Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Slaget om Slussen

Foto/illustration: Nyréns (ö tv), Foster+Partners, Roberto Alvarez, Berit Bergqvist, Magnus Hallgren (ö th), Fredrik Falk, Foster+Partners.
Foto/illustration: Nyréns (ö tv), Foster+Partners, Roberto Alvarez, Berit Bergqvist, Magnus Hallgren (ö th), Fredrik Falk, Foster+Partners.
I dag är en ödesdag för Slussen. Huvuddragen ska klubbas för dess framtida utformning. Men förslaget är katastrofalt, menar många. Hur kunde det hända? Maria Schottenius har hittat några svar men ännu fler frågor.

”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.”
En pressfotograf förevigade den dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldts poetiska klagan under riksdagsdebatten om löntagarfondernas införande den 20 december, 1983, och förslaget tvärdog.

Hade en pressfotograf varit med på politikerhearingen på Moderna Museet häromveckan skulle han eller hon kanske fångat ett liknande klotter. ”Slussenförslaget är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit.”

I morgon klubbar kommunfullmäktige igenom beslutet att Slussen ska byggas om till en kostnad av 8 miljarder kronor. Arkitekter är Foster + Partners och Berg Arkitektkontor. Det är skarpt läge. Ändå har aldrig frågan om Slussen känts svajigare.

Nu är det 2010. Frågan om Slussens ombyggnad har varit akut på grundav förfall under ett decennium. 2004 var det stor tävling. Nyréns arkitektkontor vann.
Men så gick något snett och 2008 blev det ytterligare en internationell tävling, kallad ”parallelluppdraget”. Den gången vann Foster och Berg med det förslag som nu ska byggas.
Eller?

Det börjar sprida sig ett tvivel som liknar desperation. Inte bara bland lekmän, Slussenkramare och fackfolk, utan också bland dem som utåt stått upp för förslaget. ”Vi går långsamt mot en stadsbyggnadskatastrof med oöverskådliga konsekvenser”, skrev Ola Andersson, arkitekturskribent i Svenska Dagbladet i torsdags.

Hemska tanke. Är detta verkligen rätt förslag?
En enda person, bland alla de ansvariga och före detta ansvariga jag talat med i detta mångåriga projekt, tycker förslaget är bra. De andra vill inte framträda med namn, men åsikten är tydlig. Förslaget har alldeles för stora och avgörande problem. Den massiva kritiken kan inte avfärdas. Och nu gungar det ordentligt.

Allt fler lyfter fram Nyréns förslag, det som DN:s arkitekturkritiker Peder Alton förespråkat men som fördes åt sidan 2008. Var inte det bättre? Känsligare i förhållande till platsen? Tog hand om de problem som Foster + Partners nu kritiseras för.

Det hela är som en mardröm. Ska vi bygga om Slussen efter ett förslag som ingen vill ha? Ska vi verkligen stå ut med att Katarinahissen stympas ovan jord, resten är nergrävd i ett schakt? Och att man från Gamla Stan i stället för en sluttning möter en jättehög vägg på Södersidan? Att utsikten mot vattnet från Södermalmstorg och Ryssgården försvinner på grund av den nya markhöjden, och att det brakar en motorväg in i Gamla Stan?

Jag har nystat i turerna kring Slussen och finner en väv av kompromissande politiker och tjänstemän, som i tio år undan för undan bytts ut. Få av dem har hela bilden.

Huvudrollerna i detta spel om Slussen innehas av stadens politiker och stadens tjänstemän i form av ”Samrådet”, sammansatt av representanter för stadsbyggnadskontoret, exploateringskontoret och trafikkontoret.

Stadsbyggnadsdirektören Ingela Lindh har varit drivande inåt, men hållit låg profil utåt. Hon har nyligen slutat. Stadsarkitekten, som normalt sett yttrar sig om byggnader i staden, Per Kallstenius, och som nu går i pension, har inte engagerat sig i Slussen. Han har i stället ägnat sig åt Stadsbibliotekets utbyggnad. (Även det en internationell tävling, som slirat av vägen.)

Den person som verkligen hållit i arbetet med Slussenprojektet är ”Handläggaren”. Så i verkligheten är det Samrådet och Handläggaren som är mest aktiva i rollistan. Rollinnehavarna har dock skiftat, bara Handläggaren tre gånger.

Politikerna har också varit viktiga, det är hos dem besluten ska förankras. Men de är sällan pålitliga. De byts ut vid val, de klättrar runt mellan nämnder och uppdrag och är angelägna om folkets gunst för att få väljare. Därför kan det från politikerhåll dyka upp hemmasnickrade förslag som häromveckan när Socialdemokraterna i Stockholm plötsligt levererade ett eget Slussen, och rörde till det.

Det finns dessutom en berörings­ångest hos politikerna. Efter vandaliseringen av Klarakvarteren aktar sig politiker från att gå till historien som de som saboterade Slussen.
Det har hela tiden funnits en stor och med tiden växande och högröstad grupp som vill bevara Slussen som den är. Ola Andersson på Svenska Dagbladet (17/6) är en av dem. ”Att ersätta en lösning som bevisat sin duglighet med en ny lösning som är feltänkt från början är inte framsteg.”

Även om det är lika dyrt att restaurera som att bygga nytt har många uppfattat värdet av Tage William-Olssons Slussen som så stort att en replica är det enda rätta. Fyrklövern, en 75-årig genial konstruktion för trafikgenomströmning är ett monument över modernismen med optimismen och bilismen. Målad av X:et, älskad, diktad och besjungen. Numera också nergången och söndervittrad.

Idén att bevara gamla Slussen är utredd två gånger och förkastad. White arkitekter har båda gångerna gjort förslaget om bevarande, på stadens uppdrag. Och frågan är, sorry Ola Andersson, om inte det slaget är förlorat. Jag hör på de gamla Slussenkrigarna, som tog heder och ära av Johan Nyréns förslag när det begav sig 2004, att de börjar ge upp om replica av Slussen och är på väg att retirera. Deras gamla hatobjekt är ändå det minst dåliga.

Varför föstes det då undan?
I mars 2004 smällde champagnekorkarna på Nyréns arkitektkontor. Arkitekttävlingen om Slussen var avgjord och Nyréns hade vunnit. Gratulationerna vällde in.
I juni 2010, sex år senare, medan syrerna sänker sina lila doftbomber över Stockholm är det inte lika uppåt på Nyréns arkitektkontor. I varje fall inte om man kommer in på ämnet Slussen.

Men ni vann ju. Vad hände?
– Bra fråga.

Jag sitter med fyra bittra män och några kasserade Slussenskisser i ett konferensrum i kontorets brutalsnygga fabrikslokal på Nackagatan på Söder, med tusentals kubikmeter luft. Det vinnande förslaget i form av en övergiven trämodell står utanför dörren. Kollegor har börjat plocka små bitar av den, mini­byggnader och träklossar. Den slaktas så sakteliga.

– Ja, vi är lite tilltufsade, säger vd:n Mats Norrbom.

– Vi överlevde tre handläggare, säger landskapsarkitekten Bengt Isling. Men stupade på den fjärde.

Förslaget som vann, och försvann, presenterades 2004, behandlades och kompletterades av Johan Nyrén och hans team 2007 efter synpunkter från Samrådet och politikerna.

2008 är ett ödesår i denna historia, och det har med de superviktiga handläggarna att göra. Förste Slussenhandläggaren var Leif Blomquist från Stadsbyggnadskontoret. Han slutade och lämnade över till Jan-Inghe Hagström, planarkitekt och pappa till Hammarby sjöstad, som har ett gott rykte ifråga om stadsplanering. Han avled plötsligt i hjärtinfarkt. Då kom Ulla-Britt Wickström. Och Johan Nyrén fick den tredje handläggaren på tre år.

Nyréns förslag hade justerats. Man öppnade upp på Södersidan med trappor och terrasseringar. Vattenspeglarna hade minskats på begäran, det hade blivit mer däck och mötesplatser. Men var det riktigt bra? Tillräckligt bra? Hade det nerv? Ulla-Britt Wickström ville något mer, men visste inte riktigt vad. En visionär idé?

Johan Nyrén å sin sida var irriterad, blockerad. Trött på alla byten av handläggare med nya agendor. Det var ingen kreativ gemenskap. Dålig personkemi.

Nyréns förslag levde mellan 2004 och 2008. Sen slocknade det på handläggare Wickströms bord. Det hade inte tillräcklig ”knorr”, var argumentet.

Och plötsligt, med en dags varsel för Nyréns, blev det presskonferens där internationella storheter inbjöds – däribland Foster + Partners. Scenbyte. Bort med det gamla, in med ny glamour, nya stjärnor på himlen mellan Mälaren och Saltsjön. Ord som världsklass, internationell prestige förgyllde och motiverade skiftet.

– Jag blev förbannad och ledsen. Det var tråkigt, snöpligt. Det tar tid att förvärva kunskap. Synd att ingen ville använda sig av den, säger Johan Nyrén.

I dag, två år senare, är det alltså frågan om vad som blir kvar av förslaget från Foster och Berg när bristerna påpekas med skarpa argument och höga röster. Skönhetsrådet dömer ut det i sitt svar: ”Skönhetsrådet tvingas konstatera att det planförslag som nu är ute på samråd uppvisar så många brister och grava problem att det i nuvarande form inte kan läggas till grund för det fortsatta arbetet.” Magnus Rörby, sekreterare i Skönhetsrådet, poängterar markhöjden på Söder, bebyggelsen som blockerar utblickarna, och bron: ”Vi kan inte ha en autostrada som dundrar ner från Söder in mot Gamla Stan.”

Mycket av kritiken har handlat om byggnaderna. Att utsikterna från Söder byggs för. Men byggnaderna verkar förhandlingsbara. De skulle dessutom bara ge 10 procent av kostnaden på 8 miljarder.

Den dramatiska höjningen av marken är dock katastrofal, menar de flesta fackmän jag talat med. Från Ryssgården blir det ett högt golv norrut bort till en brant avsats. Inga nivåskiktningar som gör att mark och vatten möts. Även om man inte bygger för utsikten kommer utsikten att försvinna på grund av markhöjden.

Efter att ha lyssnat och läst på är detta avgörande, som jag ser det. Att bygga för utsikten med byggnader är korkat på alla sätt. Det beslutet kan man dock backa ifrån. En klump är redan bortförhandlad. Men om man inte tar ner markhöjden på södersidan är utblickarna mot vatten och omgivningar borta ändå.

Den fjärde Slussenhandläggaren heter Martin Schröder. Han är trevlig och diplomatisk och har ett av stans tuffaste jobb just nu. Han har tagit hand om stockholmarnas synpunkter och tagit till sig av kritiken, och vill tillsammans med Samrådet utreda vidare så det blir riktigt bra till slut. Det finns ännu utrymme för justeringar.

Schröder jobbar på uppdrag av de ansvariga politikerna och han tror på förslaget. Av alla dem jag har talat med är han den ende.

Fotnot: Måndag den 21 juni kl 18 debatteras Slussen på
Galleri Kontrast, Hornsgatan 8 i Stockholm, där det också visas en fotoutställning om Slussen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.