Stockholms city växer upp

På gatunivå kan det vara lika skrämmande ödsligt som tidigare. En vandring längs Jakobsgatan i södra Klara gör ingen munter på dagtid och skrämmer många på kvällstid. Men ser man uppåt märker man att Klarakvarteren vaknat ur traumat från 1960-talets rivningar. För det är där uppe det händer. Den gällande, genomgripande modellen för förtätning av Stockholm är att bygga våningslager ovanpå de befintliga husen. Arkitekterna kallar de nya våningarna årsringar.

Politiker och många stadsplanerare älskar att referera till Manhattan när nya områden ska planeras. Säg det stadsbyggnadsborgarråd som inte vill manifestera sig själv med ett högt hus eller en märkesbyggnad. Och just att bygga höga hus har fått politiker, arkitekter och allmänhet att debattera som vore stadsplanering svart eller vit: Ohejdad exploatering på marknadens villkor eller bevarande av Stockholms rådande siluett till varje pris. Debatten har haft samma höga ton ända sedan Stockholms första torn - Stadshuset, Kungstornen eller tornen vid St Eriksplan - byggdes för runt hundra år sedan.

Debatten lär fortsätta varje gång ett nytt förslag som påverkar Stockholms skyline dyker upp. Men samtidigt pågår alltså omvälvningen.

- När andra städer - som Köln eller London - har brutit upp sin skyline har det inte blivit så lyckat. Stockholm har i stället valt Parismodellen, säger Stockholms stadsarkitekt Per Kallstenius. Innerstaden får ligga kvar på sin historiska höjdnivå, medan man kan tillåta höghus eller skyskrapor på enskilda platser runt om, i stadens periferi. I City - som vi kallar förändringsområde som man succesivt kan bygga på - har vi sagt att man kan höja med två till tre våningsplan. I utvecklingsområden - som Västra City vid Centralen - kan vi däremot tänka oss en högre skala.

Arkitekten Gert Wingårdh, som ofta hamnat i hetluften med sina förslag på höga hus, menar att Stockholm har en bra linje i sin stadsplanering, men inte är i närheten av taket för hur mycket man kan förtäta. Inte i jämförelse med vissa asiatiska städer som Hongkong.

- Det är lustigt att man i dessa sekulariserade tider låter kyrktornen dominera siluetten. Den borde domineras av funktioner som är viktiga för staden, säger Gert Wingårdh.

Men ur debatten om Stockholms siluett har alltså en konsensus om försiktig förtätning utkristalliserat sig.

Omvälvningen av City har pågått sedan början på 90-talet, men det är nu den syns i stor skala. Och på torsdag den 12 februari tar utvecklingen nästa språng, då väntas stadsbyggnadsnämnden ta beslut om detaljplan för ännu en årsring. Statens fastighetsverk (SFV) vill påbörja renoveringen av ett av sina tio kvarter där statens olika myndigheter huserar i början av Drottninggatan vid Riksdagshuset.

- Det här området är ju Citysaneringens Svarte Petter, med trafiktunnlar som gör att man som invånare knappt kan nå gatorna. De gamla bankpalatsen här har vuxit fram i en historisk utveckling som blev totalt avhuggen med rivningarna på 60-talet. En historisk krasch, säger Hans Birkholz.

Han är den arkitekt som med sitt kontor BAU fått uppdraget att lägga på två våningsplan ovanpå de stora kvarteren Loen och Björnen där bland annat finansdepartementet ligger.

Att addera årsringar ligger i tiden, menar Birkholz och nämner stjärnarkitekterna Herzog & de Meurons spektakulära konserthus i Hamburg, där de lägger ett skulpturalt glasbygge ovanpå ett hamnmagasin i tegel.

Ett par tydliga exempel på tidigare årsringar finns också alldeles i närheten. Centralpalatset som fick två glasvåningar på taket på 30-talet signerade Sven Markelius. En tillbyggnad som har sitt helt egna uttryck jämfört med resten av huset. Ett annat är Riksdagshuset som fick sin glastillbyggnad på 80-talet av AOS-arkitekter.

- Den årsring vi lägger till i kvarteren Loen och Björnen ska vara vital och visa på sin tid. Nästan konfrontativ, säger Hans Birkholz.

Det är den. Den sticker bokstavligen ut, syns knappt på långt håll - med sina inskjutna och förskjutna volymer inordnar den sig i taklandskapet - men blir väldigt påtaglig tätt inpå.

Eftersom mycket av arkitekturen i city i dag består av stora monotona komplex gäller det att en stor tillbyggnad som denna delas upp i volymer, och olika material.

- Varierande mönster, material och detaljer ska få ljuset att vandra olika och byggnaden att se olika ut beroende på varifrån man betraktar den.

Det ska vara lätta material som glas och aluminium. På Hans Birkholz kontor pågår tester med hur aluminiumet ska slipas på olika sätt för att få rätt ljusspel. Och kring fönstren funderar man på mönster i nischerna som bara kan ses rakt underifrån.

- I upplevelsen av byggnaden ska det hela tiden hända saker. Arkitekturen ska inte bara vara "oneliners" utan ska ha flera skikt i upplevelsen.

Men det är inte bara på taknivå det ska hända saker utan även nere på gatan.

Drottninggatans nedre del är fylld av krimskramsbutiker. Och den som får för sig att röra sig längs någon av sidogatorna möter en ödslighet som kan kännas hotfull. De tidigare butiksfönstren är igensatta och att den demokratiska maktens olika departement huserar här märks knappt då entréerna är väl dolda.

Detta vill staden och SFV råda bot på. Departementen ska få tydliga ingångar. Större affärssytor i två plan ska locka prestigebutiker och kaféer.

Längs Jakobsgatan som i dag är ödslig och tom vill man skapa ett torg med uteservering, kanske vatten som får rinna längs gatan och skulpturer gjorda av Konstakademiens elever. Konstakademien skulle då också kunna öppna en ny entré ut mot torget.

På liknande sätt vill staden få liv i Brunkebergstorg. Tillsammans med fastighetsägarna kring torget har de gjort gemensam sak för att få ett torg som folk vill ta sig till.

Men ska man få liv i City även utanför kontorstid så krävs att folk bor där. Den politiska majoriteten har utlovat 1.000 nya bostäder i City under mandatperioden. Ett sätt att klara det är att sätta press på och kohandla med fastighetsägarna. Kvarteret Brunkhalsen vid Malmtorgsgatan och kvarteret Beridarebanan vid Slöjdgatan är två exempel på det.

I Brunkhalsen ska SFV bygga om ett i dag kontoriserat gammalt bostadshus till bostäder på nytt. I Beridarebanan skapar Nyréns arkitekter ett nytt bostadshus åt H & M-ägaren Stefan Perssons fastighetsbolag Ramsbury.

Även i andra kvarter läggs årsringar till. I kvarteret Jacob Större vid Regeringsgatan och Jakobsgatan där Hamburger Börs ligger höjer ägaren Vasakronan fastigheten med 2 våningsplan kontor.

Salénhuset vid Mäster Samuelsgatan byggs också om. De öppna gårdarna byggs igen och längs Mäster Samuelsgatan skapas ett sammanhängande butiksstråk.

Och nere på Vasagatan växer ett stålskelett upp i luften som visar början på ett helt annat slags årsring. Väster om nya kongress- och hotellkomplexet Stockholm Waterfront planeras ett helt nytt område - Västra City - att i framtiden byggas ovanpå spårområdet ända upp till Norra Station.

När första förslaget på Stockholm Waterfront kom var kritiken omfattande.

För högt och för stort så nära Stadshuset och vattnet, sa flera debattörer. En av dem var Skönhetsrådet, stadens rådgivande organ i stadsplaneringsfrågor. Men nu anser rådets sekreterare Martin Rörby att de fick gehör:

- Nu är vi nöjda med konferensdelen som bearbetats och fått en mindre kompakt volym som spelar bättre mot Stadshuset och vattnet.

Hur högt Västra City kan komma att byggas avgörs bland annat av en pågående utredning om ekonomi och hållfasthet.

- Att staden är beredd att gå upp kraftigt i höjd i tullarna och att man diskuterar att kunna gå upp i skala i fortsättningen av överdäckningen av spårområdet är bra, säger Gert Wingårdh.

Så långt några av de många pågående projekten. Men samtidigt skissas det på en mängd andra årsringar. Särskilt hos fastighetsägarna. Vasakronan funderar på hur många våningar man kan bygga ovanpå SEB-huset vid Sergels torg. Eftersom staden vill ha Klarabergsgatan som en paradgata skulle en märkesbyggnad i fonden vid Sergels torg sitta fint.

Gallerians ägare AMF sitter med samma slags funderingar. Hur många våningar kan de lägga på köpcentrumet?

Att fastighetsägare är aktiva rimmar väl med stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendals syn:

- Fastighetsägarna är en viktig drivkraft. Även om staden har planmonopol så är det ändå äganderätten som styr. Det måste till ett bra lagarbete. Det hänger alltid på marknadskrafterna.

Och marknadskrafterna är i högsta grad med i det senaste utspelet om höga hus. Mitt emot Centralen där hotell Continental ligger vill staden skapa en effektfull entré för den kommande Citybanan och hotellets ägare Folksam är med på noterna. Fyra arkitektföretag har lagt fram sina förslag på ett höghus i 30 våningar cirka 100 meter högt.

Folkpartiet gick inför senaste byggnadsnämndsmötet ut och deklarerade sitt motstånd. Skönhetsrådets sekreterare Martin Rörby håller med:

- Det ligger för nära Klara kyrka och konkurrerar med den. Om man ska ha höghus i City ska man jobba med det på samma sätt som med kyrktorn och då skulle det inte ligga där. Citybanan ska framträda men det kan det göra på annat sätt. En märkesbyggnad måste inte vara ett höghus.

Men Alvendal fick med sig S och KD och höghustankarna svävar vidare mot ett avgörande senare i år.

- Klart att det ligger nära Klara kyrka. Men det kan bli en spännande samklang. Och men får komma ihåg att Klara kyrka är högre: 116 meter, säger Alvendal och tillägger:

- Men Stockholm måste sluta se kyrktornen som de högsta byggnaderna.

Bäva eller förtrösta: under tiden som City sakta men säkert växer med nya årsringar kommer fler höga hus-idéer säkert att poppa upp på olika platser. Och tanken på ett Manhattan i Stockholm som många politiker refererat till genom åren har förstås även Kristina Alvendal anammat. Fast då i en framtid en bra bit bortom finanskrisen och en bra bit utanför City, i den kommande stadsdelen i Värtahamnen.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut