Trafiksignaler som är ställda så de ofta ger röd våg och byggen som tar cykelbanan i anspråk utan att visa ny väg är två påtagliga vardagsbekymmer för Stockholms cyklister. Det visar trafikkontorets detaljstudier med hjälp av videokameror och gps-loggar.
Kurvan över hur många som cyklar pekar sedan tio år brant uppåt och allt tyder på att ökningen fortsätter. Det betyder att den som kör de mest populära nord-sydliga stråken genom innerstaden i rusningstid får räkna med köer och att utrymmet för den som vill cykla ostört i sin alldeles egen takt stadigt krymper.
Stockholms stads satsningar på att bygga ut nätet av cykelbanor och cykelfält har bantats rejält de senaste åren. Cykelpolitiken är i dag mest inriktad på att förbättra och underhålla de cykelstråk som finns och att försöka göra cyklisternas tillvaro mindre farofylld.
För att verkligen hitta det som stör trafikrytmen för cyklister utrustades 17 utvalda vana cyklister på försommaren med var sin videokamera på styret, en gps-logg som mätte tid och hastighet och en e-postdagbok. De körde sina dagliga sträckor minst 20 gånger och höll sig hela tiden till trafikreglerna. Trafikkontoret har nu ett digert material med flera hundra timmar videofilm och mängder med gps-information att studera. Om några månader kommer en rapport, men redan nu har flera typer av vanliga hinder identifierats.
Ett påtagligt störningsmoment är att trafiksignalerna på många sträckor är ställda så att en cyklist som kör i normal takt får rött ljus vid flera korsningar i rad. Utanför tullarna saknar många cykelbanor detektorer som får trafikljuset att visa grönt. En cyklist som vill ha grönt måste stanna och trycka på en knapp och sedan vänta på grönt.
– På Götgatan söderut har vi på prov ställt om signalerna så att de passar cyklisterna. Det ser ut som om det även gör det bättre för bilisterna eftersom hastigheterna på Götgatan är ganska låga, säger Krister Isaksson, trafikplaneringsingenjör på trafikkontoret.
Han tror att liknande ljusprojekt skulle göra nytta på exempelvis Skeppsbron söderut, Götgatan norrut och Långholmsgatan norrut.
Ett annat bekymmer för cyklisterna är alla byggen. Det är ovanligt att bilister som kommer till ett bygge inte får information om hur de ska ta sig förbi det. För cyklister betyder ett bygge inte sällan att cykelbanan slutar tvärt och att det blir till att gissa sig till hur det går att ta sig vidare.
– Utan att peka ut några byggherrar, någon stadsdel eller någon grannkommun så kan man säga att det brister i omtanke om cyklister, säger Krister Isaksson.
Videofilmerna som studeras visar också tydligt att det på en rad stora vägar utanför tullarna är så att cykelbanan ofta byter sida så att cyklisterna får stanna och korsa vägbanan på ett ganska ologiskt vis.
I höst lanserar hjälpmedel för stadens cyklister så att det blir lättare att hitta en bra väg mellan platser som man inte känner till så väl. En reseplanerare på internet som ger detaljinformation om avstånd, var det är cykelbana och var det är blandad trafik och hur lång tid och hur mycket energi cykelturen kräver, testas som bäst.
Det kommer också att finnas information om hur en resa kan göras med både cykel och kollektivtrafik. Ett bekymmer med kollektivtrafiken i Stockholm är att den inte är anpassad för cyklar. Det går att ta cykeln på pendeltågen om man undviker den värsta rusningen och inte kliver på eller av på Stockholms Central. I tunnelbanan är det tvärstopp. I somras gjordes ett blygsamt försök att tillåta cyklar på några busslinjer i glesbygden.
– Det måste gå att hitta ett sätt att få med cyklar på bussarna utanför innerstaden. Vi kommer också från SL-styrelsen att arbeta för att skapa utrymme för cyklar i nya tåg, tunnelbanevagnar och spårvagnar. Vi kommer inte att köpa några nya vagnar som saknar rejäl plats för cyklar, rullstolar, barnvagnar och skrymmande paket och väskor, lovar trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm.