Svensk valfrihet störst i världen

Sveriges har sannolikt världens friaste skolmarknad. Ingen annan stans i världen är den skattefinansierade valfriheten så stor, tror flera forskare som DN varit i kontakt med.
Konkurrensen har medfört ett antal tuffa utmaningar för den kommunala skolan. Dels sker förändringarna snabbt vilket skapar ryckighet och svårighet att planera, dels har det gjort att vissa kommunala enheter går med ekonomiska underskott. Till skillnad mot de fristående skolorna måste den kommunala skolan alltid kunna erbjuda plats till alla elever som bor inom ett upptagningsområde. 

Att valfriheten ökat segregationen har flera forskningsrapporter slagit fast, enligt professor Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet. Även utbildningsavdelningen på OECD, den internationella organisation som arbetar för samarbete mellan industriella länder i väst, har noterat att den svenska valfriheten är ”radikal”. Till tidningen Skolvärden sa Bernard Hugonnier i december att en av orsakerna till att de två senaste så kallade Pisa undersökningarna visar att skillnaderna i resultat ökar mellan olika svenska skolor är ett tecken på det: 

– De föräldrar som är kapabla att göra de bästa valen är de välinformerade och välbärgade. Med ett fritt skolval tenderar deras barn att samlas i vissa skolor, medan barn med litet socioekonomiskt och kulturellt kapital parkeras i andra skolor där de presterar ännu sämre än de hade gjort i en mer blandad miljö. 

I Stockholm finns det i dag 147 kommunala skolor och 93 fristående. Närmare 20 procent av de 60.000 grundskoleelever som bor i Stockholm har valt att gå i en fristående skola. Den stora ökningen av ansökningar till fristående skolor har mattas av, men antalet elever som väljer fristående skola ökar fortfarande något varje år. 

– Ett tecken på att medborgarna uppskattar och vill utnyttja den mångfald av skolor som finns, menar skolborgarråd Lotta Edholm, (FP). 

Och i Stockholm är det lätt att utnyttja valfriheten. Tunnelbanan och de goda bussförbindelserna gör det enkelt att förflytta sig. I årskurserna 6-9 ökar pendlandet, sannolikt just på grund att man då antas kunna ta sig till skolan på egen hand. Från Farsta pendlar till exempel 16,5 procent av grundskoleeleverna till innerstaden, från Hägersten-Liljeholmen och Enskede-Årsta pendlar 15 procent av eleverna. 

– Jag tror inte det är bra. Dels tror jag det är skadligt för deras egen utveckling resa över halva stan. Det urholkar också den lokala skolan, den tappar elever och ”duger” plötsligt inte. Man får inte heller något socialt nätverk där man bor och föräldrarna lär inte heller känna varnadra, säger Inger Stark (V), som sitter i utbildningsnämnden. 

Flera rektorer som DN varit i kontakt med uppfattar också valfriheten som ett problem. En av dem är Helena Iversson, biträdande rektor på Kvickentopsskolan i Farsta. 

– Att byta skola är något väldigt stort. Det påverkar eleverna mycket mer än vad man vill inse. Och det är alldeles för lätt, man fyller i ett papper bara , sedan är det klart. Konsekvenserna får barnen bära. Men gräset är sällan grönare på andra sidan, och det blir allt fler medvetna om, säger hon. 

Många av de friskolor som tagit allt fler marknadsandelar just i Farsta har pedagogiska modeller som bygger på att eleverna ska ta mycket eget ansvar, något långt i från alla är mogna för. Helena Iverssen menar också att det är sällan föräldrarna tänker på vilka kringresurser som erbjuds. Finns det bibliotek? Skolsköterska? Hur jobbar man med elever som har behov av särskilt stöd? Har man någon skolgård? 

Till läsåret 2009/10 har ytterligare 41 ansökningnar gjorts om att få starta fristående skola i Stockholm gjorts. I slutänden kanske en handfull startar. Och vips så har valfriheten och konkurrensen ökat lite till.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut