STOCKHOLM.
För sista gången – Pride Park i Tantolunden. Och invigningen blev en het historia – alldeles som vanligt i gemenskapens och kärlekens tecken.
Solen gassade och Lena Lindblom viftade frenetiskt med sin regnbågsfärgade solfjäder i papp när Pride Park i Tantolunden, Stockholm, öppnade sina grindar på onsdagseftermiddagen.
– Sol och övergångsålder, ingen bra kombination skrattade hon medan dödsföraktande besökare hoppade bungyjump högt ovanför hennes huvud. Bara ett snäpp därifrån svävade något som måste betraktas som norra Europas största discokulor manifesterande över området.
– Lika underbart kul varje gång. Och viktigt, konstaterade Anneli Svensson, som för tionde gången besöker parken och för andra gången jobbar för RFSL:s brottsofferjour.
Men det är som sagt sista gången som Pridepartyt hålls i Tanto, en park som blivit för liten för den festival och mötesplats som samlar människor från alla världens hörn. Blandningen av glamour, politik, kommersialism och aktivism attraherar många och förväntningarna är höga.
– Det är lika roligt att se dem som brukar vara här och de som är här för första gången. Att visa dem att här kan vi alla mötas, oavsett vilken sexuell läggning vi har, och oavsett vilka frågor vi har. Stämningen är oerhört tolerant, sa Annneli Svensson, som dagligen brottas med de ofta svåra brottsofferfrågorna.
– Det är bara andra året RFSL:s brottofferjour har ett eget tält här. Det säger en del om att frågan varit styvmoderligt behandlad. Men vi vet att vi behövs, konstaterade hon.
I virrvarret av sexleksaker, kläder, roulettbord och politiska slagord gled de flesta besökarna mest omkring och njöt av solen under öppningseftermiddagen. Kring årets Prideteama som är ”Hetro” pågick det vissa diskussioner:
Varken Helene Petersén eller Cia Wendel har någonsin känt sig ”utsatta” eller påverkade av någon ”heteronorm” - men de tycker ändå att temat är viktigt:
– Det gör att vi kan lyfta snacket om vad som kan betraktas som normalt, att vi kan sätta fingret på saker som majoritetssamhället kanske inte ser, sa Cia Wendel.
Men för henne och Helene Petersén är Pride Park inte i första hand en arena för politiska diskussioner.
– Pride Park är fest. Fest, gemenskap, solidaritet och kärlek. För min del skulle politiken lika gärna kunna hålla sig härifrån.
Var det kommer att festas nästa år är ännu inte klart.