Djupt nere i urberget under Stockholms centralstation ser de stora maskinerna som borrar hål, rensar berg och forslar väldiga stenbumlingar små ut. De bergrum som med tiden ska fyllas med Citybanans huvudstations perronger är 27 meter breda och elva meter höga.

Nu är det bara enstaka strålkastare och skenen från ljusstarka pannlampor som kastar svaga ljus på urbergsväggarna.

I framtiden ska de väldiga bergrummen kläs in i ljusa färger, få mängder av lampor och fyllas med spår, perronger, bänkar och resenärer.

Men det är långt dit. Till december 2017 ska pendeltågstunneln vara klar. Trafikverkets projektchef för Citybanan Kjell-Åke Averstad är nöjd med att bygget håller både tidsplan och ekonomiska ramar.

Betyder det att järnvägen kan ­öppnas tidigare än planerat?

– Nja, det finns alltid en ambition att bli klar tidigare än planen. Men man kan inte öppna järnvägar vilken dag som helst. Det måste samordnas med tidtabellskiften som sker högst tre gånger om året, förklarar Kjell-Åke Averstad.

På utsatt tid 13.08 dånade en sprängsalva laddad med över 1,5 ton sprängämnen nere i huvudtunneln vid Centralen. Smällen, som i likhet med andra smällar intill T-Centralen noga samordnats med tidtabeller för tåg och tunnelbanor, markerade att sprängarbetena i tunnlarna nu hunnit halvvägs.

Omkring 2,2 miljoner ton berg har sprängts loss och i lagom stora portioner körts ut ur Citybanans arbetstunnlar.

Sprängstenen från tunneldrivningen vid Centralstationen och tunnlarna närmast den körs ut via Klarastrandsleden till anläggningar i Rydbo, Sköndal och Vårby för att sluta som fyllning vid byggen av vägar och hus.

– Det är stor efterfrågan eftersom det byggs så mycket, säger Jan Udén som är NCC:s projektchef för bygget. I tunnlarna arbetar omkring 150 personer med att göra hål i urberget. De som bor kring Stockholm föredrar kontorstid, de som kommer från andra håll i landet jobbar sju dagar i sträck för att vara lediga sju.

– Det gäller att ha en lagom blandning av stockholmare och rallare, säger Jan Udén.

Sami Tolpaniemi jobbar som bergförstärkare högt uppe i tunneltaket. Det betyder att han driver in sex meter långa bultar i hål borrade i berget för att göra det stabilare. Han ser inget bekymmer med att arbeta i en mörk tunnel dagarna i ända.

– Man får dagsjus när man är ledig och på rasterna, konstaterar han.

Han har inte drivit in alla, men en ansenlig del av de omkring 7. 000 bultar som förstärker tunnlarna. Hur mycket sprängämnen som går åt vid Citybanebygget är det ingen som vet. Men de stora salvorna slukar omkring 1,7 ton. Närmast tunnelbanan och där det står byggnader i utsatta lägen ovanpå tunnlarna är salvorna inte alls lika stora.

– Berget i Stockholm är otroligt bra att arbeta i. Det är bara på några få ställen som det är mycket sprickor eller fickor utan bergtäckning, förklarar Magnus Felldin som är entreprenadingenjör.