Britt-Marie Alvem, landskapsarkitekt, och kollegan trädspecialisten Björn Embrén på trafikkontoret är bekymrade.
- Numera har Stockholm inte ens en stadsträdgårdsmästare med ett övergripande ansvar, säger de.
Hur mycket de ekonomiska satsningarna verkligen har minskat är svårt att överblicka eftersom ansvaret numera är uppdelat på tre huvudmän: stadsdelsförvaltningarna, trafikkontoret och cityverksamheten. Den senare är ett samarbete mellan företagarna i city och politikerna i Stadshuset.
På grund av uppdelningen finns det inte heller en samlad uppfattning om vad som egentligen görs eller satsas, berättar Britt-Marie Alvem.
Mikael Söderlund (m), borgarråd vid stadsbyggnads- och trafikroteln, håller med om att situationen när det gäller stadens grönska är besvärlig.
- Vi jobbar med ett nytt förslag för att få till en bättre organisation. Framför allt vill vi få tillbaka den riktiga stadsträdgårdsmästaren och en samlad parkförvaltning som ska lyda under trafikkontoret, säger han.
Däremot anser han inte att staden snålar med anslagen till grönomsorgen.
- Hur mycket pengar det handlar om kan jag inte säga exakt, men totalt handlar det nog om 250 miljoner kronor per år.
Är det mer eller mindre än tidigare år?
- Jämför man med tiden före stadsdelsnämndernas införande är det säkert sämre, säger han.
Björn Embrén började arbeta på parkförvaltningen i början av 80-talet. Då hade staden en fullödig organisation med ansvar för både anläggningar, drift och renhållning.
- I morse pratade vi om allt sly som växer upp längs vägarna och om dikesrensningar. Vem ska ta hand om det? Det är typiskt ett sådant uppdrag som ligger i gränslandet och som lätt förblir ogjort, säger han.
Björn Embrén tycker det är sorgligt att staden inte längre värnar om träden.
- I den senaste omorganisationen tappade man bort budgeten för ytterstadens träd. Det är väl sådant som händer när man flyttar ansvaret från den ena förvaltningen till en annan, suckar han.
Britt- Marie Alvem har haft bättre tur i år.
- Jag har fått mer pengar till fler blommor - men det går inte att jämföra med 80-talet, då blommade staden praktfullt. Men bästa tiden var nog under byggboomen på 60-talet. Då fanns det både kompetens och pengar. Då utbildades parkarbetare hela tiden, säger hon.
Nu har arbetet lagts ut på entreprenad - med tragiska följder, tycker Björn Embrén.
I dag har stadsdelsförvaltningarna ansvar för att klippa gräs, plantera i lokala parker, sköta rabatter, buskar, häckar, träd och renhållning. Hur mycket man satsar är upp till varje stadsdel att bestämma.
Trafikkontoret i sin tur ansvarar för träden som pryder stadens gator och vissa centrala parker som Kungsträdgården, Berzelii park, Strömparterren, Norra Bantorget och Årstafältet. Och för blomsterplanteringarna i gatumiljön.
Men parker är inte alltid vad vi tror. Alléerna på Ringvägen på Södermalm, där tusentals tulpaner blommar från Skanstull till Södersjukhuset, är ett parkområde som stadsdelen själv ska sköta om. Däremot är blommorna under träden längs Vasagatan trafikkontorets ansvar.
Och om det löper en cykelväg genom en
stadsdelspark har trafikkontoret ansvar för vägen fram till parkgränsen. Den del av cykelbanan som går i parken är stadsdelens ansvar och den del som sedan löper ut från parken är återigen trafikkontorets.
Vilket både Britt-Marie Alvem och Björn Embrén kan intyga.
- Jag har nästan glömt bort hur vackert det kan vara. Förr hade vi planteringar anpassade inför varje årstid. Nu kör vi påskliljor och tulpaner till våren och tagetes till sommar och höst. I år försöker jag hålla samma färgskala över hela stan och koncentrerar blomurnorna till de mest publika platserna i gatumiljön. Det blir säkert vackert ändå.
Men Björn Embrén är inte glad:
- Merparten av stadens 12.000 träd planterades mellan 1880- och 1930-talet. Varje år måste vi byta ut omkring 200 av dem eftersom de är gamla, skadade eller döda. Några pengar till nyplanteringar finns tyvärr inte, trots att staden hela tiden växer, säger han bekymrat.