Det dödliga våldet mellan unga varierar år från år och följer ingen tydlig trend. Det beror på att det sällan är planerat och ofta sker av en slump.
Det vanliga är att gäng stöter ihop, på allmänna platser, eftersom tonåringar sällan har egen bostad och i stor utsträckning driver runt.
Det är också vanligt att det dödliga våldet sker hemma hos någon annan, till exempel en äldre alkoholist som ungdomarna rånar och sedan råkar döda.
Kriminologen Mikael Rying, vid länskriminalen i Stockholm, har tagit fram färska siffror för DN:s räkning om det dödliga ungdomsvåldet mellan åren 1990 och 2006.
I hälften av alla fall döms fler än en. Gärningsmannen är ofta personlighetsstörd med försämrad impulskontroll. Autism, Aspergers syndrom och adhd är vanligt förekommande, visar siffrorna som sammanställts i grafiken på nästa sida.
I fallet Riccardo Campogiani skriver socialsekreterarna påfallande ofta i sina utlåtanden om de fyra pojkarna som dömdes, att de uppträder artigt, visar ånger och en vilja att förändras.
Men i en tidigare anmälan mot en av pojkarna om misshandel, uppger skolan att pojken har "en förmåga att se oskyldig ut".
Mikael Rying vill inte uttala sig i det enskilda fallet. Men att uppträda korrekt i en kontakt med myndigheterna betyder inte att man klarar att kontrollera sin aggressivitet om situationen ändras.
- Personlighetsstörda kan ha en förmåga att låtsas som om det regnar. De tar inte alltid på sig sin skuld, säger han.
Precis som i fallet Riccardo Campogiani, orsakas det dödliga våldet på stan ofta av en knuff eller något tjafs som spårar ur. Det vanligaste är att en kniv åker fram. Att någon sparkas ihjäl, som Riccardo Campogiani, hör till undantagen. Vanligare är också att offer och gärningsman är obekanta för varandra.
Trots att många vittnar om att våldet blivit vanligare och grövre, finns inget stöd för det i forskningen. Den visar i stället att det dödliga våldet har minskat.
Mellan åren 1990 och 1995 dömdes 70 unga, 15-19 år, för dödligt våld, i genomsnitt tolv varje år.
Den följande sexårsperioden (1996-2001) sjönk antalet till 49 personer. Följande femårsperiod (siffror för 2007 finns inte ännu, men DN har gjort en prognos i grafiken ovan) stabiliserades antalet något till i genomsnitt 10 dömda varje år.
I förhållande till befolkningsökningen är det en ännu tydligare minskning. Antalet unga mellan 15-19 år, var förra året 74.000 fler än 1990.
I takt med att det dödliga våldet minskat, har rättsväsendet utvecklat en betydligt strängare praxis.
Mellan 1990 och 1995 dömdes 37 procent för mord, 17 procent för dråp och 46 procent för grov misshandel och vållande till annans död.
Den efterföljande perioden, 1996-2001, fördubblades antalet morddomar till 74 procent. Bara 14 procent dömdes för den lindrigare rubriceringen grov misshandel och vållande till annans död.
- Morddomarna har alltså blivit i tydlig majoritet. Trots att det inte finns någon ökad våldsfrekvens som skulle motivera en sådan skärpning, säger Mikael Rying.
Men det är inte bara brottsrubriceringarna som skärpts. Också påföljderna som döms ut har blivit hårdare.
Sven Granath, kriminolog vid Brottsförebyggande rådet, har studerat ungdomsbrott mellan åren 1980 och 2005.
Han konstaterar att domstolarna sedan 2002 helt slutat att döma till den lindrigare påföljden "vård inom socialtjänsten" vid dödligt våld. I början av 1990-talet var den påföljden lika vanlig som "sluten ungdomsvård" och fängelse.
En förklaring skulle kunna vara att våldet blivit råare eller att offrens skador blivit värre. Men varken Sven Granath eller Mikael Rying kan se någon förgrovning.
Skjutvapen är fortfarande sällsynta och användningen ökar inte. Kniv, som är den vanligaste dödsorsaken i de här sammanhangen, används i samma utsträckning som förr.
- Kniv är bland det farligaste som finns och användaren vet ofta att personen riskerar att dö. Men vid det dödliga våldet är användningen konstant, säger Sven Granath.
Knivhuggen görs inte heller på känsligare kroppsdelar, exempelvis i bröstkorgen.
- Vissa hävdar att det har blivit värre sparkar och slag. Men det är inget man ser vid det dödliga våldet, säger Sven Granath.
- Vid fotbollsvåldet används sparkar och slag på ett sätt man kanske inte sett förut. Men då rör det sig om ett våld där förövarna ofta vet var gränsen går. Trots brutaliteten, händer det ytterst sällan att någon avlider.
Förändringen mot hårdare straff kommer av att samhället visar allt mindre tolerans för våld, menar Sven Granath.
- Kraven har också ökat på att individen ska kunna förutse konsekvenserna av sina handlingar.