De flesta organisationerna på yttersta vänsterkanten är ganska löst sammansatta, enligt journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius, som kartlagt extremerna i båda ändarna av den politiska skalan.
- Det händer till exempel att folk samlas under namnen Afa eller Djurens befrielsefront (DBF) utan att vara med i organisationerna och det tycker DBF och Afa är okej. Det var samma sak med Osynliga partiet som härjade i förra valrörelsen, säger hon.
Om det är Global Intifada som ligger bakom bränderna i Södertälje så tror Lodenius att det rör sig om mycket unga människor som kanske inte ens var med då gruppen tog på sig attentat för tre—fyra år sedan.
- Det troliga är att det är helt nya människor som plockat namnet, men det kan man inte veta innan de är gripna.
Oavsett vilken grupp som är ansvarig för Södertäljebränderna så handlar det om en upptrappning. Aldrig förr har så här stora värden gått till spillo, påpekar hon.
- Vi vet inte om det kommer att fortsätta men jag måste säga att det här är ett antal snäpp grövre än det vanliga. Afa har tidigare bränt ner ett antal nazistgårdar men de flesta människor har nog mindre sympati för nazister än sådant här som drabbar vanliga människor.
Hur ser medlemmarna i de här grupperna ut?
- På vänstersidan handlar det om väldigt unga människor, det är ofta stor genomströmning och det är sällan de döms. I den mån det inte blir känt vad de gjort, så är det knappast en belastning på karriären att ha varit vänsterextremist. De kan gå vidare i livet till skillnad från dem som varit nazister, vilket är en mycket större belastning.
Det säga ofta att det är medelklassens barn som samlas inom extremvänstern.
- Det är nog fler än på nassesidan, men det är inte undersökt. Jag bygger åsikten på mina samtal med aktivister, poliser och föräldrar, säger Anna-Lena Lodenius.
Det brukar ofta också påstås att de svenska medierna inte behandlar de båda extremerna lika.
- Nej, de behandlas inte lika, även om vi oftare gör det nu än förr. Det har kommit en ökad förståelse för att de här tendenserna finns inom vänstern, men det finns också fortfarande en bild av att de trots allt strävar i någon riktning.