Den 1 juli blir Sverige återigen ordförandeland i EU. Bara i Stockholm innebär det att polisen ska bevaka och säkra minst 80 olika möten. I många fall handlar det också om att övervaka eskorterna till och från dessa. I minst fem fall handlar det om kommenderingar som kommer att kräva i storleksordningen 300 poliser. För att klara trycket råder totalt semesterstopp under vecka 25, då EU:s inrikes- och justitieministrar kommer till huvudstaden.
– Det handlar om avsevärda resurser, konstaterar Annika Eriksson, biträdande chef på Stockholmspolisens operativa avdelning.
Totalt beräknas insatserna kosta minst 120 miljoner kronor. Stockholm får ta den största delen av notan, i dagsläget finns det enligt Rikspolisstyrelsen, RPS, inget konkret löfte om extrapengar från regeringen.
Men varken länspolismästare Carin Götblad eller Tommy Hydfors, biträdande rikskriminalchef på RPS, tror att allmänheten kommer att märka av EU-kommenderingarna – trots att båda medger att ”annan polisiär verksamhet kommer att få stå tillbaka” och att det ”blir påfrestningar”.
– Både utredningsverksamheten och närpolisen måste bidra med personella resurser. Men vi kommer att klara det utan att medborgarna får sämre service. De lokala poliskontoren är dessutom fredade, jag vet hur viktig deras närvaro är i de mest utsatta områdena, säger Carin Götblad.
Men ute i verkligheten mullrar det i leden. Förra året sparade Stockholmspolisen 70 miljoner och i år ska lika mycket till sparas. Enligt flera av de lokala brottsförebyggande råd som DN varit i kontakt med börjar det märkas. I till exempel Nacka, Värmdö och Tyresö dras samtliga närpoliser in, i princip redan från och med om ett par veckor.
– Ett dråpslag. När vi behöver närpolisen som mest finns det ingen här. Många unga har det tufft och otryggheten har ökat markant, säger Bosse Ståldahl, ordförande i Boo folkets hus.
Vera Dordevic, verksamhetschef på Riksorganisationen nattvandring.nu, är också bekymrad:
– Det är uppenbart att medborgarna inte längre kan räkna med att polis och socialtjänst har de resurser som krävs. Vi har en oroväckande utveckling i många områden, det civila samhället måste börja engagera sig mera, säger hon.
I Nacka känner sig närpoliserna Kenny Bungss och Anna Byström frustrerade.
– Jag kan inte stå för att det inte kommer att märkas att vi är borta. Vi har byggt upp ett bra kontaktnät med skolor och fritidsgårdar, att inte finnas där på flera månader är att tappa väldigt mycket, säger Kenny Bungss.
Han och kollegan Anna Byström har arbetat i Orminge i 1,5 år. De känner att de gjort skillnad. Ökat förtroende, bättre koll och kontakt gör att det brottsförebyggande och, enligt dem, meningsfulla arbetet blivit mer effektivt. Nu tvingas de inleda våren med att täcka luckor i utryckningen och från och med maj blir det inget mer närpolisarbete för dem över huvud taget.
Anna Byström förstår att det är viktigt att utryckningen har tillräckligt med folk för att klara akutverksamheten, men det svider ändå:
– Det är tungt att känna medborgarnas besvikelse, vi vet ju att vi behövs där ute.