Stockholm stads skolwebb, it-verktyget som skulle revolutionera både skolornas och föräldrarnas tillvaro, är hittills mest av allt ett sorgebarn.
I dag tillbringar de flesta lärare ett par timmar i veckan för att försöka logga in, skriva om texter som fallit bort och vänta på svar från systemet.
– Det jublas inte direkt i lärarrummen, konstaterar Mikael Caiman Larsson, rektor på Sofia skola.
Under 2009 ska samtliga Stockholm stads grundskolor börja använda Skolwebben. Tanken är att där ska all frånvaro noteras, samtliga resultat samlas, den enskilde elevens läsutveckling dokumenteras liksom underlaget till de skriftliga omdömen som varje elev får. Fullt utbyggt ska även alla föräldrar ha tillgång till uppgifterna. Syftet är att skolledarna ska kunna planera till exempel hur resurser ska fördelas och att kontakterna med föräldrarna ska effektiviseras.
Men än så länge går det trögt. Ute på skolorna sliter många lärare sitt hår för att systemet är så instabilt, och hemma hos de 5.000 föräldrar som hittills fått möjlighet att använda Skolwebben är erfarenheterna inte heller särskilt goda.
– Vi tar det på största allvar. Vår förhoppning var att det skulle fungera bättre nu till påsk, men som det ser ut nu så vill vår leverantör Tieto Enator ha mer tid på sig. Vi hoppas att de blir bättre till sommaren, säger Anita Hoff på utbildningsförvaltningen.
Hittills har staden investerat drygt 10 miljoner i systemet. I år blir det 6,7 miljoner till. Kostnaden får varje skola stå för, 110 kronor per elev och år.
– En fullt rimlig kostnad när det fungerar som det ska. Men inte som det är just nu, när tekniken inte fungerar är det uppenbart att det mest av allt försämrar arbetsmiljön och stjäl tid från lärarna, konstaterar Mikael C Larsson.
Ett av de största bekymren är att stadens befintliga it-struktur inte fungerar särskilt väl med Skolwebbens it-plattform. Det har också visat sig att systemet kräver ganska mycket förberedelser från respektive skola. Flera lärare som DN varit i kontakt med upplever situationen som väldigt frustrerande:
– Vi lägger massor av timmar på att försöka klicka oss fram i systemet. Bara att fylla i frånvaron på fyra klasser kan ta en timme. Om det inte hänger sig och om jag inte blir helt oförklarligt utloggad, då tar det dubbelt så lång tid. Ingen har frågat oss vad vi har behov av, vi har bara fått ett jättesystem slaget i skallen på oss utan att vi vet hur vi ska använda det, säger en av dem.
Men utbildningsförvaltningen lovar att det ska bli ordning på torpet:
– Vi ger oss inte förrän det fungerar som det ska. Men man måste också vara realist. Det är ett stort, nytt system, säger Charlotte Dingertz, som sitter i styrgruppen för projektet.