Det är hög tid att välja skola inför hösten. Valet står mellan 147 kommunala och 108 fristående skolor. I mån av plats är valet fritt. Men hur väljer man skola? Och vad är en bra skola? Är det en skola där många når alla mål? Eller en skola där några elever drar upp medelbetygen och en mindre andel når målen? 

I Stockholm är kvalitetsskillnaderna stora. Bakom den politiska retoriken om ”En skola i världsklass” döljer sig det faktum att Stockholms skolor underpresterar. Med hänsyn tagen till elevernas ­socioekonomiska bakgrund borde fler än 73,8 procent av eleverna nå målen.
Just nu lägger utbildningsförvaltningen upp strategin för att resultaten ska bli bättre. I ett förs­ta skede kommer skolorna att delas in i fyra olika kategorier, se faktaruta. 

Men kategoriseringen kommer endast att användas internt. ”Kunderna”, det vill säga medborgarna, får även i fortsättningen använda sig av de offentliga uppgifter som bland annat Skolverket och kommunens skolinspektion tillhandahåller om de vill skaffa sig en bild av om en skola är bra eller inte. 

– Vi behöver göra det tydligt för oss själva var vi behöver sätta in resurserna för att vi ska kunna lyfta de kommunala skolorna. Syftet är att internt lyfta fram de goda exemp­len, säger Håkan Edman, grundskolechef. 

Han står mitt i en komplicerad verklighet där statliga ambitioner ska nås med kommunala medel. I den har det fria skolvalet lett till ekonomiska underskott för de kommunala skolorna samtidigt som konkurrensen ökar, både mellan och inom de kommunala och de fristående skolorna. 

Hittills har staden brustit i analysen när det gäller till exempel sambanden mellan kostnader, resultat och pedagogisk kvalitet. Ökad tydlighet och mer fokus på kunskapsresultat är också en uttalad ambition. Flertalet av skolorna är bra på att nå de sociala målen, det är inte där det brister. 

– Läraren är den enskilt viktigaste faktorn, det vet alla. Det är större skillnader mellan olika klassrum än mellan olika skolor, konstaterar Håkan Edman. 

Det gör det knappast lättare för elever och föräldrar. Förenklat skulle man kunna säga att de har att välja på Sveriges bästa och sämsta skolor. Förra året nådde till exempel alla nior som gick ut den fristående Kulturskolan Raketen i Björkhagen målen. På en annan fristående skola, Fredrikshovs slottsskola, nådde 97 procent alla mål. 

Samtidigt nådde bara en tredjedel av eleverna i Hjulsta- och Husbyskolan ända fram. I Rågsved lyckades 40 procent och i Sätra 55 procent. 

– Så länge postadress och taxeringsnivå tillåts bestämma elevernas resultat i skolan är det ett misslyckande, säger Roger Mogert (S), oppositionsborgarråd. 

Inger Stark (V) menar att det är en fråga om inställning:  

– Det gäller att tro att alla elever kan gå ut med fullständiga betyg. För många av våra skolor lyckas inte anpassa arbetssättet efter elevernas behov, säger hon. 

Inte heller skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) är nöjd med resultaten. Hon menar dock att det har delvis andra orsaker: 

– De elever vars resultat vi nu mäter har under nästan hela sin skoltid gått i en skola präglad av brist på kunskapsuppföljning, ofta i en miljö utan trygghet och arbetsro. 

Och när det kommer till resultat talar Lotta Edholm hellre om Stockholmselevernas betyg än om andel elever som klarar målen. I Stockholm är meritvärdena högre än i övriga landet: 221,7 jämfört med 207,5. Att en lägre andel än nationellt klarar alla mål menar hon beror på att andelen elever som kommit till Sverige sent i livet är större i storstäderna än ute i landet. 

Vilka är då de ”bästa” och de ”sämsta” skolorna i Stockholm? Använder man Skolverkets analysverktyg Salsa, som tar hänsyn till elevernas socioekonomiska förutsättningar, är en de flesta av de 15 skolor som presterar bäst fristående skolor. Av de 15 som hamnar i botten på listan är merparten kommunala.  

Det väcker frågor. Är den kommunala skolan sämre? Är betygen som sätts rättvisa?
Enligt Lotta Edholm har det stor betydelse att många av de elever som väljer fristående skolor har föräldrar med relativt hög utbildning. Det har gjort att skolsegregationen ökat eftersom det innebär att de elever som antas vara mest motiverade samlas på vissa skolor, medan andra dräneras på just dessa resursstarka elever. 

Under vårterminen införs nationella prov i årskurs 3 i alla grundskolor. Det blir ytterligare en kontrollstation som ger skolorna nya möjligheter att upptäcka vilka elever som behöver mer stöd på vägen mot måluppfyllelse.  

– Det är säkert bra. Men menar man allvar med det så måste det också finnas resurser att täcka de behov vi då upptäcker, säger en rektor som vill vara anonym.