Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Svante Joelsson: I tjädrarnas spår i 50 år

Foto: Fredrik Funck

Tyresta. En morgon i april 1965 såg Svante Joelsson sitt första tjäderspel. Sedan var han fast. I över 50 år har han kartlagt, fotograferat och fascinerats av tjädrarna i Tyresta nationalpark. Nu har hans arbete blivit bok.

– Kom med här så ska jag visa dig en riktigt grov rackare till tall!

Svante Joelsson, 78 år, stegar spänstigt ut i blåbärsriset några kilometer in i urskogen från Tyresta by i Haninge. Här har han tillbringat åtskilliga dagar sedan den där morgonen 1965. Han guidar entusiastiskt över hällmarkerna, pekar ut träd och fåglar, och svär ibland över vildsvinen som bökar upp de hundraåriga lavmattorna.

Vi hittar tallen, och visst är den mäktig. Men det är ju tjädern vi är på jakt efter denna morgon.

Den stora, vackra och mytomspunna fågeln har genom åren haft ett starkt fäste just här, och finns till och med avbildad på nationalparkens logotyp. Vanan att samlas till spel på vissa särskilda platser i parningstid delar den med bara några få andra fågelarter, och scenerna när tupparna strider mot varandra kan vara dramatiska. Men det är inte lätt att få se skådespelet.

Foto: Svante JoelssonTjäderspel i Tyresta. Foto: Svante Joelsson

För Svante Joelsson började det med att han 1964 pratade med en jägare som visste var i Tyresta det största tjäderspelet ägde rum. Jägaren höll dock hemligheten för sig själv – men överlistades en snöig vinterdag när han berättade att han just varit där och tittat.

– Så jag tog på mig skidorna och började spåra. På den vägen hittade jag spelplatsen, säger Svante.

På vårkanten byggde han ett gömsle av granris och kröp ner i sovsäcken för att vänta, i fullmånens sken.

– Då hörde jag hur tupparna kom, en efter en, och satte sig i träden. En tupp landade bara fem, sex meter bort och satte i gång att knäppa. Jag var så rädd att jag knappt kunde andas, berättar Svante Joelsson med andakt i rösten.

Så har det fortsatt, och Svante har varit där varje år sedan dess. Under hans tid i Tyresta har skogen hunnit bli både naturreservat 1986, och nationalpark 1993. Men så kom den heta augustimånaden 1999. Svante Joelsson var i Åvatrakten och inventerade växter när han såg rökplymen. 450 hektar av Tyrestaskogen eldhärjades i en skogsbrand som tog flera veckor att släcka. 90 procent av spelplatsen som Svante Joelsson besökt i alla år förstördes.

– Det var jobbigt. Från början såg jag bara det negativa.

Efter den initiala förödelsen har skogsbränder en positiv effekt på flora och fauna. Men för tjädrarna var branden främst ett dråpslag. Från att ha varit som mest 28 spelande tjädertuppar sjönk antalet till en handfull. I dag bedömer Svante Joelsson att ytterligare någon eller några tuppar spelar.

Foto: Fredrik FunckNu har han samlat sitt livsverk i boken ”Tjädern och urskogen”, tillsammans med naturvårdaren Bengt Oldhammer. Där redogör Svante Joelsson för sina fynd, allt från hur antalet tjädrar förändrats, trädens ålder på spelplatsen, hur tjädrarnas viloplatser används, till detaljerade studier av hur de stora skogshönsen förflyttar sig under året.

– Det är ju så när man vigt sitt liv åt en sådan här sak. Jag vill att det ska vara rätt, och finnas dokumenterat, säger han.

Vår tjäderspaning i Tyrestas urskog blir fruktlös denna gång. Svante Joelsson hittar flera relativt färska spår av tjäder, bland annat spillning under en tall där fågeln suttit och ätit barr. En hona, avgör han efter att ha närstuderat lorten. Men närmare än så kommer vi inte.

Och spelplatsen? Nej, nu är det Svante som tiger som muren.

– Det ringer folk från både Sverige och Norge som vill komma och titta. Men det är inte tillåtet att övernatta i nationalparken för allmänheten, säger Svante.

Om man ändå vill försöka få syn på de skygga skogsfåglarna så är det bara en sak som gäller:

– Ut och leta. Gå, i samma område, alla väder och alla årstider. Det tar tid, men det finns goda chanser även längs med lederna i Tyresta.

Har du inte tröttnat på skogen efter femtio år?

– Nej. En del har sagt att jag borde ha blivit en tjäder i stället. Jo, inte mig emot, säger Svante Joelsson.

Foto: Svante JoelssonTjäderspel i Tyresta. Foto: Svante Joelsson

Fakta. Tyresta nationalpark

Tyresta ligger i Haninge kommun, två mil söder om centrala Stockholm. I Tyresta by ligger Nationalparkernas hus, och härifrån utgår också vandringsleder och naturstigar in i parken. Skogen köptes av Stockholms stad 1936 då den hotades av avverkning. 1986 inrättades ett naturreservat, och 1993 blev Tyresta Sveriges 23:e nationalpark. Parken nås med buss från till exempel Gullmarsplan.

Tjädern trivs i öppna skogar med hällmarker, och kan stötas på i många större skogsområden.

Fågeln har en lång historia i området. ”Han-” i Haninge och Hanveden kommer av tjädertuppen, hanen. Intilliggande Brandbergen fick sitt namn efter en mindre brand 1947.

Fakta. Svante Joelsson

Ålder: 78 år.

Gör: Pensionär, tjäderentusiast och naturfotograf.

Familj: Fru och en son.

Bor: I Handen, fem kilometer från Tyresta.

Det gör jag helst förutom att vara i skogen: Umgås med min familj, bland annat på hustruns lantställe i Estland.

Aktuell med: Boken ”Tjädern och urskogen” som är skriven av Svante Joelsson och Bengt Oldhammer, med fotografier av Svante Joelsson. Den ges ut på Votum förlag.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.