Stockholmarna har rätt att bli upplysta

Vi lever i staden vid polcirkelns rand. Varje dag i sex månader börjar det skymma vid halv fyra på eftermiddagen. Strax efter klockan sex är det mörkt ute. På många ställen i Stockholm är det beckmörkt. I torsdags berättade Stockholms city att var fjärde stockholmare är rädd för att gå hem i mörker. Det är SCB och polisen som har gjort en enkätundersökning.

Jag tycker undersökningen verkar nipprig, vem är inte rädd för att gå ensam i kompakt mörker?

Jag tycker det verkar urläskigt och undviker följaktligen mörka parker och gator efter klockan 18.

Det sägs att kvinnor är mer rädda än män, trots att det är män som borde vara rädda eftersom det är betydligt fler män som blir nedslagna ute på stan än kvinnor.

Kvinnor däremot borde vara rädda för att vara hemma. År 2002 anmäldes 469 våldtäkter inomhus, mot 113 utomhus. Det är alltså betydligt större risk att våldtäktsmannen dyker upp i sovrummet än i joggningsspåret, men fakta är en sak och upplevelser något annat.

Jag förstår rädslan för mörker, om jag ska vara helt ärlig tror jag att den ligger i generna.

Vad gör då staden för att vi ska få mer ljus och bli mindre rädda?

På Stockholms stads hemsida läser jag att gatu- och fastighetskontoret inte har resurser att kontrollera att gatlamporna lyser.

Om en gatlampa är sönder är "entreprenören" skyldig att rycka ut inom 15 dagar, i praktiken kan det alltså ta cirka tre veckor från det att någon anmäler en krossad lampa till det att den lagas. Förutsatt att den släckta lampan rapporteras in av medborgarna, gör du inte detta så fort du upptäcker en död lampa kan "kablar i marken" skadas och då tar det ännu längre tid. Vid "allvarliga fel" är dock entreprenören skyldig att rycka ut omedelbart.

Tack för kaffet.

I måndags fick i alla fall Stadshuset lite extra ljus. Det socialdemokratiska gatu- och fastighetsborgarrådet Roger Mogert tryckte på en knapp på Riddarholmen och numera syns Ragnar Östbergs förnäma tegelkyrka en smula tydligare i mörkret. Åtminstone om man tittar mycket noga.

Lamptändningen ingår i projektet Nattljus och har till syfte att sprida ljus i Stockholmsnatten i innerstan. De senaste åren har man fått ljus på lite broar och skulpturer. Och förhoppningen är att det i dag helt mörklagda Slottet snart ska synas bättre.

Som en motkraft till denna rörelse finns det så kallade bevaringsintresset. Det företräds av en samlig stockkonservativa "fina" gubbar och gummor i Skönhetsrådet, deras ambition är att Stockholm ska förändras så lite som möjligt. Helst med en snigels hastighet.

Förra jul och nyår var jag i Paris. Där har man båtar som kör på Seine och lyser upp staden. Och på Avenue des Champs-Èlysées, Paris stora paradgata, är vartenda träd förvandlat till en enorm ljustulpan. Det är ljust som på dagen mitt i natten. Det är omöjligt att vara rädd där.

Annat är det i vår egen Kungsträdgård, en mer ogästvänlig plats går nästan inte finna efter mörkrets inbrott. I samma dunkla liga tävlar Humlegården. Bara en mycket modig människa skulle korsa denna park efter sen bio.

Mitt förslag är att man gör som i Paris i Stockholm. Förvandla Kungsträdgårdens och Humlegårdens träd till ljustulpaner. Ett tillfälligt bygglov bör inte vara så svårt att skruva fram, och ber man handlarna runt parkerna om lite ekonomiskt stöd kan kostnaden hållas ner.

Ingen stockholmare ska behöva vara rädd för att vistas i sin stad.