Men en ljummen majkväll vid Kranglan får vi vänta länge på bävrarna.

Regnet drar i skyar över Järlasjön. Skäggdoppingar, hägrar och gräsänder rör sig runt stränderna. Men där kommer bävern! Runt udden, rakt mot teleobjektivet. Lika plötsligt dyker den och försvinner.

Den sista svenska bävern sköts i en å vid Sjougdnäs i Jämtland 1871. Drygt 50 år senare inplanterades två norska bävrar, också det i Jämtland. Nu är de många tusen.

– De är oerhört inavlade, utan att det verkar ha någon negativ effekt. Men de är så lika att det inte går att skilja individerna åt, säger Per Risberg på Naturvårdsverket.

I Nacka har antalet bävrar ökat kraftigt. Göran Nilsson tror att de är ett par hundra i dag.

– De är överallt, jag tror inte att man kan hitta någon sjö i Nacka där de inte finns. Och de håller till i bräckt vatten vid Alphyddan i Saltsjö-Boo, säger han.

Hos Bertil Dahlin, som har ett sommarställe i Saltsjö-Boo, tog bävrarna en ek med en dryg halvmeters diameter.

– De j-vlarna satte i gång och bet runt om, grannarna såg dem. Eken stod i strandkanten men de gick upp mot huset också och bet av träd, 50 meter från vattnet, säger Bertil Dahlin.

I höstas sköt Göran Nilsson två bävrar vid Kvarnsjön i Saltsjö-Boo. Jakttiden löper från oktober till mitten av maj, då bävrarna börjar få ungar.

– Jag tycker att de är pittoreska, men de förstör så mycket, de fäller och dämmer upp. Efter gamla Saltsjöbadsvägen, i närheten av Österviks station, ser det ut som ett slagfält. De har fällt säkert 50 kubik ved, säger Göran Nilsson.

På bron vid Kranglan står Martin Rundkvist och dottern Signe och spanar. Nacka naturskyddsförening har ordnat bäversafari. Föreningens ordförande Ronny Fors tycker att det är bättre – och enklare – att skydda villaägarnas träd med att sätta hönsnät runt dem än genom att skjuta bävrarna.

– Jag tycker att det är jätteroligt att de har etablerat sig så här nära Stockholm. Det är en fin livsmiljö för dem och de skapar viktiga livsmiljöer för andra arter. Det blir mycket död ved, som vi annars inte har så gott om, säger Ronny Fors.

Bävrarna föredrar asp, björk och fruktträd. Ett träd med 50 centimeters diameter klarar de av på en natt. Bävrar avverkar av flera skäl. De äter bark och löv – och lägger upp ett matförråd för vintern. De använder träden för att dämma upp strömmande vatten och de gnager därför att de måste, tänderna växer hela tiden.

– Det finns gott om bäver i större delen av landet och de skapar problem på vissa ställen, problem som följer naturligt av deras livsföring, säger Per Risberg.

Översvämningar, underminerade väg- och järnvägsbankar och igensatta vägtrummor innebär, enligt Per Risberg, att det är ganska vanligt att länsstyrelserna ger tillstånd till att ta bort bäver.

Har de någon annan naturlig fiende än människan?

– Varg äter förvånansvärt mycket bäver, det är ett förhållandevis vanligt jaktbyte, säger Per Risberg.

Nacka kommun har diskuterat bäverproblematiken men bestämt sig för att inte ingripa.

– Det är tråkigt att folks äppelträd gnags, men bävrarna är inte en olägenhet enligt miljöbalken. Då ska de alltså vara en olägenhet för miljön eller för människors hälsa, säger miljöinspektör Robert Öjermark.

Det är en fråga om vilket perspektiv man har, menar han. Ska bävrarna finnas? Gör de skada eller är det, helt enkelt, naturligt?

– Men de har ökat markant de senaste åren och det kommer att dyka upp klagomål. Vi måste vara förberedda på att hantera bävrarna, säger Robert Öjermark.