Filosofi, språk och historia finns bland vinnarna när Stockholms universitet storsatsar på forskning i humaniora.
- Det här är långt ifrån någon lyxverksamhet, även humaniora är samhällsnyttigt, säger universitetets rektor Kåre Bremer.
Med 120 miljoner kronor under sex år får humanistiska fakulteteten vid Stockholms universitet ett extra tillskott till forskning och forskarutbildning.
- Humaniora är en stark forskningsverksamhet som lever under knappa omständigheter. Där finns inte samma möjligheter till extern finansiering som inom till exempel medicin och teknik, säger Kåre Bremer, rektor och professor i botanik.
Pengarna, 20 miljoner om året, ska gå till forskning inom fakultetens ledande forskningsområden andraspråk och tvåspråkighet, arkeologi och historia, filmvetenskap, samt filosofi och lingvistik.
- Hela språkområdet är väldigt väsentligt. I dag behövs en hög språkkompetens inom nästan alla delar av samhället, säger Kåre Bremer.
Gunnar Svensson, professor i teoretisk filosofi och dekanus vid filosofiska fakulteten, är övertygad om att satsningen kommer att göra det lättare att locka framstående forskare till universitetet. Men han tror också att pengatillskottet får betydelse för möjligheten att rekrytera studenter till grundutbildningen.
- Seriösa studenter söker sig dit där det är livaktigt, säger han.
Satsningen innebär att humaniora får störst del av de sammanlagt 66 miljoner kronor som Stockholms universitet tillförs årligen genom den forskningsproposition regeringen la fram tidigare i höst. Universitetsstyrelsen tog beslut om verksamhetsplan och budget för 2009 i fredags.
Resten av resurshöjningen, 44 miljoner per år, fördelas proportionellt mellan alla de fyra fakulteterna och ska användas till forskning, forskarutbildning och satsning på forskning efter doktorsexamen.
Kåre Bremer anser att humaniora är njuggt behandlat av regeringen och att området i alldeles för hög grad får stå tillbaka för medicin, teknik och naturvetenskap. Så här skrev han på sin blogg när forskningspropositionen presenterades i slutet av oktober:
"Urvalet är politiskt bestämt. Visst är det rimligt att regering och riksdag har ett övergripande inflytande över forskningens inriktning men här har det gått alldeles för långt. Det är uppenbart att forskningsministern tvingats acceptera en rad beställningar på skarpt öronmärkta områden för att få med sig andra ministrar på de utökade forskningsresurserna. Denna typ av detaljerad politisk toppstyrning är inte vad svensk forskning behöver."