Vassa sprutor och döda råttor är vardag för renhållningsarbetaren Kjell Pettersson. Han efterlyser fler renhållare i ett allt skräpigare Stockholm.
Klockan fyra på morgonen, när Stockholm är som sömnigast, börjar städningen av gator och parker för stadens renhållningsarbetare. Att städa Humlegården en måndagsmorgon kan innebära en hel dags arbete för två personer. Och på helgmorgnarna ser staden ut som en soptipp, något som de flesta sjusovare missar.
– När folk går till jobbet har vi ju redan plockat rent. Egentligen borde man låta skräpet ligga kvar någon morgon så att folk får se hur illa det verkligen är, säger Kjell Pettersson.
I 13 år har han jobbat med att plocka upp efter stockholmarna. Och han tycker att det har blivit allt svårare att hinna med.
– Stockholm har absolut blivit skräpigare. Alla nya snabbmatsförpackningar från 7-Eleven, sushi, sallader och McDonald’s tar stor plats och ligger överallt.
Det värsta är när man hittar råttor och avföring, tycker Kjell, men han är van vid det mesta.
Ibland ligger det sprutor och vassa föremål i papperskorgarna.
– Jag har stuckit mig flera gånger och fått åka till sjukhuset för att testa mig, men hittills har det gått bra.
Av Stockholms stads satsning på ett renare Stockholm, med extrainsatta skräpplockare, fler papperskorgar och annonskampanj för att uppmana till medborgaransvar har han inte märkt någon skillnad.
– Visst är det lite bättre med något fler soptunnor. Men än så länge har inget förändrats. Folk slänger sina hushållssopor i stadens soptunnor på väg till jobbet. Och eftersom vi bara tömmer soptunnorna en gång per dag så bildas skräphögar kring soptunnorna om de fylls för snabbt.
Renhållningsarbetet i Stockholm är uppdelat i en manuell del som handplockar, tömmer papperskorgar och spolar bänkar, och en maskindriven med gatu- och gångbanemaskiner som sopar och spolar gatorna både på natten och dagen. Kjell Pettersson är en av tio som under veckorna jobbar med att plocka upp och tömma papperskorgar i Östermalms distrikt. Men under helgerna är de bara två.
– Det är ju värst på helgerna, och då är vi ännu färre. Det fungerar inte. Det är för stor press på gubbarna. Så fort någon är borta så är det kört. Vi skulle behöva vara många fler, säger Kjell Pettersson.