När mc-förarna i Dykes on Bikes strax efter klockan 13 vrålade motorerna och startade årets parad steg jublet och den grå himlen över Stockholm utmanades av ett regnbågsfärgat hav.

– Det är häftigt att köra först och ta emot folkets jubel och visa att vi kan se olika ut. Vi vill vara förebilder för unga, säger Helene Delilah som åkt i täten av paraden i många år.

Timmarna innan paraden drog igång sken solen och Tantolunden på Södermalm fylldes av ett hundratal utsmyckade ekipage och tusentals paraddeltagare i alla tänkbara former. Familjen Hemström satt på första parkett för att för första gången se paraden och de såg fram emot att se alla olika utstyrslar.

– Det är kul att se, det är lite karneval i Rio över det här, sade Tommy Hemström.

Paradvägen genom Stockholm kantades av hundratusentals människor, mer exakt siffra kan polisen inte ge då ett rejält regn mitt i paraden satte publiken i rörelse. Men den glada stämning som rådde bland rullskridskoåkande rollerderby-spelare, regnbågspirater och krigarprinsessor kunde inte regnet störa.

Mellan 35.000 och 50.000 deltog i paraden, bland annat en barnvagnskaravan som visade att kärnfamiljen i dag kan se ut på många olika sätt och under banderollen ”Stolta föräldrar” fanns Rebecca Berg som gick för sin dotter.

– Jag tycker det är viktigt att man visar att vi verkligen stöttar våra barn, det är sådan kraft i det här både att gå och att titta på, säger hon.

Mitt i all dans och glädje fanns också allvar. Med förtejpade munnar paraderade några hundra i RFSL:s marsch för dem som inte själva kan gå. På skyltar beskrevs svårigheterna som hbt-personer i länder som Brasilien, Uganda och Ryssland utsätts för.