Håkan Edman, grundskolechef i Stockholms stad, är inte nöjd.

– Vi har legat och skvalpat kring de här 90-procenten godkända elever, och vi borde komma högre.

Det han emellertid kan glädja sig åt är att betygen har höjts, både för elever vars föräldrar är lågutbildade, och för dem som kommer från högutbildade hem. Här skiljer sig Stockholm från övriga landet, där elever med föräldrar som bara har gått grundskolan får allt lägre betyg.

I Stockholm har det så kallade genomsnittliga meritvärdet, elevernas 16 bästa betyg, ökat från 168,8 till 172,1 på tre år för barn med lågutbildade föräldrar. För elever vars föräldrar har en högskoleutbildning har ökningen gått från 242,5 till 247,5.

–  Det är glädjande, men vårt främsta uppdrag är att höja de skolor som bara har 50–60 procents godkända elever, säger Håkan Edman.

Han menar att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat, långt viktigare än lokaler, läromedel och skolans ekonomiska resurser.

–  I vårt arbete försöker vi fokusera på lärarens viktiga roll. Så att man inte förlorar sig i diskussioner om andra saker.

På Fruängens skola i södra Stockholm var bara 66,3 procent av eleverna godkända i matematik, svenska och engelska vårterminen 2005. Men bland de elever som gick ut nian våren 2009 var hela 94,2 procent godkända i de tre kärnämnena. Godkänt i dessa ämnen är en förutsättning för att få behörighet till gymnasiet.

Biträdande rektorn Per-Arne Wigren menar att det handlar om hårt arbete.

–  Det handlar om ett stort engagemang och tålamod från lärarnas sida. Att jaga på eleverna så att de lämnar in sina inlämningsuppgifter, och att elevernas arbete håller en hög nivå. Vi måste ha tydliga krav och förväntningar på eleverna.

Per-Arne Wigren, som bara varit på skolan ett och ett halvt år, betonar att betygen för niorna i våras var resultatet av många års arbete. Han menar att en skola först och främst måste fokusera på skolans kunskapsmål.

–  Vi följer systematiskt upp de elever som riskerar att inte nå målen. De får stöd i vårt studiotek med speciallärare, där man särskilt arbetar med läs- och skrivutveckling. Elevernas behov analyseras fortlöpande under hela högstadiet.

–  När man har bra kunskaper om vad elever kan och inte kan, kan man jobba med rätt saker.

–  Och genom att vi pratar mycket om kursplaner och målkriterier med lärarna, blir det automatiskt så att deras arbete kretsar kring dessa frågor, säger Per-Arne Wigren.