Vårvinterlugnet vid stranden av Mälaren i Ålsten störs av knattret från en motorsåg. Från en skylift högt uppe i luften sågar Knut Engqvist och Joakim Roos ned grova grenar från en av de resliga almarna i skogspartiet. När de tagit de stora kvistarna är det dags att såga ned resten av trädet.
- När de står trångt tar vi en del av kronan innan vi fäller trädet så att vi inte skadar andra träd, förklarar Stefan Persson som står nere på marken.
Här vid Flöjelgatan i Ålsten har tolv almar målats med en rund skylt i rött och gult och försetts med lappar som talar om att de är sjuka och ska sågas ned.
Ett av träden ligger redan vid sidan av stigen och följderna av den lilla almsplintborrens härjningar syns tydligt.
- Barken har lossnat längs stora delar av stammen. Det här trädet är helt dött, säger Knut Engqvist.
Innan mars månad blivit april ska 400 almar ha fallit för motorsågen. De sjuka almarna finns över hela staden, på Djurgården, på Långholmen, i Tantolunden, vid sjön Trekanten, i Åkeshov och Ålsten och på många andra håll.
- Vi har lite kvar i Västerort, vid Hammarby Fabriksväg och i Akalla sedan är vi klara för i år, berättar Tomas Jonsson, arbetsledare på Tylömarks som är den firma som sköter årets avverkningar.
Stockholms almar har inventerats fem somrar i rad i jakt på den dödliga sjukdomen. Tendensen är att det för varje år hittas allt fler sjuka träd.
- Vi har fällt över 1 500 almar och det finns kanske 6 000 kvar. De kommer alla att dö om inget händer i naturen som gör att almsplintborren försvinner, säger Björn Embrén, trädexpert på gatu- och fastighetskontoret.
Den behandling av sjukdomen som innebär att de sjuka almar som spåras på sommaren fälls kommande vinter är egentligen bara ett sätt att se till att spridningen av den dödliga sjukdomen går lite långsammare.
När almarna fällts måste de tas om hand. Veden med de små skalbaggarnas larver får inte ligga kvar ute i naturen.
- Vi flisar veden noga och sedan eldas den i värmeverk, berättar Tomas Jonsson.
Det ser lite sorgligt ut när 20-30 meter höga trädbjässar fälls för att de hemsökts av en fem millimeter lång skalbagge. Men den tid då vartenda träd i Stockholm som fälldes åtföljdes av högljudda protester är emellertid förbi.
- Jag trodde att folk skulle klaga och protestera, men det gör de inte. De enda klagomål vi fått är när vi bullrar tidigt på morgonen, berättar Stefan Persson.
Stockholms mest kända almar finns i Kungsträdgården. Dom rådde inte dåtidens idoga stadsbyggare på. Inte heller almsjukan har fått fäste i den lilla almdungen.