STOCKHOLM.
De är lärare. De älskar sitt jobb, trivs med sina elever och är stolta över sin skola. Trots det har de vänt sig till Arbetsmiljöverket.
– Vi hinner inte vara de lärare vi vill vara.
Det är eftermiddag i Krusboda skola, Tyresö. Hans Svärd, Birgitta Lindquist och Helen Reinel, klasslärare i 5:an, 3:an respektive 2:an har tagit ett steg de hade hoppats att de skulle slippa ta. Tidigt i våras skrev de tillsammans med övriga lärare på skolan till skolchefen och politikerna i kommunen och berättade att de balanserade på gränsen till vad de klarade av.
Mängder av nya, statliga och kommunala pålagor har på mycket kort tid ökat deras administrativa arbetsuppgifter samtidigt som de pressas av kommunernas sparkrav. Nya nationella prov i flera ämnen redan i trean, skriftliga omdömen och betygsliknande skriftliga omdömen och nya mallar för åtgärdsprogram att fylla i – plötsligt upplevde de att den tid de hade, den räckte inte längre till.
– Tiden till att förbereda mina lektioner har blivit knapp. För mig handlar kvalitet i skolan om att vara med eleverna, att jag ska få chansen att lära ut och vara delaktig. Jag överdriver inte när jag säger att den glädje jag känner över att få vara lärare har naggats i kanten, säger Birgitta Lindquist.
Kollegan Helen Reinel beskriver att känslan är att det alltmer handlar om ”korvstoppning”, om färdiggjorda mallar som ska fyllas i och mål som tydligt ska definieras på papperet – men utan att det finns resurser eller möjlighet för alla elever nå dem.
När varken skolchefen eller politikerna i Tyresö reagerade på den skrivelse de fick av lärarna på Krusboda skola tyckte skyddsombudet att det var dags att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket.
– Vi hade förväntat oss en diskussion på det lokala planet. Nu känns det dock rätt att lyfta frågan. Det här handlar inte om Krusboda skola, det här handlar om arbetsmiljön för tusentals lärare. Vi tror inte att vare sig föräldrar eller allmänheten är medveten om hur det ser ut i dag. Vi har inte all den tid deras barn behöver, så är det, säger Hans Svärd, som är fackligt aktiv på skolan.
Under årens lopp har deras arbetssituation förändrats drastiskt. Förutom att kraven på kommunikation med föräldrarna ökat har antalet kvalitetsredovisningar, utvärderingar, åtgärdsprogram och utvecklingsplaner som ska författas flerdubblats. Lägg till det ständigt trilskande webbportaler där det tar massor av tid att logga in och logga ut och tidsrapportera varje elev, bli nedkopplad, försöka igen …
– Sömnsvårigheter, huvudvärk, ständig frustration och snart ingen fritid. Allt går till slut ut över eleverna. Vi har inte ens några egna arbetsplatser, utan förväntas klara av allt detta i klassrummet dit barnen numera hänvisas även på fritidstid. Det är så vår verklighet ser ut, menar Helen Reinel.
I höst kommer Arbetsmiljöverket att göra en inspektion på skolan. Lärarna ser fram emot det, samtidigt som de uppfattar situationen som lite obekväm. De sticker ut hakan och riskerar skolans rykte men känner att måttet är så rågat att de inte har något alternativ.
Eva-Lis Sirén, förbundsordförande i Lärarförbundet, som för bara några veckor sedan anmälde en skola i Luleå till Arbetsmiljöverket på grund av att alltför drastiska nedskärnignar planerades utan att man gjort en konsekvensanalys för den psykosociala arbetsmiljön, tycker att det är bra att lärarna agerat.
– Det är en sista utväg och jag förstår att de tar den. Om skolan vore ett enda företag i Trollhättan skulle det finnas kriskommissioner. Nu är den utspridd över hela landet och det sipprar bara ut lite här och där. Ingen ser vad dagens situation faktiskt får för konsekvenser för kvaliteten i skolarbetet.