson i DN Kultur. Senare skriver journalisten Julia Svensson I samma tidning, hon har andra tankar: ”David Chipperfield är en försäkran om att det blir ett högklassigt och elegant Nobelcenter.”

Bevara Blasieholmen vs Nobelstiftelsen

I början av 2014 startar protestgruppen Bevara Blasieholmen – de uppskattar varken storleken eller placeringen, med omkring 9.000 stödjare på Facebook. ”Det finns ingen ödmjukhet för platsen, byggnaderna är viktiga historiska markörer”, säger grundaren Caroline Silfverstolpe. På Nobeldagen den 10  december i år demonstrerar Bevara Blasieholmen vid Tullhuset.

Yimby, Liberalerna och KD vs Nobelstiftelsen

2014: Stockholms stadsmuseum, Skönhetsrådet och länsstyrelsen är kritiska till byggnaden. Inte heller stadsnätverket Yimby (Yes in my backyard), som är förtjusta i  att man bygger mycket, tycker att arkitekturen är något att hurra för och anser att en alternativ placering ska utvärderas.

Liberalernas Lotta Edholm är kritisk till att byggnaden inte skulle anpassas till omgivningarna och KD tycker inte om utformningen.

Stockholms stadsmuseum, Skönhetsrådet och länsstyrelsen vs David Chipperfield

I mars 2015 går bygget ut på samråd och bland kritikerna finns Stockholms stadsmuseum, Skönhetsrådet och länsstyrelsen. Några månader senare kommer en ny ritning från David Chipperfield, minskad i omfång, som röstas igenom.

Mats Persson vs Lars Heikensten

2015: I december 2015 skriver Mats Persson, professor i nationalekonomi och ledamot i kommittén för Nobelpriset, på DN Debatt att han misstänker att planerna handlar om att på sikt få sälja byggnaden och därmed få in massor av pengar. Nobelstiftelsens Lars Heikensten tillbakavisar uppgifterna. Men protesterna fortsätter.

Detta har hänt

1895. Uppfinnaren Alfred Nobel undertecknar sitt testamente och drar upp riktlinjerna för Nobelpriset i fem olika kategorier. Mer än 90 procent av hans arv går till priset.

1896. Alfred Nobel dör i San Remo i Italien, 63 år gammal.

1900. Nobelstiftelsen grundas för att ansvara för Nobels arv. Man börjar planera för en huvudbyggnad, Nobelpalatset, och flera institut.

1901. Nobelpriset delas ut för första gången.

1906. Ferdinand Boberg, den tidens stora arkitektstjärna, kontaktas för att rita Nobelpalatset. De första ritningarna blir klara och uppdateras året efter. Byggnaden är tänkt att placeras på Ladugårdsberget på Östermalm i Stockholm.

1911. Bobergs ritningar och en gipsmodell ställs ut och en debatt, den så kallade Bobergfejden, uppstår. Kritikerna kallar byggnaden ”osund” och ”osvensk”. De som uppskattar ritningarna tycker om precis just det. DN skriver: ”Det är ett enastående monument och säkerligen ett oerhördt dyrbart monument. Men det är ju också rest öfver en jättetanke.”

1912. Arkitekt Ragnar Östberg (som senare ritade Stockholms stadshus) ger sig på Boberg i Svensk Tidskrift: ”Med sin utmärkta och lysande begåfning har han här icke klarat sig”. Samma år läggs planerna på is, av ekonomiska skäl.

2000-tal. Nobelstiftelsen börjar återigen fundera över en egen byggnad.

2011. En avsiktsförklaring tecknas mellan Nobelstiftelsen och Stockholms stad, om att gemensamt verka för att uppföra ett Nobelhus på Blasieholmen.

2013. En arkitekttävling med flera bidrag från olika delar av världen startar och året efter väljs David Chipperfields förslag.

2015 David Chipperfield presenterar en mindre byggnad, som går igenom i stadsbyggnadsnämnden. Ännu är det dock inte klart om ett Nobelhus blir av eller inte.

2016. I april 2016 tas det som många hoppas ska bli det sista politiska beslutet i ärendet. Nyligen berättades att Nobelstiftelsens ekonomi är stark och att värdet på kapitalet är omkring 4 miljarder kronor. Nobelcenter förväntas kosta cirka 1,2 miljarder kronor, men byggs med privata donationer. Omkring 150 miljoner kronor saknas för närvarande.

Sir David Alan Chipperfield

Född: 18 december 1953 i London.

Aktuell: David Chipperfield Architects arbetar över hela världen med att utforma publika hus, museum, bostäder och kommersiella fastigheter. Just nu aktuell med Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm, men även med omarbetningen av MET The Metropolitan Museum of Art i New York.

Bakgrund: Uppvuxen på en bondgård i  västra England. Som 13-åring skickades han till en internatskola i Wellington i grevskapet Somerset och blev genom sin lärare intresserad av arkitektur. Gick konstskola i  Kingston. Studerade yrket under arkitekter som Richard Rodgers (som bland annat har ritat Centre Pompidou i  Paris) och Norman Foster (västra Årstabron i Stockholm och Hearst Tower i New York). David Chipperfield Architects bildades 1985 med kontor i London och Berlin. Bland annat har de arbetat med omvandlingen av Neues Museum i Berlin och med Museo Jumex i  Mexico. David undervisar i arkitektur i Europa och i USA. 2007 fick han Stirlingpriset för arbetet med litteraturmuseet i Marbach vid Neckar. 2011 blev han tilldelad Royal Institute of British Architects guldmedalj.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.