Strandskyddet urholkas allt mer

En dag i februari gav sig några tjänstemän från länsstyrelsen ut i en båt mot ett av skären nära Kymmendö i Haninge kommun. De skulle titta på en vik där markägaren ansökt om att få muddra för att komma in med sin segelbåt.

Framme vid skäret höjde tjänstemännen på ögonbrynen. Delar av den lilla öns hällmark hade sprängts bort och ett 230 kvadratmeter stort hus var under uppförande.

Men det var inget konstigt med det. Haninge kommun hade gett markägaren såväl bygglov som dispens från strandskyddet - marken var ju redan "ianspråkstagen" eftersom det tidigare funnits fem små bodar på ön.

Fallet Grötskär, som ön heter, är ett ganska bra exempel på hur de senaste årens exploatering av skärgården sett ut.

Trots världens hårdaste strandskyddslagstiftning byggs det som aldrig förr, i Stockholms skärgård liksom längs andra svenska kuster. De flesta får dispens att bygga eftersom det handlar om kompletteringsbyggnader. Men det handlar också om ärenden som i flera år fått nej för att nu plötsligt få ja - utan att en stavelse i lagen har förändrats.

På länsstyrelsens planenhet, där man har tillsynsansvaret över yttre skärgården, tycker man inte att man har tillräckliga resurser att följa utvecklingen:

- Vi hinner inte bedriva tillsyn i den utsträckning vi borde. Det blir större hus, fler hus, tennisbanor och bastubyggnader, klippor som "ligger i vägen" spängs bort... Explosionen av bryggor känns inte heller bekväm. Förutom att det privatiserar marken vet ingen vad det får för effekt på till exempel reproduktionen av fisk, säger Maria Bergström, handläggare.

Högkonjunkturen och pågående generationsskifte anges som skäl till den strandnära byggboomen. Men även det politiska maktskiftet har påverkat kommunernas inställning. För trots att det handlar om en strikt lagstiftning har strandskyddet blivit till partipolitik. Att hitta den "rimliga balansen" mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar som lagen stipulerar är ingenting annat än en tolkningsfråga med ideologiska förtecken.

- Har man köpt en tomt ska man kunna använda sig av den, äganderätten är viktig, menar till exempel Kjell Jansson, kommunalråd i Norrtälje (m) och får medhåll av Erik Pettersson (m), byggnadsnämndens ordförande i Värmdö.

Tillsammans med flera andra politiker i kustkommunerna har han uppvaktat miljödepartementet i frågan. De vill ha större makt över frågan än vad de har i dag och förenkla byråkratin kring dispenserna som rör mark som redan är privatiserad. I dag kan länsstyrelserna överklaga de kommunala besluten.

- Det är ju vi som har lokalkännedom! Det är en demokratifråga, det blir konstigt för våra väljare när det sitter statstjänstemän inne på Hantverkargatan (läs länsstyrelsen) och fattar beslut som går emot de vi har fattat. Det finns så mycket strand i Sverige att vi kan exploatera utan att riskera några allmänna intressen, menar Kjell Jansson i Norrtälje.

I Norrtälje gav kommunen 188 dispenser förra året. Tre av dem har överklagats av Naturvårdsverket. Liksom tre dispenser i Nacka, två i Värmdö och en i Nynäshamn. Totalt nio överklaganden på 913 dispenser i länet - det tyder väl på att de flesta dispenser har getts med miljöbalkens goda minne, eller?

Nej, så enkelt är det inte. På Naturvårdsverket, där alla dispensbeslut granskas, säger handläggaren Mikael Nilsson att kvaliteten brister i många fler av dem. Det krävs nämligen särskilda skäl för att dispens ska medges. Men oftast redovisas de inte, eller så anges ogiltiga skäl.

- Men vi har inte resurser att överklaga alla felaktiga beslut, konstaterar Mikael Nilsson.

I Värmdö, som har rykte om sig att ha restriktiva tjänstemän, beviljades 267 dispenser under 2007. Det var 79 fler än för fem år sedan. Tjänstemännen ser en "oroande trend": ärenden som fått nej i flera år får plötsligt ja.

- Visst händer det att vi blir överkörda av politikerna, säger Kerstin Risberg, bygglovschef i kommunen som medger att hon ibland undrat vad som händer om frågan om strandskydd blir en fråga om kommunalpolitik.

- Lagen ska trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtriket. Då är det förstås oroande om de som ska fatta besluten har kortsiktiga intressen, säger hon.

Angående de två dispenser som Naturvårdsverket överklagat i Värmdö säger hon att hon förstår det ena men inte det andra:

- Då fanns det andra fall jag skulle ha förstått bättre om de överklagats.

Det saknas alltså inte exempel på tveksamma fall. Politikerna balanserar mellan att värna långsiktiga värden och att främja privat konsumtion, bofastas intressen och kanske generera arbetstillfällen.

- Alla tycker strandskyddet är viktigt, men vi kan inte ha en död hand över skärgården. Den risk jag ser är att vi ger dispenser till saker som inte blir vad vi trodde de skulle bli, säger Tommy Lundin (fp), kommunalråd i Haninge.

Men det är precis vad som händer, menar länsstyrelsen. Generösare dispenser och bristande tillsyn har gett större hus och fetare bryggor. I Värmdö är den politiska oppositionen på krigsstigen:

- Här fattas det beslut som uppenbart strider mot lagen på löpande band. Den borgerliga majoriteten bryr sig inte om lagen och tar inte heller den hänsyn förtroendevalda ska ta till det allmännas intresse, anser Anna Hellgren Westerlund (s), oppositionsledare i Värmdös bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnd.

I vår väntas miljödepartementet lägga fram underlag till en ny strandskyddslag. Mycket tyder på att länsstyrelserna får mer makt över strandskyddet. Sannolikt görs också skillnad på olika områden. Lagen skärps i särskilt värdefulla områden och förenklas i glesbygder.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut